Men fy så tråkigt allt är.

Trots att filmen jag nyss såg var kass så började  jag att fundera.

Det där familjelivet.

Ta bebisen till babysim, åh det såg ju jätte mysigt ut.

Denna ägglossning missade vi helt.

Att man vet om det, att nu gick det inte...Det är en jobbig känsla.

Att man vet att nästa tillfälle ges om två veckor, är också jobbig.

Hela jävla livet, efter att man bestämt sig för att man vill ha barn, består av en jävla väntan.

Vänta på mens, vänta på ägglossning, vänta på svar

Jag tror inte man får glömma att leva mellan alla svar.

Någonstans mellan väntan, så tänker man ändå..............tänk om jag väntar i flera år..Sen går det inte?

Tänk att du står och väntar på ett tåg, i flera år...som aldrig kom?
Hade du inte önskat att du inte stått där? Eller att du kanske hade stått där några gg i veckan, inte jämt?

Nu tänker jag inte alls lika mycket på det.

Så mycket fokus ligger i att gå ner i vikt just nu....Så mitt i all denna kaos, så kanske jag iaf får DET...viktnedgången.

Om jag aldrig blir gravid, så kommer jag iaf få höra BRA JOBBAT över vikten som jag gått ned.

Kanske blir jag lite i fokus då, kanske får jag en klapp på ryggen och man säger"fan va du är bra".

Detta kan inte sägas nog många gånger..men..

Om jag bara kunde påverka detta...dricka lite mer vatten, äta mer broccoli.

Eller...så är det just PRECIS det jag gör? Jag påverkar min fertilitet genom att gå ned i vikt.

Tre gånger har vi åkt med stor förhoppning till kliniken.

Trötta i ögonen, med förhoppning i hjärtat.

Tre gånger har jag gått in i det sterila rummet, lagt mig i stolen och särat på benen under en strålkastare.

E har lämnat sperma, som har förts upp i mig, direkt till livmodern..

De sämre simmarna har sorterats bort, bara de bästa kvar..hejja hejja.

Trots att man rensat bort de sämre.

Trots att man VET att ägglossningen kommer att ske i samban med detta ingrepp, för att man tagit en spruta.

Trots att man för upp dom, direkt mot livmodern...så dom slipper simma.

Trots allt detta, så är chanserna väldigt låga.

Chanserna är alltså låga när man gör såhär, man säger att dom är lika låga som vid samlag.

Vi betalar 10.000 kronor för något som har en låg chans.

Så alla ni som blivit gravida av ett hoppsan, skratta er lyckliga. Ni har ett MIRAKEL i magen.

Såg nyss filmen Klovn forever

Skitfilm

Två kompisar, varav den ene är familjefar och det vill inte polaren riktigt acceptera.

Dom skriver en bok om vänskap och mycket händer.

Det sägs att den skulle vara kul? Det var den inte alls.

Patetisk och bara irriterande

Bläe.

Och fan va sugen jag är på smoothie, men har inget hemma.

Måste ta mig till affären imorgon, tror det är bra med frisk luft iaf.

Idag har jag ätit fisksoppa, smaskens!

Har iof hallon och en skvätt grädde...kanske man skulle fixa något av det?

Så har jag suttit i telefon med  hyresbolaget och försäkringsbolaget.

Fan va man blir slapp när man har autogiro.

Tidigare så skrev jag alltid på räkningarna när dom var betalda och skötte mig exemplariskt.

Inte nu.

Det visade sig att jag måste betala för två parkeringshyror efter varandra, eftersom man betalar en hyra i förväg, och det hade ju inte jag fattat...Så POW där åkte jag på 143 jävla kronor i förseningsavgift...suck

Försäkringen var det iaf inga prolem med, bara att betala summan.

Sen inser jag att jag nog inte betalat fakturan från en annat internetföretag och det är bara slarv.

Alltid när jag får en faktura via mail så betalar jag den DIREKT, för att man lätt glömmer bland alla mail.

Men NÄHÄ inte nu.

Så jag gräver fram fakturan och ser att den ska ha varit betald den 12e, så jag betalade den nu direkt.

Nu åker jag väl på en förseningsavgift för den också.

ÅHHHH pengar ger mig sån ångest!!!!

MEN en sak som är jävligt bra, är att jag har pengarna.

Jag har råd att betala alla dessa räkningar, och påminnelser och det är ju en jävla bra sak

Måste se lite glädje i det iaf:)

Så idag är jag hemma och sjuk.

Inser att min kollega ska vara hos läkaren hela förmiddagen idag...Så ingen ordinarie är i klassen

Men vad ska jag göra? Jag är sjuk.

Har sovit jävligt konstigt inatt, hattigt och har en konstig djup hosta, skulle nog behöva astmamedicin, inte använt den på länge men nu känns det som att den skulle behövas....700 kr kostar den, men jag orkar inte gå utanför dörren.

Vågen visade -10 imorse föresten.

Glädjen brukar vara kort för min våg föredrar att ligga på -9. Och så är det ju med viktnedgång.

Man väger en sak en dag, sen två kilo mer dagen efter...Har mycket med hormonerna att göra, och vätska.

Men om man utgår från att den nu är -10 så har jag 3kg kvar till mitt första delmål...Det är rätt jävla ballt faktiskt.

Heja mig.