Är det hormonerna som spökar eller är jag såhär känslosam?

Jag kommer att älska dig från första stunden jag ser dig.

Jag kommer att ta hand om dig och lära dig allt jag kan.

Jag kommer vara orolig och jag kommer att skydda dig.

Du är så efterlängtad och vi har gått igenom en massa saker för att få dig.

När den dagen kommer då vi ska berätta för alla, så kommer jag att vara ärlig.

Jag skaffar barn för jag vill känna hur det är att älska på riktigt.

Jag skaffar barn för att jag vill bygga upp något som jag kan vara stolt över.

Jag längtar efter att få se dig, och ge dig ett passande namn.

Jag längtar efter att se dig när du sover.

Jag längtar efter att ta med dig ut i första turen i din vagn.

Jag längtar efter att se vad du får för personlighet.

Jag älskar dig så otroligt mycket trots att du är så liten och så ny där inne i min mage, hoppas du vill stanna kvar.

Jag måste vara glad och tänka positivt, KOMIGEN NU!

Det är inte hela världen om jag bor här och får barn, det kommer att gå, möblera om lite bara.

Det en sån otroligt stress också för mig angående ekonomin, men jag måste stänga av det där nu..

Människor med lägre inkomst än mig, har barn.

Försöker stötta E i det här också..Han är glad utåt, han har pussat magen flera gånger och det gör mig verkligen varm i kroppen

Men han har en inre stress, han har ju inget jobb, och nu blev det liksom på riktigt, jag är gravid.

Jag vet att han söker,och jag vill inte lägga mig i, men jag hoppas verkligen det blir någon ljusning snart.

Min mamma vet, min moster vet, min syster och en kompis till mig.

Jag känner att det räcker, känner inte ett behov av att skrika ut det, just nu..

Kanske blir det mer verkligt när vi gjort ultraljud?

Hemma från jobbet idag med, var helt skakig i benen idag, det var rätt obehagligt, la mig och sov middag i två timmar.

Tog mig iväg till apoteket för att hämta en astmaspray, rosslar när jag andas så jag brukar bara behöva använda den 2-3 dar så är det borta sen...480 kr kostade den...huaa.

Kändes underbart att komma ut och promenera, jag behövde verkligen det..Har suttit inne sen lördags(!!)

Kommer bli sådär hysterisk snart och klättra på väggarna känner jag.

Men imorgon är jag hemma igen, känns för ostabilt idag och vill inte gå tillbaka för fort.

E har åkt iväg för att träffa några kompisar, grilla och umgås..Kul för honom faktiskt, han sitter ju oftast här bara.

Längtar sååååååå till 15 mars, då kommer jag få se på en skärm den lille...Och det är på kliniken där vi gjort våran fertilitetsutredning och dom är så himla trevlig där.

Men innan dess har jag körlektion i början på mars.

Sen har jag ju den där massagen som jag avbokat engång och hon engång, måste bara informera om graviditeten innan.

Sen ska jag till ögonläkaren för att följa upp min skelning också.

Mars blir fullt upp:)

Undra när det kommer synnas på mig, OM det ens kommer att synnas..jag är ju tjock liksom.

Känns lite tråkigt att det nog inte kommer att synnas, men samtidigt så kommer ju ingen att veta heller.

En smärre panik sprider sig över min kropp.

Denna lägenhet är absolut inte anpassad för barn, det har jag vetat länge, men att hitta en ny bostad..i sthlm..hur gör man?
Det är köer överrallt och man ska ha köat i flera år.

Jag får panik faktiskt, hur gör människor för att få bostad, jag får panik...Inte kul alls.

Och den här febern verkar inte vilja ge med sig.