Igår kom en kille hit som jag chattat med.

Det är mycket killar nu, jag vet.

Jag vet också att det inte är sunt att hamna i en depp som jag har gjort.

Jag älskar min dotter, så det är inte det

Men jag känner mig så jävla halv utan partner.

Jag var tillsammans med hennes pappa i 4.5 år..innan dess hade jag KK och ligg.

Jag har liksom aldig varit helt ensam.

Jag fick hångla, jag fick ligga...Visst saknade jag kärlek, så klart..Men nu har jag inget.

Han hade jag dock inget vidare intresse av, men han är skön o snacka med.

Vi umgicks och var på lekland med F.

Var trevligt och kul faktiskt.

På jobbet idag pratade alla om att dom skulle iväg till sina familjer och vänner.

Detta börjar bli jobbigare o jobbigare...
Jag har familj absolut, men ingen partner, vi åker inte iväg..vi firar inte med vänner.

JAG HAR INGA VÄNNER!

Och det kommer inte bli bättre, jag måste verkligen försöka få fler bekanta.
Det kan inte vara såhär

Min dotter måste få växa upp o se sin mamma umgås med folk.

Men den här jakten efetr en partner är inte sund, jag vet det. Men jag vetinte hur jag ska sluta.

Jag blir medlem på singelsidor och grupper på facebook, klickar runt, letar, skriver, chattar.

Jag vill bli kär!
Jag vill bygga på en egen familj.

Imorgon är det lite ledigt iaf, blir nog lekpark och jag hoppas vädret är okej:)

Skulle nog behöva gå till psykolog, får gå via VC men nu när jag är vikarie så kan jag inte gå och missa jobb.

Jobbet är ju dock så jävla bra att jag fått börja på.

Fått en heldel vik o jag hoppas det fortsätter så.

Men jag märker att jag är i stort behov av återhämtning, jag märker att mitt tålamod och min ork är INTE som innan jag fick barn.

Förut satt jag på en buss hem..sen lugn och ro hemma 3-4 timmar innan det var läggdags.

Idag kommer vi hem vid 5 halv sex, fullt ös sen läggning.

Sen har jag iof egentid när hon sover men då är det massor som ska göras, och oftast ingen ork kvar.

Tillexempel skulle jag behöva sova.