Åhh vilken härlig ledighet.

I fredags ringde min kompis helt oväntat och frågade om jag ville med till stan och strosa runt.

Vädret var underbart , jag fixade mig och mötte upp henne.

Strosandet blev till promenad och vi käkade pizza och snackade en himla massa.

Sen ville  hon ha öl så vi satte oss på en uteservering, vi satte oss bredvid två killar som vi snackade med.

Jag såg en så god typ frozen drink, så jag beställde en, alkoholfri såklart. Men åh den var så himla äcklig.

Var typ som att äta jätte söt marmelad, :(

Det var rökigt på uteserveringen och efter en stund fällde dom ner tak över oss och då kunde jag inte sitta kvar längre...blä

Sen var det dags att åka hemåt, hade lovat en annan kompis att möta upp henne på krogen och sjunga karaoke:)

Hela jag stank rök, verkligen vidrigt när jag inte själv röker OCH vi dessutom satt på en uteservering.

Härligt att få sjunga igen, det var ett tag sen, humöret på topp och åhh det var så härligt:)

Insåg att min mage var jätte stor plötsligt, den blir det på kvällarna..stor och hård, så härligt!!

Lördag kom.

Min kusin ställer ut sitt seriematerial på mässan i Kulturhuset i sthlm, så jävla ballt av henne och jag är verkligen stolt!

Min syster kom med tåget så jag mötte upp henne. Ännu en dag med härligt väder!!!

Vi strosade runt i stan, så härligt att få umgås med henne, barnen och hennes man stannade hemma, ville såklart träffa dom också:)

Vi åkte hemåt till mig, där min kusin bor och nu  var det dags att träffa BEBIS:)

Dom höll på att flytta så hemmet var kaos, E mötte upp oss och följde med.

Bebisen var himla söt och väldigt lugn..Det var en speciell känsla att hålla i en bebis när man själv är gravid:)

Vi pratade om bebis och om förlossingen, har inte alls panik över förlossningen, är ju långt kvar och jag har ju svårt att fatta att jag öht är gravid.

Vi åkte in till stan igen och satt och snackade och mös på en grekisk restaurant, sååå mysigt!!!

Syrran åkte hem igen med tåget och jag åkte hemåt för att gå på födelsedagsfirande.

Jag var HELT slut, men jag hade lovat att jag skulle komma.

Stannade två timmar hos kompisen, var mest fylla och ölspel och jag satt där med min cola zero:) Men det var trevligt.

SÖNDAG!

E vaknade tidigt, helt otroligt!!
Vi åkte till en loppis som jag hade fått intrycket av att den var stor..Men HAH va förvånade vi blev.

Loppisen var på en dagisgård, kanske sex bord.

Men detta köpte jag

Hon hade plagg för 20 kr och tog man flera blev det billigare.

Köpte lite som var sådär könsneutralt och ahh det fanns fina saker och BILLIGT!!

Sen hade hon en korg med saker som hon skänkte bort!! Så jag tog några små handdukar och en filt, perfekt ju!

Är ju en perfekt period nu för loppisar och jag ska verkligen besöka fler i sommar och samla på mig storlekar.

Har man sett plagg för 20/40 kr på loppis så tycker jag det är svårt att ge 150 kr på H&M.

Loppisen gick fort sen promenerade vi en heldel, gick till affären och handlade för att vi skulle grilla.

Vi köpte kött jalapenosås och ett fantastiskt vitlöksbröd...Grillade och la oss på en filt..Vilken härlig dag!
Nu sitter jag bara och myser och är så glad över den  här helgen:)

Igår samlade vi alla krafter och ställde ut endel på loppis!
Jag övningskörde dit och vi hade fem sopsäckar och två flyttkartonger, mestadels kläder.

Det var en chansning att stå igår, eftersom det var valborg och fint väder så kunde det bli så att det inte kom så mycket folk, och så blev det, inte så himla stor uppslutning.

