På rasten idag skickade jag ett sms till min pojkvän

"jag vill bara att vi ska ha det bra, varför känns det så svårt?

snart hoppas jag att vi kan se tillbaka till detta och se det som en tuff resa som vi tog oss ur...jag längtar"

Jag blir så jävla ledsen när han ger sin familj nya chanser, men sen förstår jag.

Han vill bara ha en familj, han har ingenannan än sin mamma och syster

Men kom till min familj, min syster kan bli din syster, min familj är DIN familj.

I min familj blir du respekterad, uppmuntrad och omtyckt.

Du förtjänar det.

Det får vara slut med att dom behandlar dig som skit nu.

Hans syster säger att han är vädelös och kommer aldrig att bli något.

Hur känns det egentligen att höra såna ord från sin syster?

Från den enda familjen man har?

Jag kan inte säga till honom, bestämma åt honom att han ska klippa med sin syster men han måste!

Det räcker med chanser nu, hon är sjuk.

Nu försöker E hitta jobb här där jag bor

För självklart tar jag emot honom.

Det funkade inte när vi bor ihop....

Men när jag hör min pojkvän berätta att han nog blir utslängd och inte riktigt vet hur han ska göra.

Att han ens tror att han inte är välkommen här, hos mig.

Det gör mig ledsen.

Det är inte bra alls att vi bor ihop, det var därför han flyttade i juni.

Men självklart ska han bo här!

Jag önskar också att jag kunde köpa en klump vänner till honom, friska sunda vänner.

Jag vill ge honom ett sunt socialt liv, utan folk som ljuger för honom, ser ned på honom.

Jag har en diamant till pojkvän, men varför är folk så elaka?

Varje dag i hans liv handlar i princip om att göra mig lycklig.

Är du lyckig älskling?
Vad vill du hitta på älskling?
Allt kommer att bli bra älskling.

Vi löser detta

Denna enorma positivitet har han trots att hans vänner huggit honom i ryggen, han är bostadslös, inget jobb, ingen inkomst, hans bästa vän slänger ut honom.

Jag ser så mycket fint i honom så jag vill bara att NÅN anställer honom och dom kommer inte att ångra sig.

E är så otroligt positiv men han är också less. Han har i många år fått höra hur värdelös han är, så jag börjar tro att det är en verklighet för honom

Jag är rädd för att om han får en chans så misslyckas han....för att han tror inte HAN kan lyckas.

För nånstans är han som den där lilla pojken, som bara vill bli älskad och visa vad han går för

Men aldrig är det någon som tror på honom.

Men jag tror på dig, och jag ska göra allt i min makt för att hela världen ska se vilken fantastisk människa du är.

Har nån några privata kontakter i Sthlm angående jobb så är jag tacksam. Vi letar jobb just nu inom personlig assistans men också annat utan direkt erfarenhet, mer än att han är grym med människor och har massa tålamod.

Detta är en maskros som bara behöver blomma!

Nu har min pojkväns syster gjort bort sig för sista gången. .
Hon har kallat honom gris och värdelös.
Hur kan man behandla sin egen bror såhär?
Han bor med hennes pojkvän och hon säger att det förstör deras relation
Jag blir så jävla ledsen!!

Känner hur jag går sönder inombords. ..