Imorgon klockan 8.50 kliver jag in i rummet för att sedan sätta mig i gynstolen.

Gynstolen som jag var så rädd för i så många år, men som nu är mer en vana.

Men denna undersökning är något annat, nu ska jag få se om det är ett hjärta som tickar där inne.

Jag kommer nog gråta om jag ser ett tickande hjärta, kanske låter det inte sådär högt som man har sett när dom gör ultraljuden på tv...Kanske är det bara läkaren som ser..och bekräftar.

Det kommer att bli så verkligt då.

Jag tror att jag varit gravid i 8 veckor, och har fortfarande inte fattat det.

Jag har tagit tre starka test.

Om det inte syns något.

Hinnsäcken är tom, hjärtat slår inte.

Kommer jag sluta att andas?
Kommer jag att skrika?

Innan allt detta med graviditet blev verklighet så trodde jag att vid missfall så blödde man, men det gör man inte alltid.

Kan dröja flera veckor efter innan man blöder ut allt.

Flera veckor.

Det är ju fruktansvärt.

Jag försöker se detta positivt...Inte måla fan på väggen nu....jag vet inte.

Men en sak som jag verkligen måste försöka fokusera på är....Vi KAN ju bli gravida naturligt.

Under alla dessa år så satt jag ju och trodde "jag kan inte ens bli gravid"

Så lyckas inte denna så kan vi försöka igen, och vi kommer att klara det igen...jag måste tänka så.

Men snälla snälla snälla....ta inte ifrån mig det här.

Ta inte ifrån mig detta mirakel.

Jag känner mig otroligt låg.

Avundsjuk på andras liv på facebook och det känns som att jag inte har något.

Nu har jag ju ett fantastiskt mirakel i min mage, som jag är otroligt tacksam för och oavsett ALLT så kommer jag bli en kickass mamma.

Men...

Jag tänker..

Ser hur en bekant åker på kryssning med sin pojkvän, dom har hyrt en fin hytt sitter och skålar med vin och shoppar på taxfree....När får jag göra sånt? Då måste jag se till att jag har råd att betala för oss båda.

Känns inte som att jag har några vänner, sånna nära ni vet, som känner en som man kan lita på.

Det känns som att åren går och allt jag gör är att äta och se på film.

Helgerna består av att vi pratar om vad vi ska äta, och sen ser vi film...För sånt kostar ju inte.

Nu har jag varit hemma hela helgen, brukar försöka hinna med en krogrunda för att sjunga lite, men igår orkade jag inte.

Kanske behöver jag dessa stunder för att inte hamna i detta, att jag tänker för mycket?

Fast är det så att jag tänker för mycket, kanske har jag bara vaknat och inser, "vad har jag för liv"?

Jag har en fantastisk syster som igår ringde mig och kvittrade att hon köpt en present till bebisen.

Oj redan?
Jaaa sa hon glatt, jag är så glad och var tvungen att köpa något.

Men varför känner inte jag sån glädje?

Det är så jävla orättvist, jag vill ha positiv energi, vill inte vara låg, arg och negativ.

Vill att bebis ska känna positivitet!!

Jag kröp ihop i soffan igår och sa att jag var olycklig.

E gör som han alltid gör, kramar mig, frågar om han kan göra något...Bäddar om mig med en filt samtidigt som han ger mig rum att vara ifred.

När ska han börja jobba?
Jag fattar inte, varför verkar alla andra få jobb?

Varför har vi bråkat om det här nu i flera år?

Jag sööker jobb älskling, säger han.

Ja men fan, inte tillräckigt!

Hittade tre jobb till honom igår som jag bad honom söka, så börjar vi tjafsa och han tycker att jag tjatar.

Eh ja, jag tjatar för att jag är olycklig och för att vi ska ha barn, som behöver försörjas.

Ibland känns det som att han inte fattar allvaret, jag ser inte det där desperata i honom som man sett hos andra.

Andra som typ bönat och bett om ett jobb, andra som går in på ett ställe och erbjuder sig att jobba gratis först bara för att dom ska få se arbetsviljan.

Här sitter jag med ett litet korn i magen, vecka 9, borde vara lyckligast i världen.

Jag har ju längtat efter detta, kämpat, tagit hormoner och gått på flera läkarbesök!!

Jag klarar detta, jag föder barnet och har råd att försörja barnet, mig själv och betala hyran.

Så får vi se vart E är i oktober.

Jag kan inte påverka hans situation, jag kan inte oroa mig mer..Det får inte påverka min graviditet!

Har han ingen inkomst så får jag betala underhåll och sedan bli återbetalningsskyldig.

