Jisses vilka drömmar jag drömmer som gravid, helt otroligt.

Tidigare så kunde det ta veckor innan jag mindes lite av en dröm, nu minns jag i princip jämt.

Inatt drömde jag att jag var hemma hos en kille som jag hade som KK för flera år sedan.

Och det som jag kände, går egentligen inte att förklara....Men ni vet, känslan av att bara vara ett ligg, av att inte vara någonting värd...Så kändes det..igen..i drömmen.

Hur han tittade på mig, hur han slängde ut mig, i drömmen, för att hans snygga blonda tjej skulle komma.

Jag mötte henne utanför lägenheten.

Jag tog fel väska.

Så mycket detaljer i en dröm.

Dagen igår var kaos, jag grät så hysteriskt så jag inte kunde andas.

E frågade om han skulle flytta.

Vi pratade, är så rädd och orolig för framtiden, för graviditeten, för bebis..för hur vi kommer att ha det, att det ibland driver mig till vansinne.

Vi höll om varandra och det var faktiskt otroligt skönt att få gråta, grät verkligen hysteriskt.

Idag var E på arbetsförmedlingen och bokade tid på VC för hans bihålor

Så det är två grejer som jag har tjatat på honom för.

Imorgon ska jag övningsköra med min moster!
Är så jävla pepp att få köra med henne, gick inte alls bra med pappa sist och jag tror att hon är mycket bättre för mig!

Onsdag, ultraljud...SNÄLLA låt allt vara som det ska..Rätt storlek, hjärtat slår och allt är där...

Något som hjälpte mig otroligt mycket efter att jag plussade var att göra ett tidigt ultraljud, att få se att det fanns på riktigt var fantastisk.

Det tog emot att köpa kläder de första veckorna, kändes som en dröm allt och det var svårt.

Nu går jag ju inte in i en affär utan att ta en sväng förbi babykläderna.

Kände mig rätt klar över de stora grejerna till bebis men sen så såg jag denna:

En babysitter är väldans bra och som ni ser på bilden så kan man fälla ned ryggstödet så det blir en vagga.

nypris 1500:-

Jag betalade 400 och den var använd i två månader..

Jag kan inte blunda för sånna kap;)

Jag har varit helt inne på att ha bebis i babynest i sängen men sen inser jag hur otroligt trångt det kommer att bli.

Att skaffa en spjälsäng känns nu som ett måste, men jag vill ha den intill sängen och att man tar bort ena sidan så att jag lätt kan "dra över" bebis i babynestet från min säng till spjälsäng...Att gå upp och lägga bebis i spjälsäng är inte ett alternativ.

Så TROLL gör sånna sängar, men där är dom himlans dyra även på den begagnade marknaaden så en sak slog mig:

köp en billig spjälsäng och såga bort ena sidan...as bra ju!

Finns spjälsängar för 200 och då har jag inga problem att såga sönder, sen när spjälsängen ska stå för sig själv så köper man en ny.

Ska fundera lite mer på det, där känner jag iaf ingen panik.

Men kommer det upp en billig TROLL säng kommer jag nog ha svårt att hålla fingrarna i styr.

Kanske också blir så att jag inte ens använder den här babysittern jag nu köpt, och hammocken jag köpte tidigare.

Jag menar...ha bebis sovande i babynestet bredvid sig i soffan känns som ett kanon alternativ...hammocken tyckte jag mest var snygg och praktiskt.

Men många säger att just en babysitter är kanon om du ska ta en dusch, laga mat ellerså:)

Så jag är nöjd över mina köp:)

Så det vore kanon om allt var okej nu på tisdag när jag ska göra ultraljud, få slappna av och känna mig lugnare.

Jag måste påminna mig själv att fostret är lika stor som en ruta choklad, så jag känner den inte...och den gör inte mycket väsen av sig.

Och tack o lov inget illamående, och enligt läkare är det väldigt ovanligt att man börjar må illa efter v12.

Och v12 ska ju också räknas som den veckan då man kan andas ut.

Fostret utveckling har kommit långt och risken för MF/MA är mycket lägre.

Så hoppas nu!

Fredagarna är speciella, då går jag in i ny graviditetsvecka...

Lite har hänt sen sist.....

KUB test är ett blodprov som modern tar...fem rör..sedan går man och gör ett ultraljud där man mäter nån grej vid nacken och andra saker för att kolla avvikelser och sannorlikheten för att föda ett barn med downs syndrom.

På inskrivningen på MVC så tackade jag ja till KUB som dom här erbjuder alla gravida kvinnor, tidigare erbjöd man bara kvinnor över 35.

Hon skickade en remiss och jag tog ju blodprovet dagen efter...

Tänkte bara...WOW en chans att få se bebis.

Sen tänkte jag om.

Jag tänkte på hur jag är som person, hur jag nojar och hetsar upp mig, oroar mig, tänker femtio steg framåt och blir hysterisk.

Hur skulle jag må och reagera om jag fick avvikelser på testet?

Jag skulle bli hysterisk, oroa mig och må skit.

