Många beskriver ägglossnings symptom som att man har ömma bröst, molvärk och man har även sagt att man har trådiga flytningar.

När jag tänker efter så har jag ofta de där symptomen EFTER mens, känns ju jävligt weird.

Min mens slutade i onsdags och igår och idag är mina bröst ömma och jag har värk i äggstockarna.

Idag på kvällen fick jag enormt ont i äggstockarna, fick ligga och klappa mig på magen och ta en värktablett.

När jag liksom tryckte med handen nere vid blygdbenet..(heter det så) och drog halvhårt upp mot naveln då gjorde det ont.

Blir alltid lite orolig när jag får smärtor som jag inte är bekant med, och är ensam.

Aja, det gick över iallafall.

Men tror jag har vätskebrist, för på krogen drack jag två cola zero och två glas vatten men blev inte kissnödig.

Ska (igen) bli bättre på att dricka och ska tillsätta mer salt på maten för att undvika saltbrist.

Nej om man ska ta och sova nu? Klockan rusar verkligen iväg och det är ju himla dumt att ens logga in här när man kommer hem sent:P

Stället skulle precis stänga, klockan slog ett och lamporna tändes.

Då gick ett glas i golvet, och sen började det hysteriska.

Det var ett kompisgäng, tjejer, blev som galna.

Fattade inte ens vad det handlade om, nån sa att nån hade ut drickan, nån bara näää, nån la sig i.

Det slutade iaf med att det var fem tjejer som var galna.

Ni vet sådär förortsgalna, brudar som bara ska ha sista ordet och ska "slå skiten ur alla".

Alltså det är så SJUKT jävla pinsamt att kolla på.

En tjej som jag vet vem det är, hon var som galen, ägaren sa OKEJ MEN GÅ HEM NU, flera gånger.

Men neeej, tillslut kom en av gästerna av fick lyfta ut henne, alltså hur jävla pinsamt är inte det?

Sen lyfts en andra tjej ut, och den tredje tjejen halv bärs ut av sin pojkvän.

Suck.

Vi tog på oss jackorna och gick det är absolut ingen idé att lägga sig i sånt där skit eller att försöka medla med fulla brudar.

Ringde E och skulle berätta vad som hände, babblar på och sen märker jag att jag inte berättat om min dag, att jag pratade mig ur en böter! Så jag började prata om det och E sa"älskling du har inte pratat med så många idag va"

Alltså, han hintade om att jag pratade för mycket...
Och då blev jag tvärsur och sa "okej hej" och la på.

Han menade absolut inget illa, men på något sätt så blev det så fel.

Det är ju inte egentligen DET jag blev sur på...Utan hela grejen.

Att jag har en pojkvän som aldrig nånsin är med, aldrig är med på krogen eller när det händer saker.

Känns ibland som att jag är tillsammans med någon som bor i ett annat land.

Och då blir telefonsamtalen så jävla viktiga, och det ÄR svårt med telefon, läsa av varandra, lyssna och se om den andra lyssnar.

Men jag blev sur för att när jag väl hade något o säga så avbröt han mig

Och det är  lite såhär det är, nu är det för längesen vi sågs, och jag är känsligare.

Imorgon ska han tydligen komma hit iaf, och det kan nog vara bra att vi ses nu innan min apatiska sida tar över.

Klockan ringde klockan 10.00 och jag var as trött.

Jag måste skärpa mig med att ta mina vitaminer, måste vara därför jag är så trött.

Fixade mig och gick ned till bilen för att den skulle vara varm och go tills pappa kom, och vi drar till besiktningen!

Sitter bakom ratten och leker med mobilen då gubben i bilen kliver in i sin bil och sitter också där.

Denna gubbe har satt en lapp på min bil engång att han vill erbjuda mig en annan parkeringsplats, för att han tycker det är så trångt där vi står, så han skulle vilja ha sin plats och min(som är bredvid hans)

Jag har sagt nej, orkar inte skriva nya papper.

MEEEEEEEEEEN nu skulle han prata med mig igen, helt otroligt hur envis man kan vara.

Såhär lät samtalet:

-Hej hej, jo jag tänkte om den där parkeringen, kan jag få visa dig vart den ligger så får du se om den är bra för dig?

jag/ Ja jo det kan du väl göra.

-Jo för igår exempelvis så kunde jag knappt komma in i min bil du stod jätte nära

jag/Fast nu ljuger du ju, min bil har stått på samma plats i en vecka, så den stod inte annorlunda igår

(inget svar vi går mot den andra parkeringen)

-Den här parkeringen hyr jag också och den skulle nog vara bättre för dig, och närmare ditt hus.

Och han har rätt, den låg närmare mitt hus och den verkade bredare, så jag bad honom kontakta hyresbolaget om att vi vill byta.

