Nu mår jag piss och bloggar därför mer. Är så med mig. Jag har behov av skrivandet när jag inte mår bra.
Vi promenerade idag...som vi alltid gör jag och bebis.
Hittade en ny poddradio om svenska mord..intressant.
Härligt att vädret tillåter det för att jag måste gå..känns som spindlar under huden annars. Och bebis mår bra av luft.
Vi tog bussen hem då jag började bli galet hungrig.. Började tänka och tårarna rann på bussen. Jag torkade bort dom fort och låtsades gäspa.
E lever livet.
Han sov väl till ett idag sen åkte han till en kompis.
Han gör så när vi bråkar eller när han varit dum..håller sig borta.
Som att han gör MIG nån jävla tjänst?
jag smsade att kom innan 22 annars kom inte alls.
Detta är liksom inget hotell.
Han har sett dom dotter tio min idag .
Igår höll han i henne kanske en kvart.

Jag fattar inte..jag skulle sakna ihjäl mig.

Ska skriva ett schema sen tillsammans med honom så han får börja ta henne oftare. Det håller inte att jag har henne jämt. Eftersom hon oftast bara sover i vagnen..inte hemma. Gör att jag inte kan sova på dagarna.

Och jag tar det om jag är ensam..absolut.
Men ska han vara här ska han ha vår dotter.
Här är det hon som gäller och att avlasta mig. Duger inte det kan han flytta.

Jag har tagit alla nätter i svart 5 månader.
En morgon har han tagit henne.
Då tog han henne en timme sen gick han och la sig.
Han har aldrig bytt en bajsblöja ensam..bara på bb.
Han har aldrig badat henne.

Det är så otroligt sorgligt.

Gick igenom gamla sms och han sov borta första gg när hon var 10 dagar.
jag minns att jag var osäker i mammarollen..men han bara..äh du klarar det.

Läser om flera mammor vars sambos skulle vara borta några timmar på kvällen efter flera veckor och dom hade sagt nej.

Mina nej spelar ingen roll..han går iaf

Jag kommer göra allt för min dotter.
Och hon ska ha en pappa inte en lekfarbror