Och vi stod i centrumet nära mitt jobb så det var en  heldel föräldrar och elever, pratade med en säljare och hon sa att hon stått andra dagar och att det var fler folk då...

Också lite speciellt att jag mest hade kläder i stora storlekar.

Men det var skönt att bli av med endel, blev otroligt billigt där emot slutet för man vill ju inte ta hem grejerna igen.

Helt nya skor såldes för 50 spänn och leopard gummistövlar med foder, aldrig använda, 60 kr.

Men om man räknar bort kostanden för bordet så tjänade vi nästan 500 kr, helt okej:)

Det var riktigt mysigt och kul att stå, längesen jag och E gjorde något ihop och detta var kul.

Mitt humör var på topp trots att jag har en envis förkylning som inte vill ge med sig.

Har dock fuckat upp rejält med maten nu senaste, men jag försöker se det positivt och att jag får skärpa mig.

Jag har ätit kokosboll på jobbet, tre stycken!
Köpte en påse gott och blandat.

Igår åt jag pizza...Och det som varit förut är ju att jag ätit en halv barnpizza och somnat direkt av dumpning.

Nu var det inga problem alls.

Jag har läst att man kan klara av mat på ett annat sätt när man är gravid, vissa kan äta vad som, andra reagerar på sånt dom innan inte reagerat på.

Så allt detta åt jag under en vecka..känns inte speciellt bra, men det var val jag gjorde och ingen idé att gräva ner sig.

Efter loppisen var jag rätt slut, hade gått upp tidigt och sovit hackigt.

E åkte till en kompis.

Han ringde sen och sa att det var kaos, kompisen var full och det gör mig rätt sur att han ska berätta det, för jag blir orolig.

Kanske sover jag hemma säger han, det gör mig galen..Jag vill inte KANSKE att han sover hemma, gillar inte att han kommer när jag ligger och sover, då vill jag hellre att  han sover borta.

Det är alltid kaos med min pojkväns vänner, varför har han inga normala vänner?
Flera av dom är lojala och snälla, men dom hamnar så ofta i skit.

Trisst att en bra dag med loppis gjorde att jag blev sur på E, och han tjatar om att jag inte ska vara orolig.

Ni ska se hur HAN är när jag är ute på krogen, blir jätte orolig om jag inte ringer när  jag är påväg hem.

Oh well, ny dag.

Maj innebär en heldel händelser, bla detta:

Ny tid hos barnmorskan, vetinte riktigt vad vi ska prata om men kul att göra saker som påminner mig om graviditeten och bebis!

Möhippa för min kompis. Det är lite strul med VAD vi ska göra, folk hoppar av och tycker det är för dyrt..Men blir det som planerat så ordnar vi en möhippa för henne 21 maj.

Min kompis fyller 32. Vi har inte pratat på ett tag och glidit ifrån varandra. Men jag tänkte att jag går dit och ger en blomma och kollar läget...Är hemmafest typ, och inte så skoj o vara där nykter.

Min kusin ställer ut på seriemässan i Stockholm, hon är serietecknare och jag har aldrig haft möjlighet att komma dit förut, men nu ska jag och syrran dit nästa söndag. Efteråt ska vi till kusinen och hälsa på hans son som föddes i mars!

Bröllop.

Kusinen gifter sig i slutet på maj...behöver beställa klänning.

Rutinultraljud, så var det dags 30 maj får vi se hur bebis mår igen. Dom mäter längd, och ger ett BF datum. Har vi tur är sköterskan sammarbetsvillig och berättar för oss vilket kön det är.

Mycket saker händer i maj,  och jag älskar verkligen när jag har saker att se fram emot.

Men jisses, sen kommer juni...tiden går verkligen fort!

I lördags åkte vi till gamla bekanta för att fira en födelsedag.

Deras ena barn var nio månader och det var fantastiskt att få hålla i honom och inte känna saknad för en gångs skull, utan mer längtan och förväntansfull.

