Jag har nu varit på inskrivningssamtal hos barnmorska och det gick toppen.

Besöket tog en timme och man får lite information och en bok, samt lite papper.

Efter besöket så var det besök hos läkaren.

Där sa han att jag ska äta mer av mina vitaminer, alltså något helt annat än vad VC sagt när jag tagit prover där.

Jag ska äta dubbelt av allt..så nu tar jag en dos av vitaminer på morgonen och en på kvällen.

Trots höga värden och depåer så ska jag börja äta järn också, för han sa att bebisen kommer att ta mycket järn från mig längre fram i graviditeten och då behövs det tillskott. Är ju lite rädd för järn eftersom det gör mig hård i magen, men fick prova en ny nu iaf.

Jag dricker också lunelax 2-3 gg om dagen som ska mjuka upp magen och göra det lättare att gå på toa sen.

Men nu börjar dagarna gå sen toalettbesöket och jag börjar bli orolig igen.

Annars?

Jag köpte vagnen! Så nu står den här i mitt vardagsrum och jag tänker att, shit det är ju en evighet tills jag får använda den.

Oron gör sig fortfarande påmind, har fortfarande bara lite ömma bröst  och är trött.

Läkaren och BM peppade mig och sa "va skönt med få syptom"..

Fick också pepp att jag faktiskt sett hjärtat ticka i vecka sju..

Och veckorna går fort...nu är jag i vecka 11 !!

Igår var dock magen spänd och lite stor och WOW va jag älskade det, gick och klappade mig på magen:)

I veckan ska jag ta ett blodprov som ska skickas och kollas för att jag sedan ska göra ett VUL och KUB.

Där mäter dom sannorlikheten för om barnet har downs syndrom.

Och jag får chans att se bebis igen!!

I fredags fyllde jag i min semester, det var rätt svårt...ska man ta ut allt eller är det bra att spara veckor?

Sen insåg jag att jag hoppas sommaren inte blir dövarm för jag kommer nog va stor då:P

Och då kan man ju verkligen hoppas att man fortfarande mår bra:)

Nej det ska bli skönt med en ny arbetsvecka så man slipper tänka och fundera så mycket.

Om tre dagar kallas de inte embryo längre utan foster..bebis!
Idag har jag vågat köpa tre baby bodys.
Känner mig så positiv och pepp!
Imorgon ska jag titta på en vagn som jag förmodligen köper..är det svårt att ta en vagn med ligg och sittdel på tåg tro?
Känns lite sådär att ha en vagn som står här redan i v10 haha.

Idag har jag shoppat amningslinnen och preggobrallor:-)
Imorgon ska jag och syster köra riskettan B.
På onsdag ska jag kolla på en vagn från blocket:-)
Torsdag inskrivning hos BM.
Sen är det fredag och v11.
V11 kallas barnet foster och är inte längre ett embryo. .så ballt! !

Kom upp till kompisen där några av vännerna satt och drack vin innan vi skulle ut och käka och sjunga.

Vi pratade om en kompis kommande bröllop som vi ska ha lite ansvar för, vi pratade och skrattade som vi ofta gör.

Då säger jag"det finns ett litet problem, att i augusti kommer jag vara ganska gravid".

Kompisarna flyger upp skriker och ögonen tåras.

Mina ögon tåras nu när jag skriver det, för som jag har sagt tidigare så har jag aldrig fått den reaktionen direkt eftersom jag bara har smsat.

Jag smsade pappa tidigare under kvällen, tycker det är för svårt att ringa, han ringer upp mig, och HAHA ja lite komisk är min pappa.

" Jo jag fick smset ska hon ha barn IGEN?"
-Nej alltså pappa jag ska ha barn.

"DU? jamen för i helvete du har ju inte ens en relation".

-Jo pappa det har jag, eller menar du att han inte har ett jobb?

Jag visste att min pappa skulle reagera såhär så det kom inte som en chock. Jag pratade med honom och plötsligt sa han väl typ"jag fattar inte varför man vill ha barn egentligen". Min pappa menar inget illa det vet jag men det kan låta så.