Jag bryr mig faktiskt inte om jag måste gå 30 m extra, men platsen var bredare.

Och det som slog mig....OM nu hans andra plats var så jävla bra, varför står han inte där själv?
Jo vet ni....det blir längre till hans port.

Så han väljer alltså att knappt komma in i sin bil, svära och bli sur än att stå på hans andra parkering som har mycket plats.

DET mina vänner, är fan höjden av LATHET!!!

Besiktningen gick bra.

Övningskörningen gick bra.

Insåg att jag kört så att skylten lossnade, så vi fick åka och köpa en ny.

Kommer till parkeringen och jag inser att jag inte har en sån parkeringsbricka, jag föreslår att vi går in en och en , att en stannar i bilen och "passar"

"äh, svarar min pappa"

Nähä okej svarar jag(som inte har körkort och inte koll på regler direkt)

Jag köper skylten

Pappa går på bolaget

Jag kommer upp till parkeringen och ser en parkeringsvakt

Mitt hjärta slår dubbla slag, vafan ska jag göra? Vart är pappa? han har nycklarna!

Jag ställde mig lite demostrativt framför bilen, då kom han fram"är det din bil"

-Ja, jo...(jag ville dö)..jag väntar på min pappa, kolla jag har köpt en sån övningskörnings skylt och han borde komma när som.

-Du måste ha en skylt, du har fått böter nu.

-Oj(jag spelar dum) är det så, jag visste inte, vi skulle bara köpa skylt och sen åka.

Okej jag stryker boten

FATTAR NI VILKEN TUR!!!!

Samtidigt blev jag jävligt sur på pappa

Så när han kom sa jag"varför lät du mig lämna bilen utan sån parkeringsskylt?
"Du är chauffören du ska ha det ansvaret"

Och där visar det sig att min pappa är fantastisk, men det går inte att köra med honom.

Jag har övningskört i två månader, jag är ingen chaufför som har koll på allt bara för att jag sitter bakom en ratt.

Han hade inte hört att jag hade föreslagit att vi skulle gå in en och en, men vafan IAF , han borde sagt"nej man går inte in utan en sån skylt"

Ah tur att det gick bra, jag hade enorm tur!!

Så nu får jag kanske en bättre parkering och jag slapp böter, man måste glädja sig åt det lilla.

Nu är det längesen jag och min pojkvän träffades och jag känner att jag börjar bli sådär less och apatisk.

Det blir så när det går för länge, då slår jag av allt och blir bara lättirriterad. Så det är inte kul sen när vi väl ses och jag ska vara som en offensiv bitch..Jag försöker jämt hantera mina känslor, därför jag är medveten om att det kan bli såhär.

Och mina fötter, ahhhh! Sen jag övningskörde vid två, så är dom fortfarande iskalla. Det måste vara något fel , har tjocka tofflor på mig med fårskinn liksom..Ska ta en dusch, det enda som hjälper mot kyla.

Sen ska jag nog ta mig iväg till min kompis och sen ut och sjunga...Vill ha några av mina nya skor men vågar inte för snö och is, eftersom som har lite platå.

Ha en bra kväll!

Två arbetsdagar sen helg igen, haha det känns skönt.

Min jobbhjärna har vaknat diekt, ligger och funderar, oroar mig, men framförallt planerar.

Jag kom på hur många gånger jag varit själv eller med vikarie i klassen så jag tänder plötsligt lampan för att kolla hur många gånger det egentligen är

Kommer på att jag kan ju kolla SMS, från min kollega.

15 gånger.

Det är ju helt galet, 15 tillfällen har hon varit borta sen augusti.

Jobbet går bra och det verkar som att många föräldrar väljer extra ledighet eftersom att vi idag hade 17 barn av 26.

Vi har kört frågesport och lekt, haft svenska och ritat.

E hörde av sig och var ledsen, han orkade knappt stå på benen han är fortfarande sjuk.

Jag har inte varit med om att han varit sjuk såhär länge sen vi blev tillsammans.

Jag sa att han skulle se till att vila så ses vi snart.

Men ja det är jobbigt, det tär att vi inte setts sen några dagar efter jul.

Mailade lite fram och tillbaka med kliniken där vi gjort utredning, hon ville att vi skulle boka tid för att samtala om vad som komma skall.

När jag sen berättade om mitt BMI så vände hon och sa, hör av dig när du nått BMI som krävs.

Så nu är det ingen mer kontakt med kliniken, som vi har haft kontakt med nu i över ett år.

Jag har gått ned 9 kg i vikt, känner mig ledsen och hopplös när jag räknar ut mitt BMI och ser att det är rätt många kilo till som krävs, det känns väldigt tufft ibland.