Det är inte bra för mig eller för bebisen.

Man kan tycka att många vill bara förberedda, att man VET att barnet kommer att behöva extra stöd och kan förbereda sig.

Men nej, jag känner inte så...trots att jag vill förbereda mig jämt, men jag vill inte oroa mig.....och testet är inte 100% säkert.

Så jag kommer inte att göra testet.

Men vill se bebis så jag mailade till kliniken där jag fick göra det tidiga vaginala ultraljudet...och det var inga problem, du är välkomen på tisdag!

Skönt, härligt, wow, jag kommer att få se bebis igen.

Nu är det en bebis, jag är nu i v12.

När jag såg på ultraljudet sist då var det i princip i precis den veckan man kan se ebryot, och hjärtat.

Det var fantastiskt

Men nu är det ett foster, som har ben och fingrar och tår...om än jätte jätte liten.

På något sätt känns det så jävla mycket mer spännande och oroligt nu
.

Jag älskar ju den  här bebisen.

Jag längtar dock tills den perioden där jag kan gå en HEL vecka och bara tänka WOW; jag ska bli mamma.

Nu funkar det nån dag hit och dit men sen kommer oron.

Varje morgon på bussen sitter jag och klämmer lite diskret på mina bröst...för att se...är dom ömma.

Och min syster är så jävla fantastisk, vad skulle jag göra utan henne?
Varje dag ringer vi varandra, pratar om framtid, bebis, namn framtiden...Jag drömmer mig bort med henne och när jag pratar med min syster så finns det ingen oro.

Jag vet att du kommer föda i oktober, tro mig.

Hon låter så säker när hon säger det, inte för att vara snäll utan hon låter säker.

Eftersom min mamma inte bryr sig speciellt mycket så är det kanon att ha en sån syster, tvekar inte en sekund att ha med henne på förlossningen, hon är nog ett grymt stöd!

Jag har nu varit på inskrivningssamtal hos barnmorska och det gick toppen.

Besöket tog en timme och man får lite information och en bok, samt lite papper.

Efter besöket så var det besök hos läkaren.

Där sa han att jag ska äta mer av mina vitaminer, alltså något helt annat än vad VC sagt när jag tagit prover där.

Jag ska äta dubbelt av allt..så nu tar jag en dos av vitaminer på morgonen och en på kvällen.

Trots höga värden och depåer så ska jag börja äta järn också, för han sa att bebisen kommer att ta mycket järn från mig längre fram i graviditeten och då behövs det tillskott. Är ju lite rädd för järn eftersom det gör mig hård i magen, men fick prova en ny nu iaf.

Jag dricker också lunelax 2-3 gg om dagen som ska mjuka upp magen och göra det lättare att gå på toa sen.

Men nu börjar dagarna gå sen toalettbesöket och jag börjar bli orolig igen.

Annars?

Jag köpte vagnen! Så nu står den här i mitt vardagsrum och jag tänker att, shit det är ju en evighet tills jag får använda den.

Oron gör sig fortfarande påmind, har fortfarande bara lite ömma bröst  och är trött.

Läkaren och BM peppade mig och sa "va skönt med få syptom"..

Fick också pepp att jag faktiskt sett hjärtat ticka i vecka sju..

Och veckorna går fort...nu är jag i vecka 11 !!

Igår var dock magen spänd och lite stor och WOW va jag älskade det, gick och klappade mig på magen:)

I veckan ska jag ta ett blodprov som ska skickas och kollas för att jag sedan ska göra ett VUL och KUB.

Där mäter dom sannorlikheten för om barnet har downs syndrom.

Och jag får chans att se bebis igen!!

I fredags fyllde jag i min semester, det var rätt svårt...ska man ta ut allt eller är det bra att spara veckor?

Sen insåg jag att jag hoppas sommaren inte blir dövarm för jag kommer nog va stor då:P

Och då kan man ju verkligen hoppas att man fortfarande mår bra:)

Nej det ska bli skönt med en ny arbetsvecka så man slipper tänka och fundera så mycket.

Om tre dagar kallas de inte embryo längre utan foster..bebis!
Idag har jag vågat köpa tre baby bodys.
Känner mig så positiv och pepp!
Imorgon ska jag titta på en vagn som jag förmodligen köper..är det svårt att ta en vagn med ligg och sittdel på tåg tro?
Känns lite sådär att ha en vagn som står här redan i v10 haha.

Idag har jag shoppat amningslinnen och preggobrallor:-)
Imorgon ska jag och syster köra riskettan B.
På onsdag ska jag kolla på en vagn från blocket:-)
Torsdag inskrivning hos BM.
Sen är det fredag och v11.
V11 kallas barnet foster och är inte längre ett embryo. .så ballt! !

Kom upp till kompisen där några av vännerna satt och drack vin innan vi skulle ut och käka och sjunga.

Vi pratade om en kompis kommande bröllop som vi ska ha lite ansvar för, vi pratade och skrattade som vi ofta gör.

Då säger jag"det finns ett litet problem, att i augusti kommer jag vara ganska gravid".