Sen vände samtalet och han sa grattis, "ungen ska väl döpas efter mig ellerhur". :)

Vi kom fram till krogen och jag beställde en sallad 2 die for.

Alltså vilken portion, jag har drömt om den där jävla salladen och tänkte fan beställa en till och ta med mig hem!

Mina bröst kom åt bordet och jag sa aj, min kompis, som inte var på "förfesten"...hon reagerade och sa...vaddå va menar du?

Det blev tyst....jag log...LÄGG AV!! LÄGG AV skriker hon.

Hon flyger upp och vi båda börjar att gråta.

Detta är hon som jag ska vara toastmadam på bröllopet åt.

Så jag sa som det var...jag vetinte hur jag mår när du ska gifta dig, så jag vill inte ta på mig för mycket om jag inte klarar av det.

Hon förstod till fullo, såklart och hela kvällen blev bara så fin!

Jag har känt mig rädd ensam och ledsen och jag vill inte det.

Kände direkt hur hela jag fylldes med glädje nu när folk vet och jag tror det är bra för måendet.

Jag behövde dom där kramarna och tårfyllda ögonen.

Delade sedan ett inlägg på facebook med en bild på tre par skor:)

Så ja det är tidigt, och jag vet att de flesta har valt att vänta med att berätta, men nu blev det inte så.

Detta är för stort och för viktigt för att inte berätta.

När det sedan har gått ännu längre så kommer jag prata mer öppet om just ofrivillig barnlöshet.

Jag tycker det är otroligt att också prata om det och inte "bara" nu är vi gravida.

Utan verkligen prata om kampen försöken, testen, blodproven, besöken, besvikelserna.

Och jag misstänker att jag faktiskt har några i min bekantskapskrets, som inte står mig som nära, som också upplever denna kamp .

Och jag vet att iaf jag växte av att läsa att fler hade det svårt.

Nu ska jag strax fixa mig, sen ska jag iväg till en liten träff där vi ska prata om kompisens möhippa och bröllopsdag. Sen ska jag ta tåget in till stan och möta upp tjejen som säljer baby hammocken:)

Det är rätt jobbigt nu känslomässigt och gravidhormonerna gör sig påminda.

Jag har kort stubin på jobbet och inte mycket tålamod hemma.

Idag har jag övningskört igen, en lång sträcka.

Skulle berätta för pappa om graviditeten då, men det gick inte..Fanns inget tillfälle liksom.

Åkte till farmor och farfar, fanns ingen tillfälle då heller...Attans.

Så jag har precis nu mailat till dom, inte det mest ultimata för äldre människor men nu fick det bli så.

Pappa skickade jag nyss sms till.

Han hatar verkligen sms, jag har inte fått något svar för att jag vet att han typ inte hör sms...

Men jag vågar inte ringa.

Jag har ju fan aldrig sagt orden..JAG ÄR GRAVID, jag har bara skrivit dom..
Jag övade hemma imorse framför spegeln....jo..jag är gravid.

Men sen gick det inte!

Fick hem denna skönhet idag:

För en tid sedan så kom ett inlägg upp från just Bjällra of sweden på min facebook.

Jag tänkte WOW vilken smart grej, men dyr!

Så helt otroligt så hittar jag en begagnad på blocket, för mindre än halva priset!!

Färgen är inte så neutral tänkte jag först, men sen tänkte jag ÄH..det är en BEBIS och jag älskar färg!

Så jag är så himla nöjd och glad, och den är väldigt fint använd och bara ÅÅÅH!

Så jag fick den hemkörd till dörren idag i en fin stor tygpåse som hörde till:)

Och imorgon ska jag hämta denna:

Också för under halva priset!

ÅHHH jag blir sååååååå glad när jag gör kap!

Nu ska jag strax göra mig iordning.

Glömma alla jobbiga grejer mellan mig och E, alla känslor och oro för framtiden.

JAG ÄR GRAVID!!

JAG ÄR GRAVID!

Jag har längtat efter detta så länge så nog fan ska jag vara glad över det nu!

