Alltså det är rätt komiskt.

Satt utanför bibblan idag och så kom två olika gäng under 20 min som letade pokémons.

Man ser det för att dom håller i mobilen och typ höjer och sänker den, förmodligen för att mottagningen glappar..Sen står dom stilla så ett tag, och går vidare.

Jag visste inte att det var SÅ uppenbart vilka som kör.

E såg några i femtioårs åldern vid tåget som stod och körde.

Det verkar vara ett roligt och socialt spel, jag är inte så rörlig nu iom foglossningen annars hade jag säkert testat:)

Idag var det dags för aromamassage!
Jag kan inte ligga på mage men det gick helt okej att ligga på sidan, var smidig som en valross dock när jag skulle vända mig till andra sidan.

Men hon som masserar är lugn och proffsig och jag kände mig trygg, bokade en till tid på 50 min i slutet på augusti:)

Sen var det dags för tandläkaren, har verkligen kämpat med tandtråd och skött mig så FAN om det inte skulle göra nån skillnad.

Men det såg bättre ut och besöket gick fort...Vi ses om ett år sa hon!
Shit ett år, då är jag mamma!!

Sen begav mig hemåt, kollade om hyresvärden mailat...nope.

Undrar om dom läst mina mail, och juristen?
Jag ger dom några dagar till sen måste jag väl ringa...igen.

Imorgon är det dags för en tripp till syrran tillsammans med E. SKa tydligen bli kalasväder och jag hoppas på att få BADA!

E hoppas på att få paddla kanot, och på fredag fyller han 30 år:)

Bebisen sparkade massor igår och det var verkligen en härlig och trygg känsla, härligt när det går framåt nu, v 26 redan!

I 26 veckor har jag haft turen att vara gravid

Äntligen blev det vår tur.

Tittade under #barnlös , som kom upp på startsidan och såg massor av mina äldre inlägg.

Kämpandet, tårarna, hopplösheten, oron.

Nu lyckades vi, vi ska bli föräldrar!!

Morgonen spenderades med att ligga och känna massa buffar, E fick känna nu för första gången..flera stycken på rad!

Nu har min semester börjat och vi har endel planerat och det känns super nice

Ilskan över att vi inte få flytta på tisdag har lagt sig lite.

Juristen har mailat hyresbolaget och nu väntar vi på svar...

Och hoppas vi inte behöver dra detta vidare till rätten!

På måndag är det dags att övningsköra, massage och tandläkare.

Jag har kontaktat en heldel körskolor angående intensivkurs men fan va svårt det blev.

Tidigaste tiden är i början av oktober.

Funderar på om jag ska försöka se om dom har något i december...Åka och bo hos syrran en vecka så får E ta hand om bebis.

Känns som bästa alternativet faktiskt, i början av oktober i all ära, men jag vetinte hur stor jag är då samt att jag inte får ta ledigt från jobbet, så då blir det till att sjukskriva sig=förlorad inkomst.

Jag vill verkligen bli klar med körkortet och det gör mig galen att jag drar ut på det!

Nej nu blir det dusch och sen iväg och handla, blir nog lax ikväll!

Jag och E promenerade hem till några kompisar och grillade i det härliga vädret.

Promenaden tog 45 min och jag var inte kaxig när vi kom fram, mitt bäcken gjorde verkligen ont.

Jag märker hur mycket vi behöver sånt här, umgås med andra..Vi gör det väldigt sällan ihop.

Har haft svårt för närhet dessa dagar, och E har stora behov av kramar och kel.

Men påväg hem från grillningen kände jag att jag ville hålla handen, så vi behöver sånt här, komma utanför hemmet och umgås!!
Men han är ju så jävla svår ibland och vill inte umgås.

Nu sitter jag här iaf och har inte ont så länge jag sitter stilla.

Skulle lägga upp fötterna på bordet, det gick inte

Idag har jag haft en ätdag sådär galen, så jag får lite ångest.

Jag åkte till centrum för att handla några djupa skålar från In och finn.

Skulle handla ett sexpack nuggets, shit har ju inte ätit det på läääänge....Då säger hon att 8st är billigare...så det blev 8 st
Och en påse chips som jag tryckte i mig innan jag kom hem till E, ville inte att han skulle veta.

Att smygäta är såklart ett big nono och något jag måste se upp med så jag inte åker dit på missbruket igen.

Köpte tre st amningsbhar idag.
Det var verkligen dags, har två st bhar som jag använder idag, men som lämnar stora djupa spår i mina bröst..Det är inte bra alls så jag köpte en amningsbh när jag ändå kommer att behöva ha det sen.

Köpte två st utan byglar, supersköna verkligen men jisses så små brösten blir..:S

Nej nu blir det soft och dusch och sen jobb igen imorgon!

Sockerproven ser bra ut och på torsdag är det återbesök hos barnmorskan igen.

Vägde mig i morse och det var ju...mindre kul.

Är inte direkt förvånad, äter inte enligt LCHF längre och det passade mig nog rätt bra.

Tycker det är otroligt svårt att äta enligt LCHF nu, är otroligt sugen på frukt och potatis äter vi flera gånger i veckan.

