Igår övningskörde jag med pappa, hade egentligen ingen lust då han har en förmåga att inte direkt peppa en när man kör.

Något som min pappa gör i princip varje gång vi kör är dessa två saker, som gör mig galen.

1. vi åkte in på mekonomen för att han hade något ärende där...Inte nog med att han ropar VÄNSTER precis när jag ska svänga, alltså INGEN framförhållning alls...Utan när vi ska därifrån så frågar jag hur jag ska köra och han svarar"du får testa dig fram, hur hade du gjort om jag inte var här...en dag kommer du vara ensam och har ingen att fråga"

MEN JAG ÖVNINGSKÖR, jag är en ELEV, du är en LÄRARE, jag ska kunna fråga dig!!

2. Han har verkligen i princip noll koll på när jag kör, glömmer jag byta fil så frågar han varför jag glömde, skulle liksom underlätta om han kunde påminna mig.

Sen dom där kommentarerna att jag liksom inte får fråga, han säger "kör mot stockholm", men vart är det?
Jag är inte riktigt där ännu att jag har koll på trafiken, filbyte, hastighet OCH kolla vägskyltar.

Eller...."kör vart du vill, låtsass att du kör själv"

Men jag vetinte vart jag vill köra!?

När jag kör med min moster så sätter hon sig i bilen och direkt berättar tanken om hur hon tänkt att jag ska köra. Precis som en körskollärare.

Men jag känner nog att jag måste rikta in min körning lite mer, träna på specifika saker än "vardagskörningen".

Min moster och jag tränar på backning nu, vilket är skit bra..och svårt.

Skulle ALDRIG kunna backa med pappa.

Men steget att gå längre.....boka på körskola för teori..uppkörning..känns så långt, ett steg svårt att ta.

Jag har ju allmänt svårt att ta stora beslut och verkligen TA steget.

Men jag tror jag ska boka in mig på en körlektion och höra lite deras åsikter....Ska testa en ny skola nu än den jag kört två lektioner på.

Sen känner jag ju en otrolig stress, för snart blir min mage större och då kanske jag inte ens får plats bakom ratten.

Sommaren är fullbokad på de flesta körskolor och sen är jag jätte stor och sen kommer bebis.

Sånt här skapar verkligen en inre stress för mig.

Fy, började redan att må dåligt igår kväll, snorig och ont i halsen...suck

Imorgon gäller det!
Då ska jag ringa klinikchefen och prata om min frisktandvård.

E sa att han skulle följa med mig till tandläkaren när jag ska göra rotfyllning, haha jag tänkte inte mer på det sen kom jag på, hur många 31åringar har med sig sin partner in?
Sen är det ju så sjukt trångt när dom håller på, när jag tog tandsten sist så höll tandläkaren på och skrapade och sen en sköterska bredvid lutandes och sög i min mun med nån sug-grej.

Det var trångt för dom två, så E får nog inte plats.

Däremot var det otroligt lockande med tanken på att jag ska ha musik i öronen, det tror jag tammefan att jag ska ha, det är ju det där hemska ljudet som är så jobbigt..Och det faktum att jag får spykänsla helatiden så ögonen tåras.

Är som så jävla obehagligt att ligga ned och få spykänsla, än om du sitter upp.

Så imorgon har vi utedag med kidsen så blir lite problematiskt att gå iväg och ringa, men jag får försöka fixa det.

Igår var jag nere i källaren och skulle röja lite igen..Det är typ 70% kläder där nere och mycket har jag inte gått igenom på många år...

Men så fanns det kartonger, som jag igår gick igenom.

Hittade en kartong som i princip var full med mammas gamla papper och grejer, slängde allt.

Hittade våra gamla pass från när vi var barn, hittade min mattebok från 3an och massa grejer från skoltiden, kul:)

Hittade en gammal kalender från min mamma, från 2005.

Hon hade använt den som dagbok och jag satte mig och läste.

Den var full av bitterhet, de flesta dagarna hade hon skrivit in hur hon skulle jobba, men också nån form av gnäll.

Gnäll på att hon är sjuk, sjukhusbesök, hur dumma hennes kompisar är som aldrig ringer osv..

Bläddrade och bläddrade och såg inget inlägg om hur fint vädret var eller hur kul en fest var.

Hon skriver om olika män hon träffar, på två månader läser jag tre olika namn.

Hon skriver om "29åringen" som hon träffar på en kryssning(min mamma är alltså vid detta tillfälle 46) hon skriver att mestadels av kryssningen tillbringas i hytten...."fniss".

Hon skriver om att hon hoppas dom ses igen, och det gjorde dom...och han var ju en okej kille..för han bjöd ju på allt.

Så otroligt barnsligt och pinsamt att läsa hennes anteckningar.

Hon skriver om att hon minsann får göra allt hemma och jag gör ingenting.

Jag minns att jag flydde hemifrån för att jag inte orkade med mammas män och alkohol.

Hittade gamla foton när hon var på en kryssning, ögonen var dimmiga och dom var i en hytt med massa killar som var minst 15 år yngre, mådde dåligt och slängde alla foton.

Så en  hel flyttkartong, så slängde jag i princip allt.

Sen blir det att gå igenom kläderna mer, då vi har anmält oss på en loppis sista april.

Funderar på om jag ska märka ALLA kläder, blir rätt jobbigt men kanske nödvändigt?
Tror vi säkert kommer att ha med oss 5-6 sopsäckar.