Sen möta upp kompisarna, käka på restaurant och sjunga karaoke...Och berätta om miraklet i magen!

va glad nu!

Ja det är tidigt i graviditeten jag veeet , men nu såg jag en såg vagga som jag tycker är så smart.

Och dom är rätt unika och jag tror inte att dom säljs så himla ofta, nypris ligger runt 1800 och jag hittade en för 500:)

Det är som en ställning med en liten hammock i typ...där man lägger bebis.

Jag tror att man i början har bebisen i babynest i sängen såklart, men tycker detta var ett fint kompliment.

Kanske onödigt, vi får se!

Höll på att börja gråta flera gånger på bussresan in till kliniken

Satte mig i väntrummet och lugna favoriter spelades, jag var nervös..Men på något sätt så kändes det som att det skulle gå bra.

Kom in, hoppade upp i stolen.

På några sekunder sa läkaren"där har vi ett fint tickande hjärta.där är bebisen, och det är runda är gulsäcken som bebisen får näringen ifrån nu...Bra storlek som stämmer överens med den veckan du är i. Bra placering  livmodern.

Bra vad typ det enda jag kunnde klämma ur mig, hade armen för munnen och bet i tröjan för att inte börja gråta.

Klädde på mig.

WOW grattis hörrö, utbrister läkaren...wow ni klarade det själva tillslut.

Mmm sa jag, fortfarande chockad.

Kan jag våga berätta för någon om detta, jag menar, jag har varit orolig för missfall..

Absolut..när barnet är i rätt storlek och hjärtat tickar då är risken för missfall minimal så om du vill kan du säga till hela världen.

Wow.

WOW

Jag fick en liten bild, som på en liten böna

Nu är det på riktigt!!!!

Fredag är det kalas hos kusinen, då berättar jag för familjen.

Lördag övningskör jag med pappa, då får han veta...På kvällen är det häng med polarna, då berättar jag för dom.

Tisdag möte på jobbet, då får kollegorna veta.

Att nån fysiskt säger GRATTIS TILL GRAVIDITETEN till mig har ju inte hänt.

På telefon och på chatten absolut, men det kändes verkligen rakt i hjärtat när läkaren idag sa WOW ser verkligen jätte bra ut

Och plötsligt är alla problem med mig och E som bortblåsta. För hur han än gör, när han än skaffar jobb. Så kommer jag och bebis att klara oss.

JAG kan själv om det så ska behövas.

16 dagar kvar till inskrivning hos BM

Då är det vägning, hälsodeklaratid och VUL igen..

WOHO, jag kommer att få min batmanbebis!

Imorgon klockan 8.50 kliver jag in i rummet för att sedan sätta mig i gynstolen.

Gynstolen som jag var så rädd för i så många år, men som nu är mer en vana.

Men denna undersökning är något annat, nu ska jag få se om det är ett hjärta som tickar där inne.

Jag kommer nog gråta om jag ser ett tickande hjärta, kanske låter det inte sådär högt som man har sett när dom gör ultraljuden på tv...Kanske är det bara läkaren som ser..och bekräftar.

Det kommer att bli så verkligt då.

Jag tror att jag varit gravid i 8 veckor, och har fortfarande inte fattat det.

Jag har tagit tre starka test.

Om det inte syns något.

Hinnsäcken är tom, hjärtat slår inte.

Kommer jag sluta att andas?
Kommer jag att skrika?

Innan allt detta med graviditet blev verklighet så trodde jag att vid missfall så blödde man, men det gör man inte alltid.

Kan dröja flera veckor efter innan man blöder ut allt.

Flera veckor.

Det är ju fruktansvärt.

Jag försöker se detta positivt...Inte måla fan på väggen nu....jag vet inte.

Men en sak som jag verkligen måste försöka fokusera på är....Vi KAN ju bli gravida naturligt.

Under alla dessa år så satt jag ju och trodde "jag kan inte ens bli gravid"

Så lyckas inte denna så kan vi försöka igen, och vi kommer att klara det igen...jag måste tänka så.

Men snälla snälla snälla....ta inte ifrån mig det här.

Ta inte ifrån mig detta mirakel.