Ris och pasta har jag dock inte ätit.

Men nu visade vågen 5 kg upp...

Och jag ser inte alls fram emot att gå till barnmorskan på torsdag för att hon, som alltid, ska fråga vad jag väger.

Och sen komma med "bra tips" om den där jävla tallriksmodellen och fråga om jag promenerar.

Ja, hon vill väl..men jag har liksom hört dom där goda råden i hela mitt liv.

Dom gör mig inte speciellt gott, jag går inte ifrån besöket och tänker NU KÖR VI.

Utan snarare, jag är värdelös.

Dags för jobb igen.

Igår spenderade jag några timmar ensam i stan.

Köpte shorts, en tröja, linne och gravidleggings.

Jag gillar verkligen dom fån H&M, härlig känsla att dom går upp högt över magen.

Och shorts...jag har aldrig ägt ett par, och är lite tveksam fortfarande...Men jisses...det känns knappt att man har på sig dom, så skönt material.

Avslutade shoppingen med att äta.

Stod och velade mellan pizza och thaimat.

Blev thai, dåligt val, smakade inte speciellt gott, och efter en stund blev jag tvungen att gå, för att gå på toa.

Lite nackdelen med att äta själv, man måste verkligen GÅ...ingen kan passa platsen och maten man har kvar på tallriken.

Sen idag var det tillbaka till jobbet, har varit en tuff och känslomässig helg.

Jobbade och kom hem till E.

Vi började tjafsa, och jag började att gråta....igen.

Han håller om mig och säger att allt kommer att bli bra, som han alltid gör.

Men jag har tänkt på att jag är så jävla rädd och orolig.

Och visst är jag orolig för att han inte har ett jobb, hur vi kommer att klara sig...Men jag är nog ännu mer rädd för något annat.

Att förlora honom.

När jag känner mig såhär tom så känns det som att vi glider ifrån varandra...Kärleken och passionen liksom dör.

Och jag vill inte det!!
Men det känns som att jag är oförmögen att förhindra det.

Han gör mig så irriterad.

Så jag gråter, för jag vill ju att vårat barn ska få ha två kärleksfulla trygga föräldrar.

Jag vetinte riktigt hur jag ska ta mig upp ur det här.

Morgonen började med att jag har gråtit... I två timmar.
Helt tom.
Nu är jag helt slut och ögonen känns ömma..

Men.


Inatt så kände jag bebis.
Ett knäpp långt ned i magen.
Tårarna kom och jag kände en sån jävla lycka..

Vaknar på dåligt humör.

Åker iväg till tandhygenisten halvt taggad att bli plågad men ändå skönt att få det gjort.

När jag kommer dit berättar hon att hon bokat in en kort tid , "för att kolla läget"

Eh okej!?
Vaddå för jävla läge liksom?
Så hon börjar...det är obehagligt, hon tar lite sen är hon klar.

"Ja, vi bokar en tid längre fram så tar vi resten, men du är svår så vi får se hur det går"
Svår?
Ja...alltså det är inte så jävla mysigt att ta tandsten, men innebär det att man när svår?
Hur är  man lätt då?

Vad ska jag liksom göra med den informationen?
Att jag är svår?

Hon säger till mig"jag hade en tjej här..gravid i åttonde månaden med massa tandsten hon klarade det bra"

Jag fattar inte ens varför man blandar in andra patienter med varandra?
Det är totalt ointressant för mig om Nisse och Kajsa är duktiga eller inte!!

Hon frågade mig"går det bra" ja svarar jag...man härdar ut liksom.

Vi verkade dock ha svårt att kommunicera tror jag, så hon kanske inte menade svår...jag hoppas inte det!

Så vi bokade in en tid...på 50 min.

Som tur är så försvann det dåliga humöret på jobbet.

Jag tror jag var en bra pedagog och tiden gick relativt fort..

Tänker dock på hur jävla många dumma människor man mött.

Människor som borde vara proffs, och faktist kunna ta olika typer av människor.

Jag minns gynekologen som jag gick till.

Jag hade bokat in en tid, jag hade aldrig varit hos gyn, så jag bokade in extra tid för att kunna prata innan.

Jag pratar om min oro, jag bemöts av en nonchalant attityd, och hon typ "ska du sätta dig i stolen eller"
När jag sa att jag nog inte är redo då kontrar hon med"femtonåringa flickor har satt sig i stolen utan problem"
Jaha?!

Och VAD har det med MIG att göra?!

Jag gick och kom aldrig mer tillbaka.

Och nu märker jag att min sommarångest kryper sig på.

Varje jävla år kommer den, och nu är den här igen och snällt knackar på

Fan, jag vill inte öppna.

Ibland tänker jag bara att det är fanimej jag och bebis mot världen

Vi kommer klara allt och genom bebis styrka och kärlek så kommer jag klara ALLT

Känns som livet är piss.
Är så jävla trött på att E inte har ett jobb.
Att vi lever olika liv..typ som vid sidan av varandra.. Jag trött och tom på det sociala. Han hungrig efter närhet.
Så less!!

Nu ska jag plågas hos tandläkaren.. Woho