I lördags åkte vi till gamla bekanta för att fira en födelsedag.

Deras ena barn var nio månader och det var fantastiskt att få hålla i honom och inte känna saknad för en gångs skull, utan mer längtan och förväntansfull.

Dom har villa, är gifta och två barn, bil och körkort men jag kände mig ändå som en del av det där.

För snart har jag också en egen familj.

Gick på promenad med bebisen, matade, vaggade, lekte, höll om, tog upp efter nattning.

Jag tog på mig det för jag ville känna känslan.

Att gå med vetskapen om att man snart ska bli mamma gör att mycket annat inte spelar någon roll.

Men det är fortfarande stunder då jag tror att allt bara är en dröm

Har man gått i tre år och speglat sig, tittat på magen, drömt sig bort, fantiserat..Så tror man...vad är skillnaden nu?

E och jag låg i sängen nyss och han drog i mina byxor"dom börjar bli tighta," sa han..Och konstigt nog så hade jag inte reflekterat över det...Magen blir större på kvällarna.

Jag började skratta och jag kände hur magen blev hård..Det var en cool känsla!

Så jag bytte om till aldelles förstora byxor och då märktes verkligen skillnaden:)

Imorgon är det dags för övningskörning igen, feeett peeepp, fett kul!