Mannen jag lever med och älskar, min vän och min prins kommer jag sätta i skuld för att han har nån jävla funktionsnedsättning över att kunna få en inkomst.

Vaknade 8.30

Låg och kollade facebook där alla pratade om det fantastiska vädret.

Här var det frost på träden och den där jävla dimman igen.

Äh, haha låter som att jag är sur men det är jag inte, känner mig bara lite off idag och låg.

Tycker det är rätt jobbigt att helgerna bara flyger förbi och att vi aldrig gör något.

Vetinte heller vad jag vill göra.

Igår låg jag och E och pratade om kommande förlossning.

Jag sa att jag ska ha med mig min syster in för om du följer med in så kommer jag att döda dig, haha

Låter hårt men vi har ju en sån jargong han och jag.

Han tyckte ju absolut att han skulle vara med, jag svarade med"lycka till och försöka få ut min syrra", haha.

Har enormt ont i brösten nu, kände lite på dom igår och dom är verkligen hårda.

Har ju stora bröst sen innan så man får liksom rätta till dom försiktigt när man sa lägga sig ner, hahah

Blir liksom att brösten har en egen liten plats i sängen.

Idag hoppas jag iaf på en promenad, vi pratade igår om att promenera till euorostore.

Sen blir det väl till att äta något gott.

Är det såhär för fler par? att det mesta handlar om vad man ska äta?
Jag tycker att vi fokuserar otroligt mycket på mat jag och E.

Igår hade jag ju bestämt mig för att köpa chips.

chips, min last i livet som jag inte köpt sen oktober.

Så jag gick in på affären och skulle köpa den sort jag gillar  mest och föredrar, men fick lite ångest.

Det är ju tack vare mitt nya sätt att äta som jag blev gravid, jag är övertygad om det.

Allt jag äter påverkar bebis, så tänker jag...Så behöver jag en chipspåse?
Hittade en ny sort, några luftiga hjärtan med smak av vitlök och lök, 90gr...det kände jag var helt okej.

Det var verkligen gudars gott, magen började babbla och den blev säkert inte glad.

Märker direkt hur det där frosseriet gav sig tillkänna och man liksom moffade in hjärtan.

Nu är väl tanken att jag ska vänta en månad tills nästa "fusk".

Igår till mellis på jobbet tog jag ett knäckebröd. Det är heller inget som jag ätit sen jag började med LCHF.

Men jag var verkligen så hungrig.

Jag brukar inte behöva mellis så jag hade inte tagit med mig något eget, så det blev två knäckebröd...

Så egentligen, två fusk på en dag.

Hoppas det inte är en vana.

Idag lös solen sådär mysigt och det kändes verkligen härligt.

Har ju varit väldigt dimmigt här nu i två dagar, och typ höst känsla, brr

Idag gick jag in i v 9 och jag har fortfarande knappt nå symptom.

Tänk att jag drömt så länge om att vara gravid, och jag trodde verkligen att varje dag skulle vara som att gå på rosa moln.

Men jag är typ mest orolig, sen är det ju lite så att ingen på jobbet vet...så jag vet inget, känner inget så det blir som att jag glömmer bort det...eller liksom tror att allt är en dröm.

Rätt jobbig känsla när man längtat sååå mycket.

Men om jag nu ska vara positiv så kan det ju vara att jag äter en bra kost som gör att jag mår bra i graviditeten.

Pratet om att E skulle få jobb gick åt fanders...Personen dom ska anställa istället är en släkting till brukaren...jaha..det som lät så positivt...Det känns verkligen skit och det gör mig orolig och stressad.

Men nu är det helg och vi har inga planer, så egentligen hoppas jag bara att helgen går fort, att jag är får sova gott och att det snart blir tisdag.

Tisdag får vi se vad som finns i lilla magen, och jag hoppas verkligen det kommer ett glädjerus igenom mig efter ultraljudet, att jag verkligen får vara fullt glad nu för detta, och slipper oron....för en stund.

Kyligt e det!
E har idag varit och berättat för sin mamma att vi väntar barn.

Hennes reaktion var fantastisk, hon hade skrikigt rakt ut och sen smsade hon mig med "hälsningar farmor"

Det känns så otroligt bra att hon reagerade så fint, och viktigt då hon är den enda familj min pojkvän i princip har:)

annars?

Blev smått hysterisk igår för att jag har svårt att gå på toa efter att jag blev gravid.

Ätit kokosolja och linfrön men magen ville inte. Igår hade jag ont i ryggen som fan, vilket jag får om jag inte går på toa på länge..

Så jag köpte katrinplommonjuice, trots att det inte var LCHF, men jag var desperat.

Och imorse fick jag gå på toa, jehu!

Så var det med det.

Alltså det här suget gör mig galen.

