E har inte sovit på hela natten.

Jag vaknade 45 min innan klockan ringde.

Vi båda var verkligen nervösa när vi tog bussen in till stan för att se hur bebisen i magen mår.

Jag la mig på sängen och tårarna började rinna, E höll mig i handen och hon tryckte ultraljudsmaskinen mot min mage

Sådärja, där är hjärtat.

Och DÄR kände jag hur den där enorma klumpen i halsen försvann.

Det var en elev med vid undersökningen så hon gick igenom allt väääääldigt noga.

Huvud, armar, axlar, njurar, hjärnan, ögon, näsa, öra, lårben, fot, tår, räkna tår. osv osv

Jätte intressant och bra att hon gör sådär, men jag lyssnar men jag ser ju inte det hon visar.

Visar hon mage så ser jag bara en mörk fläck.

Hon skulle mäta huvudet men bebisen låg med händerna vid huvudet, så hon undersökte resten för att sen återkomma.

Så gjorde hon sådär, flera gånger.

Tillslut sa hon "jag tror det är en tjej..jag ser iaf inget som sticker ut"

Det var ballt att höra henne säga det.

Jag har ju trott det hela tiden, även fast vi har kallat bebisen i magen ett pojknamn.

Hon sa hela tiden hur fin bebisen var, hur fint huvudet var, navelsträngen lårbenen osv, det kändes otroligt bra och att hon var så noggrann..

Nu hoppas jag att lugnet fortsätter, vår bebis mår bra!!

Om några veckor kommer jag oroa mig för förlossningen, herregud.

Jag sjöng på bröllopet!
Vilken otrolig känsla att sjunga i en kyrka, vat väldigt nervös och blyg så jag stod i ett hörn och kunde inte titta på någon.

Såg att bruden grät och endel i publiken.

Jag sjöng klart och min moster gav mig en enorm kra snyftandes.

Sån otrolig känsla att kunna beröra människor så med musik och sång:)

Kvällen fortsatte och bröllopsfesten var fin men inget speciellt.

Lite trisst stämning men himla kul att träffa familjen och snacka, som typ vilken dag som helst annars egentligen.

Alla frågade hur jag mådde och vi pratade bebis saker och det kändes härligt att jag stod i centrum

Är ju knappt nån som pratar om min graviditet eller frågar något annars.

Är nu i v19 och det är rätt kul att tänka på hur min kusins fru var i samma vecka för ett tag sen.

När hon var i vecka 11 så åkte hon bil med en tårta som hon började äta upp för att hon sa att hon var så hungrig.

Typ fyra månader innan hon födde så var det jul och hon kunde inte klä på sig själv, satt bara på soffan..

Jag vet att graviditeter ser olika ut, men jag tror mycket med henne satt i hjärnan också.

Jag menar varför kan man inte klä på sig en klänning själv när man är i v21

Jag mår iaf bra och hoppas att jag kommer att fortsätta med det, vet dock att sommaren kommer bli jobbig med värmen