Dom har villa, är gifta och två barn, bil och körkort men jag kände mig ändå som en del av det där.

För snart har jag också en egen familj.

Gick på promenad med bebisen, matade, vaggade, lekte, höll om, tog upp efter nattning.

Jag tog på mig det för jag ville känna känslan.

Att gå med vetskapen om att man snart ska bli mamma gör att mycket annat inte spelar någon roll.

Men det är fortfarande stunder då jag tror att allt bara är en dröm

Har man gått i tre år och speglat sig, tittat på magen, drömt sig bort, fantiserat..Så tror man...vad är skillnaden nu?

E och jag låg i sängen nyss och han drog i mina byxor"dom börjar bli tighta," sa han..Och konstigt nog så hade jag inte reflekterat över det...Magen blir större på kvällarna.

Jag började skratta och jag kände hur magen blev hård..Det var en cool känsla!

Så jag bytte om till aldelles förstora byxor och då märktes verkligen skillnaden:)

Imorgon är det dags för övningskörning igen, feeett peeepp, fett kul!

Det blev ett vaginalt ultraljud, E höll mig i handen och utbrast"När är den ju!"

Och på skärmen så ser man en skugga som rör sig...Jag tycker det är otroligt svårt att tyda..Och staven som hon undersökte med gjorde att det spände och stramade så jag koncentrerade mig mest på min andning..
Men E berättade vad han såg och han sa att bebis"vinkade"-

Storleken normal, hjärtat slog och bebis sprattlade....YES YES YES!!!!!!!!!!!!

6.1 cm, 4mm var den senast jag såg.

Nu är den värsta tiden för missfall/MA över och det känns så himla bra.

Jag längtar efter att känna sparkarna, jag försöker föreställa mig hur det ska kännas och tanken gör mig lite rädd.

Måste ju kännas jätte konstigt!

Men de flesta beskriver det som jätte häftigt så det kommer jag nog också att tycka:)

Det var så häftigt också att läkaren verkade genuint glad...Sådär äkta glad.

Åh va härligt, gud va roligt för er, det var väl skönt att se bebisen?

Det är hennes jobb detta, men jag blev så himla glad över att hon verkade genuint glad för oss.

Jag tror också att i hennes jobb så träffar hon ju många ofrivilligt barnlösa patienter, så det blir nog en extra stark känsla för henne än för en "vanlig gynekolog"

På jobbet är det ingen som frågar hur jag mår, jag träffar inte så ofta vänner, så ingen frågar där heller.

Jag saknar det lite, vill gärna stå i centrum och dela min glädje.

Men jag tror att mer sånt kommer när det börjar synnas.

Jag är ju tjock så ingen vågar liksom kommentera, men magen har blivit större och mer utspänd.

Sen är det väl minst 60 personer på jobbet som inte vet något, eftersom vi inte är på samma avdelning/del av hus.

Så egentligen är det bara 6 personer som vet på jobbet.

LCHF går sådär fast ändå bra måste jag säga.

Frukost är nu ett måste, kan inte fasta längre och behöver mina två knäckemackor.

Blir lite mycket mackor, och det är lätt att hamna i det där träsket, så visst skulle jag kunna byta ut det mot smoothie.

Igår blev det stekt potatis/pasta och vegetarisk sås..
Fanns inte mycke alternativ för LCHF, så jag tog potatis som jag inte ätit på länge.....

Känns iaf som att jag inte kommer att släppa LCHF och att det är viktigt att jag fortsätter iom graviditeten.

Igår sökte jag till högskola, är väl inte så jävla igenomtänkt egentligen.

Distans, vilket innebär att jag måste gå ner i tid på jobbet och ja, ekonomiskt så får jag lite panik över den tanken.

Men söka kan man ju alltid göra:)

OCH !!!
Jag övningskörde med min moster, och HALLELUJAH!

