batmanbebis

Alla inlägg den 6 januari 2016

Av batmanbebis - 6 januari 2016 21:47

Mailade nyss kliniken där vi gjort vår fertilitetsutredning.

Minns inte ens när vi började egentligen, allt har varit så ångesfyllt, förhoppningsfullt och läskigt.

Minns iaf att jag i november 2014 spolade äggledarna

Det stacks och var verkligen obehagligt, läkaren bara"va gör det ont nu? det ska det inte göra"

Nähä? men det gör det uppenbarligen.


Det konstaterades ett stopp på vänster sida, man visste inte varför, så var det iaf.

Sen har försöken hållt på, undersökningarna, gynstolen, hormonerna och sprutor.


Sista försöket med inseminationen så hade jag fått en äggblåsa på höger sida för första gången, kändes nytt och ingav mig mer hopp.

Men det gick inte.


Så tre försök "får man", jag vetinte vad dom menar med får eftersom vi betalar för detta.


Så jag skrev ett mail, mensen  har nu kommit jag antar att ni inte kan göra mer för oss?
Känns otroligt sorgligt, som ett avslut, som ett dödsbesked och som att jag har gett upp.

IVF känns inte skrämmande alls, jag förstår inte folks rädsla för IVF

Kanske är det för att jag i dagsläget inte FÅR göra IVF, därför drömmer man om det, och då kan man ju inte vara rädd.


Kommer säkert vara rädd när vi kommer dit, för det ska vi ju....


Det som jag tänker på såhär i efterhand var hur min pojkväns röst lät när jag sa att jag fått mens.


Vi har verkligen gått igenom en resa ihop han och jag och jag har varit den som har haft störst barnlängtan.

Jag tror det är vanligt, men skitsamma egentligen ,så var det i vårat fall.


E har tröstat mig när jag fått mens, kramat mig och frågat om han kan göra något, denna gången var det annorlunda.


Han låg med feber där han bor, flera timmar ifrån mig.

Han ringde och frågade om jag tagit ett test. Just där blev jag förvånad, att han mindes när jag skulle ha mens.

Jag sa att man bara ska ta testet om mensen inte kommit, och det har den ju.


I nån sekund tystnade det i telefonen och jag hör en suck och sen gör min pojkvän det han alltid gör, samlar sig och är stark och stöttar mig.

"Fan, men finns det inget annat vi kan göra"

Jag fick hålla inne tårarna när han sa så...Vi...och i just det tillfället verkade han vilja ha barn lika mycket som mig.


Vi pratade och la sen på, jag ville inte visa hur ledsen jag var, när han inte kunde vara hos mig.

Jag smsade"det gör så jävla ont bara"

"Jag ville verkligen också, jag är också ledsen"


Plötsligt blev jag ännu mer ledsen.

Jag vetinte hur jag ska förklara, men det har känts lite som att det här kämpandet med att bli gravid är lite min egna  grej. Han står lite på sidan.

Men plötsligt kände jag att vi stod på samma plattform. Och fast det var en häftig känsla så blev jag så jävla ledsen.

För det kändes som att jag gjorde honom besviken.

Att jag inte kan ge honom ett barn.


En sån otroligt fantastisk kille som han är.

Han har brister och det är så mycket som han behöver jobba med, men när han är med barn så är det som att allt är bortblåst och som att han är menad att vara just pappa.


Vi har båda haft en trasig uppväxt. E har inte kontakt med sin pappa och har inte haft det på 20 år.

Och det är något inom en, när man har haft det tufft..Man vill bara ge nån slags revanch. Visa att man kan minsann vara en bättre förälder.


Man känner sig ofta misslyckad och inget värd när man har haft en tuff uppväxt, känns inte som man lyckats med något.

Så man vill lyckas med att bli förälder.


Jag har tjatat om detta så många gånger, men om man bara visste!

