Fatta att jag bad E flytta för 2 månader sedan. Och han är kvar.
Det är ju helt sjukt!
Jag vetinte om jag ska ställa nån form av ultimatum..hur länge tänkte han bo här?
Ni ska han dessutom börja provjobba och det jobbet innebär natt. Så alltså kommer han sova bort hela dagarna..dvs ingen hjälp med hemmet eller vår dotter.
Fan heller!
Som att detta är ett hotell.
Han sover redan extremt mycket..hur ska det bli sen?
De som jobbat natt sover sällan 8-9 timmar..går liksom inte att komma hem vid typ 10.00 och sen sova till 20.00
Men jag vet att han kommer göra det.
Idag skulle han gå hemifrån 13.00
Då sov han till 12.30
Han gör alltid så.
Inte gå upp tidigare för att fixa hemma..ta disken..leka med vår dotter.
Halv ett när man är småbarnsförälder

Alltså jag får panik.
Han kan inte bo här om han ska jobba så.
Tog upp det med honom...Sa att det inte funkar att jag och bebis ska vara tysta hemma. Nä då får jag ta sovrummet säger han.
Nej!!

Fan jag är så jävla utnyttjad
Och vet ni..jag skulle vilja sjunga med min dotter och busa på morgonen..men jag är tyst för jag vill inte att han ska vakna och lägga sig i sovrummet.
Jag vill inte ha honom i min säng!

Fan. Blir så sur när jag tänker på detta

Det här är mitt hem
Jag stor på kontraktet och betalt hyra

Fan

En kille jag dejtade förut lite eller dejtade vetefan..men ja. Såg honom på Facebook och började prata om livet omäch läget.
I oktober gifter han sig. Reser mycket bor i villa och har bra jobb.
Undra hur mitt liv hade sett ut om jag var tillsammans med honom?
Självklart är min dotter fantastisk men om jag hade fått exakt henne..med honom..hur hade mitt liv sett ut?

Jag tror jag måste bearbeta den här relationen mer..känner att jag kan bli bitter.
Nu är jag så uppe i bebis och allt med henne..men sen..när vintern kommer och tankarna av ensamhet..
Jag valde E men av nån anledning känner jag mig så lurad.
Jag är snart 33 år och under 4.5 år har jag aldrig blivit bjuden på restaurang, bio. Har aldrig blivit bjuden på dejt dom var planerad av honom.
Hur fan tänkte jag?
Varför blev det inte viktigt?
jag vet ju att detta är viktigt för mig.. Att bli sedd uppskattad och överraskad.

I olika betydelser.
Jag har inte haft sex på 8 månader.
Jag saknar det inte heller faktiskt.
Nu har jag och E knappt en relation längre men jag har svårt att tänka på sex när bebis är hemma. Känns så smutsigt på något vis.
Men jag saknar beröring..kramar och ligga i någons famn i soffan.
Det var också väldigt länge sen.
Tur jag får massa kärlek av min bebis..och dregel och bli dragen i håret..haha