I september har vi varit tillsammans i 5 år.
Eller skulle varit.
Vi har väl i princip gjort slut nu.
Och det är så mycket saker som kommer tillbaka till mig. Så många gg jag varit ledsen pga honom.

Och när jag tänker efter. Fertilitets utredningen vi gjorde..Alla undersökningar.. jag gjorde allt själv.
Visst han var med. Men varje månad man hoppades på ett plus så var jag ensam.
Vi delade aldrig längtan.
Jag brydde mig nog inte..Fick tunnelseende..ville bara ha barn.
Va fint det hade varit att få gråta tillsammans ..längta tillsammans.
Jag tror att jag visste innerst inne att jag gjorde detta ensam.
När jag äntligen plussade så satt jag ensam på golvet inne på toan och grät.
Han sov.
jag försökte väcka honom ..sa att jag var gravid..han sov vidare .

Var nog rätt ensam hela graviditeten
Han vill knappt känna på magen
När jag fick värkar var han inte hemma.

Det är lite ledsamt. Men jag tror faktiskt att jag ville bara ha barn..mot alla odds
Ville inte lämna honom..försöka hitta nu
Visste ju att jag hade svårt att bli gravid.

Trodde att mycket skulle förändras när hon kom.
Så blev det inte.
Idag är min älskling 6 månader.
Och jag känner mig komplett.
Jag och E bor ihop men mest för att det inte finns bostad.
E är väldigt deprimerad.
Han äger inget..har inget.
Och ja..det är sorgligt...
Men absolut inte vår dotters fel.

Jag var så kär i E.
Men nu vill jag knappt se honom.
Det var som att när bebis kom så såg jag saker mycket klarare.
Om man älskar någon så ska jag inte kunna räkna upp 10 tillfällen där han sårat mig.

Det är såna här situationer som jag hatar mitt barns pappa.
Igår innan jag la mig sa jag att imorgon får du ta bebis.
Han tog henne måndag morgon senast och vi har sagt att vi ska ta varannan dag.
Nä jag ska vara uppe inatt och söka jobb.

Jag vill inye visa mig spelar för honom..Vill inte visa att jag behöver honom..men jag vädjade.
Snälla Emil. Jag är så trött.
Han svarar. Jag ställer min klocka på nio eller tio och tar henne då.
Men då förlorar allt liksom sin funktion.
När jag går upp med bebis så är det guld värt att direkt få gå och lägga sig igen..ett tag..innan hon behöver ammas.

Nä jag orkar inte.
Visst är det fint att ens ha det som alternativ.
Nä..jag orkar inte ta min dotter så då gör jag inte det...
Så kan ju jag inte göra.
Så jag gick upp med min ängel..halv sex.
Kl åtta vilade hon lite ..i 45 min.
Så 45 min fick jag vila.

Klockan blev 9.45 och jag ammade henne så hon skulle vara mätt och jag få sova.
10.00 ringer hans klocka...som han stänger av..och somnar om.

Jag blir inte ens arg.
Jag orkar inte.
Ögonen svider och jag fryser.
Så otroligt egoistisk. Han vet hur trött jag är..att han ska ta sin dotter.
Men somnar om.
Bebis somnade igen på soffan men jag vill lägga mig bekvämt i sängen o slappa av..sova bekvämt...

Jag är så otroligt jävla ledsen.
Hellst vill jag inte be honom alls.
Ska man behöva be någon ta sin dotter?

Min älskade dotter...för dig gör jag allt

Ringde socialkontoret idag.
Helt otroligt måste jag säga.
Jag har ringt till många olika ställen i mitt liv men socialtjänsten ekonomi är alltid värst.
På försäkringskassan eller liknande hade man aldrig kunnat hålla på som dom gör

9.00 började telefontiden och jag ringde.
Blir kopplad 6 gg.
Sex personer har sin telefon avstängd.
Tillslut går signaler fram och jag väntar. Leker med en otålig dotter samtidigt som jag hör tut tut.
Växeln kopplas in efter 10 min. Jag har blivit koppladctill till nån chef för fastigheter
.inte alls dit jag ville. Otroligt frustrerande

9.45 får jag prata med A.
Berättar kort om min situation och han är helt känslokall och faktiskt korkad.
Han pratar med mig som att jag vore dum och den känslan har jag inte känt på 10 år...då jag gick på soc.
Det visade sig att han var E s handläggare. Det är lustigt att han får säga det föresten.
Och då sa jag allt.
Sa att det är för jävligt att ni ger honom pengar medan jag sliter för att överleva. Frågade hur fan han kunde få pengar när han inte ens är skriven i kommunen.