Samtidigt som jag är extremt glad över 9 kg, såklart!

Tänkte ut och fira idag men jag är verkligen jätte trött, och imorgon kl 11 är det dags att besiktiga min bil:)

Så jag ska sitta hemma och se dokumentären" The haunting ground"

Kanske imorgon.........

Mailade nyss kliniken där vi gjort vår fertilitetsutredning.

Minns inte ens när vi började egentligen, allt har varit så ångesfyllt, förhoppningsfullt och läskigt.

Minns iaf att jag i november 2014 spolade äggledarna

Det stacks och var verkligen obehagligt, läkaren bara"va gör det ont nu? det ska det inte göra"

Nähä? men det gör det uppenbarligen.

Det konstaterades ett stopp på vänster sida, man visste inte varför, så var det iaf.

Sen har försöken hållt på, undersökningarna, gynstolen, hormonerna och sprutor.

Sista försöket med inseminationen så hade jag fått en äggblåsa på höger sida för första gången, kändes nytt och ingav mig mer hopp.

Men det gick inte.

Så tre försök "får man", jag vetinte vad dom menar med får eftersom vi betalar för detta.

Så jag skrev ett mail, mensen  har nu kommit jag antar att ni inte kan göra mer för oss?
Känns otroligt sorgligt, som ett avslut, som ett dödsbesked och som att jag har gett upp.

IVF känns inte skrämmande alls, jag förstår inte folks rädsla för IVF

Kanske är det för att jag i dagsläget inte FÅR göra IVF, därför drömmer man om det, och då kan man ju inte vara rädd.

Kommer säkert vara rädd när vi kommer dit, för det ska vi ju....

Det som jag tänker på såhär i efterhand var hur min pojkväns röst lät när jag sa att jag fått mens.

Vi har verkligen gått igenom en resa ihop han och jag och jag har varit den som har haft störst barnlängtan.

Jag tror det är vanligt, men skitsamma egentligen ,så var det i vårat fall.

E har tröstat mig när jag fått mens, kramat mig och frågat om han kan göra något, denna gången var det annorlunda.

Han låg med feber där han bor, flera timmar ifrån mig.

Han ringde och frågade om jag tagit ett test. Just där blev jag förvånad, att han mindes när jag skulle ha mens.

Jag sa att man bara ska ta testet om mensen inte kommit, och det har den ju.

I nån sekund tystnade det i telefonen och jag hör en suck och sen gör min pojkvän det han alltid gör, samlar sig och är stark och stöttar mig.

"Fan, men finns det inget annat vi kan göra"

Jag fick hålla inne tårarna när han sa så...Vi...och i just det tillfället verkade han vilja ha barn lika mycket som mig.

Vi pratade och la sen på, jag ville inte visa hur ledsen jag var, när han inte kunde vara hos mig.

Jag smsade"det gör så jävla ont bara"

"Jag ville verkligen också, jag är också ledsen"

Plötsligt blev jag ännu mer ledsen.

Jag vetinte hur jag ska förklara, men det har känts lite som att det här kämpandet med att bli gravid är lite min egna  grej. Han står lite på sidan.

Men plötsligt kände jag att vi stod på samma plattform. Och fast det var en häftig känsla så blev jag så jävla ledsen.

För det kändes som att jag gjorde honom besviken.

Att jag inte kan ge honom ett barn.

En sån otroligt fantastisk kille som han är.

Han har brister och det är så mycket som han behöver jobba med, men när han är med barn så är det som att allt är bortblåst och som att han är menad att vara just pappa.

Vi har båda haft en trasig uppväxt. E har inte kontakt med sin pappa och har inte haft det på 20 år.

Och det är något inom en, när man har haft det tufft..Man vill bara ge nån slags revanch. Visa att man kan minsann vara en bättre förälder.

Man känner sig ofta misslyckad och inget värd när man har haft en tuff uppväxt, känns inte som man lyckats med något.

Så man vill lyckas med att bli förälder.

Jag har tjatat om detta så många gånger, men om man bara visste!

"nästa gång ska jag springa den där genvägen, då kommer vi lyckas"

"nästa gång, ska man ha sex på det här sättet då kommer vi lyckas"

"nästa gång, då ska vi göra såhär"

Men vi vet hur barn blir till, men det går ju inte...så då känner man sig så jävla maktlös.

Har vi sex för sällan?

Känns som att de enda verktygen vi har är våra kroppar men det blir bara fel.

Slänger in en fantastisk låt:

Graderna visar -13 idag och vi skulle fixa en lampa på min bil, jisses det är verkligen inte väder för att mecka bil och det gick inte heller, så vi får se va dom säger på besiktningen helt enkelt.

