Idag äter mitt utseende upp mig.

Idag var vi bjudna hem till syster..leta påskägg och äta god mat.

F vaknade 06 idag och jag kände mig riktigt trött imorse. Min förkylning vill verkligen inte ge med sig och jag måste börja trappa av på nässprayen.

Ingen frukost och ingen lunch ville damen ha idag.

Tog på mig kläder och speglade mig och kände mig väldigt ful

Det var längesen nu den känslan kom..Inget satt bra och det var inte läge att prova massa olika outfits för F var rastlös och vi skulle iväg.

Fått en finne också, det gör alltid att jag känner mig extremt ofräsch

Och jag vill vinna över den här känslan.

Så jag brukar annars typ klä mig i något fint och fota mig själv för att peppa, men nu går inte det för nu är det inte bara en känsla utan jag ser ful ut.

Min våg är trasig, och det är egentligen nyttigt men jag är så nyfiken på vad jag väger.

Jag vet vad jag vägde när jag flyttade hit, och det känns som jag har gått upp och jag vill inte hamna i den fällan igen.

Fast om det känns så , så borde jag ju försöka...varför måste jag se siffran?

Att se siffran, att man går upp skulle förmodligen göra mig skit nere.

Så är ju bättre att inte veta.

Är så jävla ledsen över att jag gjort såhär med min kropp.

Att jag tillät mig gå upp till 142 kilo, fatta??!

Men jag mådde inte så dåligt som så tjock så många andra beskriver att dom mådde.

Jag har alltid dansat, badat(i viss mån), haft sex, haft pojkvänner, gått på krogen, stått på scen, sjungit för folk.

Nu är kroppen mindre,tom.

Dvs att huden inte har hängt med...och det känns värre nu faktiskt.

Har aldrig nånsin mått så dåligt av att se mig naken som nu.

Och livet är för kort för detta.

Nu är det den här kroppen jag har.

Jag är mamma och jag kan inte låta min kropp begränsa mig, speciellt inte i min mammaroll.

Förut var det ju mest magen som man döljde.

Nu med viktnedgång och graviditet så är ju låren hemska och underarmarna...

Men en fantastisk dag med påskägg god mat, promenad och F fick en dinousaurie av mig i ett påskägg.