Jag sa också att jag vet att han har tystnadsplikt och att han inte gick säga vidare det jag sagt
Jag kanske förstår för min pojkvän..mitt barns pappa men vi kan inte ha det såhär längre...

Jag vill bara flytta.
Tanken på att vara själv här med mitt barn skrämmer mig lite. Man behöver nån. Ellerhur?
Sen börjar hon flrskolan och ned mina tider kommer hon behöva gå 7 till 18.
Det är inte okej och jag har inte råd att gå ned i tjänst.

Så jag borde flytta..ha föräldrapenning och sen söka a kassa.
Sen söka jobb helt enkelt.
Måste kolla upp vad jag skulle få i a kassa.

Jag är så motiverad att flytta och börja om.
Vill att min dotter ska ha familj runt sig och släktingar.

Är så otroligt mycket nu i tankarna och jag har inte ens nämnt detta för E

Åh min bebis har börjat prata mer och mer..inte prata så men leker med tungan så det kommer fler ljud.
Idag skulle pappan tagit henne på morgonen så jag fick sova. Men han valde att vara hos kompisar igår och sova över.
Är riktigt ledsen och besviken.
I tisdags var första gg han tog henne på morgonen..så jag kunde sova 2 timmar till.

Ikväll tänkte jag gå ut med vänner. Men nu vet jag inte hur det går..kommer ju vara helt slut ikväll.

Igår blev min utredning klar.
Har hållt på sen 2012.
jag har autism. Fick dock informationen på telefon samtidigt som jag åkte buss så uppfattade inte riktigt vilken form av autism men vet att hon sagt tidigare att jag är högfungerande.
Så jag ska lösa min journal på måndag för att veta mer exakt.

Känns rätt skönt på något vis. Har ju förstått att något inte står rätt till.

Är rätt hög ärftlighet så chansen att min dotter får någon diagnos är rätt hög...speciellt eftersom hennes pappa definitivt också har något.

Men när det dags att underhålla bebis trots att ögonen svider och huvudet dunkar.

Men hon är fantastisk

Nu mår jag piss och bloggar därför mer. Är så med mig. Jag har behov av skrivandet när jag inte mår bra.
Vi promenerade idag...som vi alltid gör jag och bebis.
Hittade en ny poddradio om svenska mord..intressant.
Härligt att vädret tillåter det för att jag måste gå..känns som spindlar under huden annars. Och bebis mår bra av luft.
Vi tog bussen hem då jag började bli galet hungrig.. Började tänka och tårarna rann på bussen. Jag torkade bort dom fort och låtsades gäspa.
E lever livet.
Han sov väl till ett idag sen åkte han till en kompis.
Han gör så när vi bråkar eller när han varit dum..håller sig borta.
Som att han gör MIG nån jävla tjänst?
jag smsade att kom innan 22 annars kom inte alls.
Detta är liksom inget hotell.
Han har sett dom dotter tio min idag .
Igår höll han i henne kanske en kvart.

Jag fattar inte..jag skulle sakna ihjäl mig.

Ska skriva ett schema sen tillsammans med honom så han får börja ta henne oftare. Det håller inte att jag har henne jämt. Eftersom hon oftast bara sover i vagnen..inte hemma. Gör att jag inte kan sova på dagarna.

Och jag tar det om jag är ensam..absolut.
Men ska han vara här ska han ha vår dotter.
Här är det hon som gäller och att avlasta mig. Duger inte det kan han flytta.