Kompisarna flyger upp skriker och ögonen tåras.

Mina ögon tåras nu när jag skriver det, för som jag har sagt tidigare så har jag aldrig fått den reaktionen direkt eftersom jag bara har smsat.

Jag smsade pappa tidigare under kvällen, tycker det är för svårt att ringa, han ringer upp mig, och HAHA ja lite komisk är min pappa.

" Jo jag fick smset ska hon ha barn IGEN?"
-Nej alltså pappa jag ska ha barn.

"DU? jamen för i helvete du har ju inte ens en relation".

-Jo pappa det har jag, eller menar du att han inte har ett jobb?

Jag visste att min pappa skulle reagera såhär så det kom inte som en chock. Jag pratade med honom och plötsligt sa han väl typ"jag fattar inte varför man vill ha barn egentligen". Min pappa menar inget illa det vet jag men det kan låta så.

Sen vände samtalet och han sa grattis, "ungen ska väl döpas efter mig ellerhur". :)

Vi kom fram till krogen och jag beställde en sallad 2 die for.

Alltså vilken portion, jag har drömt om den där jävla salladen och tänkte fan beställa en till och ta med mig hem!

Mina bröst kom åt bordet och jag sa aj, min kompis, som inte var på "förfesten"...hon reagerade och sa...vaddå va menar du?

Det blev tyst....jag log...LÄGG AV!! LÄGG AV skriker hon.

Hon flyger upp och vi båda börjar att gråta.

Detta är hon som jag ska vara toastmadam på bröllopet åt.

Så jag sa som det var...jag vetinte hur jag mår när du ska gifta dig, så jag vill inte ta på mig för mycket om jag inte klarar av det.

Hon förstod till fullo, såklart och hela kvällen blev bara så fin!

Jag har känt mig rädd ensam och ledsen och jag vill inte det.

Kände direkt hur hela jag fylldes med glädje nu när folk vet och jag tror det är bra för måendet.

Jag behövde dom där kramarna och tårfyllda ögonen.

Delade sedan ett inlägg på facebook med en bild på tre par skor:)

Så ja det är tidigt, och jag vet att de flesta har valt att vänta med att berätta, men nu blev det inte så.

Detta är för stort och för viktigt för att inte berätta.

När det sedan har gått ännu längre så kommer jag prata mer öppet om just ofrivillig barnlöshet.

Jag tycker det är otroligt att också prata om det och inte "bara" nu är vi gravida.

Utan verkligen prata om kampen försöken, testen, blodproven, besöken, besvikelserna.

Och jag misstänker att jag faktiskt har några i min bekantskapskrets, som inte står mig som nära, som också upplever denna kamp .

Och jag vet att iaf jag växte av att läsa att fler hade det svårt.

Nu ska jag strax fixa mig, sen ska jag iväg till en liten träff där vi ska prata om kompisens möhippa och bröllopsdag. Sen ska jag ta tåget in till stan och möta upp tjejen som säljer baby hammocken:)

Det är rätt jobbigt nu känslomässigt och gravidhormonerna gör sig påminda.

Jag har kort stubin på jobbet och inte mycket tålamod hemma.

Idag har jag övningskört igen, en lång sträcka.

Skulle berätta för pappa om graviditeten då, men det gick inte..Fanns inget tillfälle liksom.

Åkte till farmor och farfar, fanns ingen tillfälle då heller...Attans.

Så jag har precis nu mailat till dom, inte det mest ultimata för äldre människor men nu fick det bli så.

Pappa skickade jag nyss sms till.

Han hatar verkligen sms, jag har inte fått något svar för att jag vet att han typ inte hör sms...

Men jag vågar inte ringa.

Jag har ju fan aldrig sagt orden..JAG ÄR GRAVID, jag har bara skrivit dom..
Jag övade hemma imorse framför spegeln....jo..jag är gravid.

Men sen gick det inte!

Fick hem denna skönhet idag:

För en tid sedan så kom ett inlägg upp från just Bjällra of sweden på min facebook.

Jag tänkte WOW vilken smart grej, men dyr!

Så helt otroligt så hittar jag en begagnad på blocket, för mindre än halva priset!!

Färgen är inte så neutral tänkte jag först, men sen tänkte jag ÄH..det är en BEBIS och jag älskar färg!

Så jag är så himla nöjd och glad, och den är väldigt fint använd och bara ÅÅÅH!

Så jag fick den hemkörd till dörren idag i en fin stor tygpåse som hörde till:)

Och imorgon ska jag hämta denna:

Också för under halva priset!

ÅHHH jag blir sååååååå glad när jag gör kap!

Nu ska jag strax göra mig iordning.

Glömma alla jobbiga grejer mellan mig och E, alla känslor och oro för framtiden.

JAG ÄR GRAVID!!

JAG ÄR GRAVID!

Jag har längtat efter detta så länge så nog fan ska jag vara glad över det nu!

Sen möta upp kompisarna, käka på restaurant och sjunga karaoke...Och berätta om miraklet i magen!

va glad nu!