Juste jag såg ju filmen The hateful eight. För några dagar sen.

 Quentin Tarantino är fantastisk men man är alltid beredd på att det kommer bli speciellt när det är han som är inblandad

Filmen handlar om en man som ska ta en kvinna till Red Rock för att hon ska ställas inför rätta, för det ska han då få belöning.

Vädret är hemskt och han ska stanna i en stuga han möter folk där och påvägen.

Fler får nys om denna kvinna, och pengarna dom kan få, så det blir konflikter och man vet fan inte vem man kan lita på.

Lite långdraget, jag tycker Tarantino är känd för sina långa dialoger och att man verkligen "lär känna karaktärerna".

Men när det väl händer så händer det grejer.

Så en lång film, som förmodligen inte passar alla men jag tyckte den var bra.

Fick väl ingen direkt WOW känsla, därför kan jag inte ge den fyra av fem, men tre är för lågt så jag vetefan:)

Nu håller jag på att tvätta iallafall.

Har fortfarande inte ätit frukost, åt ju fröknäcke med ost igår när jag kom hem så antagligen står  jag mig på den..fortfarande.

Men ska laga till något snart så det inte blir som igår när jag blev väldigt hungrig väldigt fort.

Sen imorgon är det dags för jobb igen, känns som en evighet sen sist...jobbade senast 23 december.

Minns att jag tänkte "när jag är tillbaka på jobbet så är jag kanske gravid".

Men så blev det ju inte.

Så nu är det vardag igen, utan några försök att se fram emot, för vi har inga fler att göra.

Så det är "bara" att fortsätta kämpa med vikten och sugen efter socker!!

Funderar på att skaffa en kort på simhallen här. Mest för att min kollega sa att det var sjukt billigt iom att vi jobbar i komunen.

Tror hon sa att hon betalat under 500 kr för ETT ÅR, och det är ju as billigt.

Iof kanske hon fick nån60+ rabatt, måste kolla upp det där.

Men som med allt annat så är det ju inte så himla kul att simma själv, och ingen vill...kanske kan locka med mig E nångång?

Idag träffade jag en gammal bekant och vi for in till stan.

Hon och jag umgicks jätte mycket förr, hon är 19 år äldre än mig och jag tycker om henne massor.

Men jisses vilka mängder hon dricker.

Jag fattar inte ens behovet av att dricka så mycket

Jag vet att hon alltid gjort det när vi är ute, men nu när jag själv valde att inte dricka, vilket jag iof gör ofta, så la jag märke  till det mycket. Men också kanske mest för att det är längesen vi var på krogen.

När jag drack mitt glas med pepsi max..väldigt sakta(för att den kostade 30 jävla kr), så drack hon tre öl.

Sen tappade jag nog bort räkningen.

Men måste säkert blivit 7-8 st.

Sen blir hon full..såklart. Och hon är inte så jobbig när hon är full, inte som många andra.

Men grejen är att hon alltid blir kissnödig, så vi kommer fram till tåget...hon kissar innan vi går.

Så måste hon kissa, oftast förr när vi åkte hem fick hon hoppa av tidigare för att kissa.

Sen vinglar man när man går och det går åt massor med pengar, varför är det ens kul?

Jag tycker om henne massor, men förstår inte.

Och sen har jag andra vänner som också dricker sådär , mycket.
Min relativt nyfunna vän, som jag mest går ut med, hon ba"åh jag vill vara som du, bara dricka en cola och vara nöjd"
För mig är det enkelt.

Men sen tänker jag, jag är ju en slav under socker och kolhydrater, så där kan man kanske göra en liknelse.
Jag förstår inte hur man inte kan gilla chips, eller hur man inte kan dö för pizza.

Så lite lika är det.
Men ah, nu är jag uppe sådär supersent igen och jag måste börja skärpa mig för att jag börjar ju jobba snaaart

FAAAN vilken jävla mensvärk, inte nog med att man är besviken och ledsen nu ska man behöva ha ont också.

Har iallafall kollat film och fixat lite köttfärs med blomkål.

Är så jävla jävla jävla sugen på onyttigt, ÄNNU en jävla åkomma med mensen.

Men det här jävla blodhelvetet ska fan inte få mig att stoppa i mig socker.

Snöar och blåser och det är nu ännu kallare.

Slängde ut en förfrågan om någon ville ut till stan ikväll men jisses jag har verkligen tappat lusten.

I stan är allt så jävla sent också, karaoken tror jag börjar runt 23.00

Nej jag ska gräva ner mig i soffan just nu och bara försvinna in i filmer och tv.

Sen ta en varm dusch.

Känns som alla måsten står på paus idag också, diska, plocka, boka tvätt, dammsuga.

Aja, dagen kan dra åt helvete.