Sånt lugn, sån säkerhet, pedagogisk, ja allt.

Jag var så grym och så trygg!

Jag har kört med henne igår och idag och har fickparkerat och backat in i en parkering...på två dagar.

Jag har kört med pappa i månader och får inte ens köra ut från min parkering:(

Jag älskar min bebis så jävla mycket redan, och jag är övertygad om att när hen kikar ut så kommer allt falla på plats

Jag kommer fatta att det är det här livet handlar om.

Jisses vilka drömmar jag drömmer som gravid, helt otroligt.

Tidigare så kunde det ta veckor innan jag mindes lite av en dröm, nu minns jag i princip jämt.

Inatt drömde jag att jag var hemma hos en kille som jag hade som KK för flera år sedan.

Och det som jag kände, går egentligen inte att förklara....Men ni vet, känslan av att bara vara ett ligg, av att inte vara någonting värd...Så kändes det..igen..i drömmen.

Hur han tittade på mig, hur han slängde ut mig, i drömmen, för att hans snygga blonda tjej skulle komma.

Jag mötte henne utanför lägenheten.

Jag tog fel väska.

Så mycket detaljer i en dröm.

Dagen igår var kaos, jag grät så hysteriskt så jag inte kunde andas.

E frågade om han skulle flytta.

Vi pratade, är så rädd och orolig för framtiden, för graviditeten, för bebis..för hur vi kommer att ha det, att det ibland driver mig till vansinne.

Vi höll om varandra och det var faktiskt otroligt skönt att få gråta, grät verkligen hysteriskt.

Idag var E på arbetsförmedlingen och bokade tid på VC för hans bihålor

Så det är två grejer som jag har tjatat på honom för.

Imorgon ska jag övningsköra med min moster!
Är så jävla pepp att få köra med henne, gick inte alls bra med pappa sist och jag tror att hon är mycket bättre för mig!

Onsdag, ultraljud...SNÄLLA låt allt vara som det ska..Rätt storlek, hjärtat slår och allt är där...

Något som hjälpte mig otroligt mycket efter att jag plussade var att göra ett tidigt ultraljud, att få se att det fanns på riktigt var fantastisk.

Det tog emot att köpa kläder de första veckorna, kändes som en dröm allt och det var svårt.

Nu går jag ju inte in i en affär utan att ta en sväng förbi babykläderna.

Kände mig rätt klar över de stora grejerna till bebis men sen så såg jag denna:

En babysitter är väldans bra och som ni ser på bilden så kan man fälla ned ryggstödet så det blir en vagga.

nypris 1500:-

Jag betalade 400 och den var använd i två månader..

Jag kan inte blunda för sånna kap;)

Jag har varit helt inne på att ha bebis i babynest i sängen men sen inser jag hur otroligt trångt det kommer att bli.

Att skaffa en spjälsäng känns nu som ett måste, men jag vill ha den intill sängen och att man tar bort ena sidan så att jag lätt kan "dra över" bebis i babynestet från min säng till spjälsäng...Att gå upp och lägga bebis i spjälsäng är inte ett alternativ.

Så TROLL gör sånna sängar, men där är dom himlans dyra även på den begagnade marknaaden så en sak slog mig:

köp en billig spjälsäng och såga bort ena sidan...as bra ju!

Finns spjälsängar för 200 och då har jag inga problem att såga sönder, sen när spjälsängen ska stå för sig själv så köper man en ny.

Ska fundera lite mer på det, där känner jag iaf ingen panik.

Men kommer det upp en billig TROLL säng kommer jag nog ha svårt att hålla fingrarna i styr.

Kanske också blir så att jag inte ens använder den här babysittern jag nu köpt, och hammocken jag köpte tidigare.

Jag menar...ha bebis sovande i babynestet bredvid sig i soffan känns som ett kanon alternativ...hammocken tyckte jag mest var snygg och praktiskt.

