275 g chips.

Suck

Idag är en sån dag då det är jobbigt att inte ha några vänner.
Jag drar mig för att skaffa vänner..för jag vill inte visa hur jag bor.
Jag behöver en sysselsättning och jag ska prata med habiliteringen om detta. Se om det finns möjlighet till gymkort. Vore ju grymt om man kunde ha med F men tror många har 3 som lägsta ålder.

Igår frågade jag Han om något var fel .
Nä svarade han.
Han frågade om jag tyckte han var annorlunda...eh..ja?
Annars hade jag väl inte tagit upp det.

Och vet ni. Förvänta er aldrig mindre än vad ni gjorde innan ni började dejta.
Nä..har väl inte riktigt kommit igång denna vecka svarar han.

Kommit igång?
Vad betyder det ens?
Nä.. tyvärr så börjar intresset svalna om det ska bli såhär krångligt redan.
Jätte tråkigt...igen.

Varför träffar man någon flera gg lm man plötsligt ska bli helt ointresserad?
Skitsamma.
Hans förlust..faktiskt

När jag fick veta att jag förmodligen väntade en dotter blev jag rädd.
Hade det varit enklare med en son?
Samhället är lättare för pojkar och män.
Och det är så orättvist att det är så.

Jag kommer självklart göra allt för att min dotter ska ha bra förebilder och vara stark i sig själv.
Men just nu har vi lång väg att gå när det gäller jämställdhet.

Och apprpå kärlek..känslor och dejta.
Kärlek ska inte göra ont
Inte heller vara svårt och oroande.

Så är det de..så gå vidare..
Det jag funderat på idag.
Förvirrad sårad..fundersam...känner mig ignorerad

Befogat eller ej så är det MIN känsla

Och den ska inte förminskas.
Varför ska jag alltid vara den som ska tänka om?

Såg en kul grej i april och frågade om vi skulle gå tillsamnans.
Kanske de?
Dessa kryptiska svar

Nä..det tar för mycket energi detta.
Om vi ska bygga vidare på det här så måste vi kunna kommunicera.
Vi kommer inte kunna träffas ofta då måste vi kunna skriva o prata i tele.

Ska försöka ta det med honom när vi ses.
För något har hänt.
Kanske kändes det jobbigt när jag var på sist.
Men vet ni?
Det är jag!
Att visa sina känslor är inte fult och något man ska sluta med.
Passar det inte så fine.

Få se om vi ses nästa helg..tror han är barnfri då.

Var mycket behövlig info på träffen idag.
Bla kan jag få ett kort så att en besök hos tandläkaren kostar max 150 kr.
Att det även finns ett kort som heter pluskort. Där får jag ta med mig en person på div olika aktiviteter..utan kostnad.
Exempelvis fotbollsmatch och friskis och svettis.

Känner så stort behov av närhet ikväll. Han och jag har knappt skrivit idag. Och så måste det få vara..jag vill inte vara såhär på...

Annars tycker jag det är bra att bara ärlig men angående detta så kan jag inte säga något på ett nornalt sätt.
Jag vet att jag sagt att jag behöver bekräftelse...

Och vart är min mens?
Har inte haft den sen början av feb..gillar inte när kroppen beter sig annorlunda.

Idag ska jag på första mötet av 2 för oss med autism.
Väntetiden är så lång för individuella samtal så dom gör det till en gruppträff.
Hoppas det blir något bra!
Är i stort behov av samtalsstöd och jag hoppas att jag kan fråga om det idag.

F blev hemma från förskolan idag då hon hade feber igårkväll.
Han och jag pratar på chatten varje kväll men de senaste e dagarna är pratet kallt och tråkigt.
Och det ska jag såklart överanalysera ?
Samtal kan ju inte alltid vara roliga faktiskt.
Men det är tråkigt..vi har nyss träffats men känns som endel av den första spännande tiden är borta.
När han sa hej sötnos..varje morgon.
När han gav komplimanger och skickade kramar..

Detta får mig till att sluta skriva.
Spela svår och inte svara..
Men det är ju löjligt och inte jag.
Men tanken är väl att han kanske ska bry sig mer om jag börjar dra mig bort.
Men ?et kan ju lika gärna göra att han tänker..jahapp.

Tänker på träffen senast och hur fin ich bra den var..ska nog bara stanna i dom tankarna

Plötsligt har jag börjat tänka på giftermål.
Har aldrig brytt mig om det förut.
Tycker nog fortfarande att det är väldigt mycket pengar för...en fest.
Kanske handlar det om att jag vill att nån ska älska mig så mycket..vilja satsa så mycket på oss så vi gifter oss.

Jag drömmer så mycket om familjeliv så det e sjukt.
Laga mat tillsammans. Små semester runt i Sverige.
Middag på kvällen tillsammans.
Sällskapsspel.. midsommar ihop..jul.
Jag vill ha en egen familj.
Jag har min dotter men vill så gärna att hon ska få mer.

Och nu har jag träffat honom 4 gg.
Det är lite.
Vi vet inget.
Det är normalt.
Detta ska man njuta av.
Men jag vill bara fråga..åker vi på semester ihop i sommar?
Är du någon att satsa på?

Vore så härligt att få tillhöra en frisk och sund relation.

Idag kom Han.
Vi har umgåtts hela dagen.
Vi 3.
Vi var i lekhörnan i centrum och han lekte och busade med F.
Åt på restaurang och sen hem till oss.
Har känts himla bra idag!
Och så jävla fint att se Honom med min dotter.
Och kanske räcker det?
Att se Honom bry sig om min dotter.
När Han håller min hand.
Eller när jag lagade mat och Han kom och ställde sig bakom.

Ändå var jag fånig och sa..gillar du mig.
När Han skulle gå.
Han sa då att Han har svårt att säga sånt..jag frågade varför och Han svarade..en lång historia..
Jag försökte pressa Honom men man verkligen såg hur jobbigt det var..
Sa att Han inte behöver..
Klart jag gillar dig sa Han när vi kramades.

Känner mig dum som pressade men äh..jag behöver höra det.

Men sen tänker jag att vad är egentligen ord.
Handling väger ju mer.

2 dagar sedan han var här.
Och jag blir dum i huvudet.
Jag vill inte vara såhär men jag vetinte vad jag ska göra.

Jag längtar så mycket efter tvåsamhet så det blir knäppt och jobbigt.
Jag orkar inte med osäkerheten.
Ovissheten.
Jakten på uppmärksamhet.

Jag vill bara ha ett kvitto på att jag duger.
Att jag är intressant.
Att han vill satsa.
Jag vill inte vara något tillfälligt.

Jag vill kunna luta mig tillbaka och bara njuta av detta.
Men är rädd.
3 gg har vi setts.
Det är helt normalt att inte veta vad man vill.
Jag vet ju det.
Jag vet ju att jag duger.

Jag vill lära min dotter att vara stark i sig själv.
Så vafan håller jag på med?