Jag har tagit alla nätter i svart 5 månader.
En morgon har han tagit henne.
Då tog han henne en timme sen gick han och la sig.
Han har aldrig bytt en bajsblöja ensam..bara på bb.
Han har aldrig badat henne.

Det är så otroligt sorgligt.

Gick igenom gamla sms och han sov borta första gg när hon var 10 dagar.
jag minns att jag var osäker i mammarollen..men han bara..äh du klarar det.

Läser om flera mammor vars sambos skulle vara borta några timmar på kvällen efter flera veckor och dom hade sagt nej.

Mina nej spelar ingen roll..han går iaf

Jag kommer göra allt för min dotter.
Och hon ska ha en pappa inte en lekfarbror

Alltså jag kan inte slappna av när bebis är ned som pappa. Blir så irriterad.
Hon har henne i sitt knä och ser på tv..helt okej absolut bara det att han är så inne i tv så hon dreglar ner hela sig. Om hon typ låter eller gnäller säger handsprit ja nu sitter vi här och myser". Hon kanske inte vill gosa jämt? Eller att han hela tiden ska säga "oj har du ont i magen" Åh jag blir galen.
Lek med henne!
Vänd på henne,hon älskar att se ansiktet.
Jag ska inte lägga mig i hur han har henne men blir så provocerad.
Nu sa jag. Du måste byta body den e blöt.
Då kan han inte ens ta den över huvudet?!
På snart 5 månader har han inte lärt sig ta på en body
Fantastiskt !!
Nu la han henne ner och tar upp mobilen och säger såååå ja. Pappa ser att du e trött.
Men hon ligger och sparkar och försöker resa sig.

Suck!!!

Vi hade precis börjat slappna av.

Bygga en relation med våra kantstötta stenar.

Vi börjar lära känna varandra, efter fyra år.

Tilliten började komma krypandes.

Vi vet att vi alltid kommer att behöva jobba på vår relation.

Men nu kändes det riktigt bra.

Jag hade velat bli gravid i så många år, sorgen, kämpandet, längtandet...
Nu är jag i v38 imorgon.

Det enda jag ska behöva tänka på är att slappna av.

Slappna av, du klarar det här..

Din kropp är gjord för att föda barn.

Det kommer att gå bra.

Jag ska leva i bebisbubblan nu och efter förlossningen och bara njuta.

Men så igår, får jag ett slag i ansiktet.

Som att någon trycker ned mina axlar, hårt.

Som att någon sliter ut mitt hjärta och kastar det ned för min balkong.

Det är så overkligt.

Det är sånt man läser om i böcker, ser på filmer...Sånt som gör att man svär högt för sig själv.

Det har nu kommit in i mitt liv.

Och plötsligt så kliver jag ur bubblan och får en panikångestattack.

Kan inte andas, kommer ingen luft.

Näsan är full med snor och ögonen svider,...det är som att jag glömt bort hur man andas

Detta ska ju vara den lyckligaste tiden i mitt liv.

Det här går aldrig att få tillbaka.

Jag kommer aldrig vara gravid igen med mitt första barn.

Nu sitter jag här i en bubbla som borde vara rosa och fluffig.

Men som är full med oro, ångest, tvekan, hat.

Hur kan du göra såhär mot mig?

Bebisen sparkar hysteriskt, nästan som att hon vet att mamma är upprörd, som att hon försöker trösta.

Men det är ju jag som ska trösta dig, finnas där för dig.

Är på semester hos syster. Vilken otrolig värme vi har,som utomlands.
Vi har strosat runt i Västerås, varit och badat i utomhuspool och på stranden.
I torsdags kände jag bebis väldigt lite.. Fredagen kom och det var samma. Duschade kallt, drack kallt,gick,åt sött..men inget.
Ringde förlossningen som sa att jag skulle komma in.
Fick band på magen ctg och mätte hjärtljud.
Allt såg bra ut och bebis sparkade för fullt

Dom var väldigt noggranna och jag fick också göra ultraljud och kolla flödet i navelsträngen. Såå fint att få se bebis igen och att allt var bra!!