Men många säger att just en babysitter är kanon om du ska ta en dusch, laga mat ellerså:)

Så jag är nöjd över mina köp:)

Så det vore kanon om allt var okej nu på tisdag när jag ska göra ultraljud, få slappna av och känna mig lugnare.

Jag måste påminna mig själv att fostret är lika stor som en ruta choklad, så jag känner den inte...och den gör inte mycket väsen av sig.

Och tack o lov inget illamående, och enligt läkare är det väldigt ovanligt att man börjar må illa efter v12.

Och v12 ska ju också räknas som den veckan då man kan andas ut.

Fostret utveckling har kommit långt och risken för MF/MA är mycket lägre.

Så hoppas nu!

Fredagarna är speciella, då går jag in i ny graviditetsvecka...

Lite har hänt sen sist.....

KUB test är ett blodprov som modern tar...fem rör..sedan går man och gör ett ultraljud där man mäter nån grej vid nacken och andra saker för att kolla avvikelser och sannorlikheten för att föda ett barn med downs syndrom.

På inskrivningen på MVC så tackade jag ja till KUB som dom här erbjuder alla gravida kvinnor, tidigare erbjöd man bara kvinnor över 35.

Hon skickade en remiss och jag tog ju blodprovet dagen efter...

Tänkte bara...WOW en chans att få se bebis.

Sen tänkte jag om.

Jag tänkte på hur jag är som person, hur jag nojar och hetsar upp mig, oroar mig, tänker femtio steg framåt och blir hysterisk.

Hur skulle jag må och reagera om jag fick avvikelser på testet?

Jag skulle bli hysterisk, oroa mig och må skit.

Det är inte bra för mig eller för bebisen.

Man kan tycka att många vill bara förberedda, att man VET att barnet kommer att behöva extra stöd och kan förbereda sig.

Men nej, jag känner inte så...trots att jag vill förbereda mig jämt, men jag vill inte oroa mig.....och testet är inte 100% säkert.

Så jag kommer inte att göra testet.

Men vill se bebis så jag mailade till kliniken där jag fick göra det tidiga vaginala ultraljudet...och det var inga problem, du är välkomen på tisdag!

Skönt, härligt, wow, jag kommer att få se bebis igen.

Nu är det en bebis, jag är nu i v12.

När jag såg på ultraljudet sist då var det i princip i precis den veckan man kan se ebryot, och hjärtat.

Det var fantastiskt

Men nu är det ett foster, som har ben och fingrar och tår...om än jätte jätte liten.

På något sätt känns det så jävla mycket mer spännande och oroligt nu
.

Jag älskar ju den  här bebisen.

Jag längtar dock tills den perioden där jag kan gå en HEL vecka och bara tänka WOW; jag ska bli mamma.

Nu funkar det nån dag hit och dit men sen kommer oron.

Varje morgon på bussen sitter jag och klämmer lite diskret på mina bröst...för att se...är dom ömma.

Och min syster är så jävla fantastisk, vad skulle jag göra utan henne?
Varje dag ringer vi varandra, pratar om framtid, bebis, namn framtiden...Jag drömmer mig bort med henne och när jag pratar med min syster så finns det ingen oro.

Jag vet att du kommer föda i oktober, tro mig.

Hon låter så säker när hon säger det, inte för att vara snäll utan hon låter säker.

Eftersom min mamma inte bryr sig speciellt mycket så är det kanon att ha en sån syster, tvekar inte en sekund att ha med henne på förlossningen, hon är nog ett grymt stöd!

Jag vill så gärna känna graviditeten mer.
Men vill ändå vara glad att jag mår bra.
Det är så jobbigt att vara rädd.

Gjorde jag ett misstag som berättade så tidigt?
Men jag var ju så glad!

Åt chips igår...en hel påse. Som jag inte ätit sen oktober.
Det var inte speciellt gott...och jag somnade på soffan. .sov i 1.45 Smart.

Men det är bara ta en dag i taget....