Nu är jag inte sugen på onyttigheter, utan på saker utanför LCHF.

Jag är så himla sugen på frukt och kanske mest av allt tunn yoghurt med musli.

Inom LCHF så kan jag väl äta en form av musli men all yoghurt man får äta är så tjockt

Jag är så trött på tjock mat liksom.

Jag vill så gärna hålla mig till detta men en kostomläggning ska inte innebära att jag går och är sugen och sur liksom.

Om några dagar har jag hållt på i 4 månader så det borde ha blivit mer stabilt.

Igår var jag så sugen på kebabsallad, alltså jag kunde inte tänka på något annat, all fokus gick dit, hahah

Så min fantastiska pojkvän ställer sig och gör egen kebabsallad:)

Det var gott men kändes ändå för fettigt.

Jag ska väl försöka att hålla mig till den 15e då vi ska in på ultraljud så kanske jag har möjlighet att prata lite om kosten då

E tycker inte att jag behöver fundera, han säger MEN ÄT, det är liksom frukt du är sugen på inte godis, frukt är väl inte så dåligt.

Nej, och det har han ju rätt i iof.......

Igår bestämde jag mig för att socialisera lite med några vänner, så jag gick hem till en kompis och vi satt och pratade och hon drack vin:)

Sen gick vi ut och sjöng, kändes skönt att komma ut...är nog två veckor sedan pga förkylning.

Idag är tanken att vi ska bära ned vårat vardagsrumsbord till grovsoprummet.

Det är aldelles för stort så nu ska det kastas, jag har också ett databord här som står och tar plats som vi ska ta med oss.

Det är helt otroligt hur långtid vissa saker tar, jag blir rätt sur på mig själv att jag inte har något driv till att sätta igång med saker.

När vi nu förmodligen ska flytta i sommar så kommer jag ha en heldel att göra innan.

Min källare är ...otrolig.

Jag vetinte hur många kartonger jag har, men jag har inte tagit upp något eller använt något på sju år, så jag borde ju bara slänga allt innehåll? Varför har man så svårt att slänga?

Det som det finns massor av är sopsäckar, såå många säckar med kläder.

Jag har så svårt att slänga fina hela kläder, och jag tar mig aldrig iväg på någon loppis.

Men med flytten så MÅSTE jag rensa, och med bebis så behövs plats!

Också kom helgen igen..

Igår målade vi lite på avdelningen, vi hade det barnfritt, shit va ont i kroppen jag hade efteråt.

Fy jag är så otränad så tillomed lite målning gör att jag får ont.

Åkte iväg och käkade lunch med en kollega, verkligen lyx att slippa matsalsmaten för en dag.

Kebabsallad var verkligen gott, fast jag mådde piss efteråt av nån anledning.

E gjorde ungspannkaka med bacon på LCHF vis, alltså jisses va gott.

När klockan blev sju var jag dötrött och räknade tiden tills det var "okej" att gå och lägga sig..gääsp

Orkade till kl 21:)

Jagar fortfarande symptom men försöker att koppla bort det, jag ska nog vara glad att jag inte har så många..Det är inget som säger att bara för att man är gravid måste man må illa liksom.

På onsdag ska jag iaf få komma och göra blodprov och ÄNTLIGEN få alla vitaminer utskrivna som jag kan tänkas behöva.

Nu måste jag få något i magen inna jag ska ut och övningsköra med min pappa:)

Igår hade jag min andra körlektion på körskolan. Jag var verkligen kass.

Blev så sur på mig själv och skämdes lite, eftersom jag sagt innan att jag kört en heldel o känner mig duktig.

Jag vet att man har sämre dagar, men jag blev så sur att det gick dåligt:(

MEN IDAG:D

Gick till mitt hyresbolag och anmälde intresse på de nyrenoverade 2orna. Och det finns massor lediga:)

Jag anmälde intresse för den som bara ligger en våning över min, fattar ni va ballt om vi bara kommer flytta en våning upp!?

E var på anställningsintervju idag, det hade gått skit bra tydligen.

Chefen ringer nästa vecka och berättar mer, men han tyckte att han var rätt person för jobbet.

Shit, är detta vårat år?!

Ska vi få en fin(dyr) lägenhet , bebis och ska E få jobb!?
Jag vill nästan gråta!

Läkaren skulle ringa mig idag angående prover och nya vitaminer..men ringde aldrig.

Så jag ringde upp och skällde lite, fick en läkartid den 9e. Tycker inte det känns bra att inte gå på de vitaminer jag behöver för graviditeten.

Sen längtar jag ihjäl mig till den 15e och ultraljudet!!

Plötsligt spelar inget annat nån roll, kommer vi äntligen få bli en familj nu!?