Tänk att kunna ha sparade pengar utan att behöva gömma dom.

Tänk att kunna gå ut på krogen tillsammans utan att vara orolig för fylla.
Tänk att bli bjuden på restaurang utan anledning.

Tänk att när som i månaden kunna ringa och be någon handla.
Tänk att vakna tillsammans och äta frukost ihop.

Tänk att tycka om samma saker.

Tänk att kunna ligga och prata om vad man vill göra i framtiden med någon.

Tänk att vara med någon som har vår familj som prio 1

Tänk att ha någon som man ser fram emot en semester med.

I snart 5 år har vi varit tillsammans.
Jag är så jävla trasig så jag tror inte jag kan få något bra.
Så jag nöjde mig med något halvbra.
Som fick mig att skratta och känna mig vacker.
Men som också ljög..försvann. drack för mycket .
Jag fick min fantastiska dotter.
Men när jag ser på henne har jag plötsligt ett helt annat ansvar.
Hur kommer hon lära sig kärlek när hon ser sin mamma och pappa?

Jag vill bara vara en familj

Alltså jag kan inte slappna av när bebis är ned som pappa. Blir så irriterad.
Hon har henne i sitt knä och ser på tv..helt okej absolut bara det att han är så inne i tv så hon dreglar ner hela sig. Om hon typ låter eller gnäller säger handsprit ja nu sitter vi här och myser". Hon kanske inte vill gosa jämt? Eller att han hela tiden ska säga "oj har du ont i magen" Åh jag blir galen.
Lek med henne!
Vänd på henne,hon älskar att se ansiktet.
Jag ska inte lägga mig i hur han har henne men blir så provocerad.
Nu sa jag. Du måste byta body den e blöt.
Då kan han inte ens ta den över huvudet?!
På snart 5 månader har han inte lärt sig ta på en body
Fantastiskt !!
Nu la han henne ner och tar upp mobilen och säger såååå ja. Pappa ser att du e trött.
Men hon ligger och sparkar och försöker resa sig.

Suck!!!

Igår kom det lite sol och marken börjar bli fri från snö och slask. Jag drog på mig vårjacka och tjocktröja. Härligt!
Strosade runt med mamma i stan,åt sallad och myste med min älskling i vagnen.
Ni sitter vi här jag och bebis.
05.30 började hon bajsa. Haha. Blev lite förvånad eftersom hon bajsar så sällan.
Gick in i badrummet och tog av blöjan och grodhöll över handfatet ifall hon inte var klar.
Kom lite till och det var nog skönt att slippa göra i blöjan.

Hoppas på att få vila lite till om en stund..känner mig rätt trött.
E och jag har bråkat.
Bett honom åka till sin mamma.
Tankarna far i huvudet... Hur ska jag klara mig ensam?
Klart jag klarar det! Är bara så sorgligt..
Jag har ju bebis mestadels men de få gångerna E tar henne så jag kan vila,ta det lugnt eller duscha i lugn och ro är ju guld värda.
Jag vetinte hur länge han ska vara där..
Vetinte alls hur vi ska gå vidare..

Jag pratar alltid om hur mycket jag älskar E och ibland stannar jag upp och tänker..är det värt?
jag älskar hans humor,tålamod..Men det andra då?
Det tar ju över.
Kan inte leva med en man enbart för att han får mig att le
Vad spelar leenden för roll när han får mig att gråta och skrika av ilska?

Och mitt i allt detta så kan jag inte låta bli att tänka..jaha..ska jag vara singel..dejta?
Fan det suger att dejta.. Så mycket puckon.
Ska kanske bara fokusera på mig och bebis.

Men jag vill så gärna vara en familj..men kanske är det så att vår familj är hon och jag..