"nästa gång ska jag springa den där genvägen, då kommer vi lyckas"

"nästa gång, ska man ha sex på det här sättet då kommer vi lyckas"

"nästa gång, då ska vi göra såhär"


Men vi vet hur barn blir till, men det går ju inte...så då känner man sig så jävla maktlös.

Har vi sex för sällan?


Känns som att de enda verktygen vi har är våra kroppar men det blir bara fel.



Slänger in en fantastisk låt:


Av batmanbebis - 6 januari 2016 13:20

Graderna visar -13 idag och vi skulle fixa en lampa på min bil, jisses det är verkligen inte väder för att mecka bil och det gick inte heller, så vi får se va dom säger på besiktningen helt enkelt.


Juste jag såg ju filmen The hateful eight. För några dagar sen.

 Quentin Tarantino är fantastisk men man är alltid beredd på att det kommer bli speciellt när det är han som är inblandad

Filmen handlar om en man som ska ta en kvinna till Red Rock för att hon ska ställas inför rätta, för det ska han då få belöning.

Vädret är hemskt och han ska stanna i en stuga han möter folk där och påvägen.

Fler får nys om denna kvinna, och pengarna dom kan få, så det blir konflikter och man vet fan inte vem man kan lita på.


Lite långdraget, jag tycker Tarantino är känd för sina långa dialoger och att man verkligen "lär känna karaktärerna".

Men när det väl händer så händer det grejer.

Så en lång film, som förmodligen inte passar alla men jag tyckte den var bra.

Fick väl ingen direkt WOW känsla, därför kan jag inte ge den fyra av fem, men tre är för lågt så jag vetefan:)


Nu håller jag på att tvätta iallafall.

Har fortfarande inte ätit frukost, åt ju fröknäcke med ost igår när jag kom hem så antagligen står  jag mig på den..fortfarande.

Men ska laga till något snart så det inte blir som igår när jag blev väldigt hungrig väldigt fort.


Sen imorgon är det dags för jobb igen, känns som en evighet sen sist...jobbade senast 23 december.

Minns att jag tänkte "när jag är tillbaka på jobbet så är jag kanske gravid".

Men så blev det ju inte.

Så nu är det vardag igen, utan några försök att se fram emot, för vi har inga fler att göra.

Så det är "bara" att fortsätta kämpa med vikten och sugen efter socker!!

Funderar på att skaffa en kort på simhallen här. Mest för att min kollega sa att det var sjukt billigt iom att vi jobbar i komunen.

Tror hon sa att hon betalat under 500 kr för ETT ÅR, och det är ju as billigt.

Iof kanske hon fick nån60+ rabatt, måste kolla upp det där.

Men som med allt annat så är det ju inte så himla kul att simma själv, och ingen vill...kanske kan locka med mig E nångång?




Av batmanbebis - 6 januari 2016 02:45

Idag träffade jag en gammal bekant och vi for in till stan.

Hon och jag umgicks jätte mycket förr, hon är 19 år äldre än mig och jag tycker om henne massor.

Men jisses vilka mängder hon dricker.

Jag fattar inte ens behovet av att dricka så mycket

Jag vet att hon alltid gjort det när vi är ute, men nu när jag själv valde att inte dricka, vilket jag iof gör ofta, så la jag märke  till det mycket. Men också kanske mest för att det är längesen vi var på krogen.

När jag drack mitt glas med pepsi max..väldigt sakta(för att den kostade 30 jävla kr), så drack hon tre öl.

Sen tappade jag nog bort räkningen.

Men måste säkert blivit 7-8 st.


Sen blir hon full..såklart. Och hon är inte så jobbig när hon är full, inte som många andra.

Men grejen är att hon alltid blir kissnödig, så vi kommer fram till tåget...hon kissar innan vi går.

Så måste hon kissa, oftast förr när vi åkte hem fick hon hoppa av tidigare för att kissa.

Sen vinglar man när man går och det går åt massor med pengar, varför är det ens kul?


Jag tycker om henne massor, men förstår inte.

Och sen har jag andra vänner som också dricker sådär , mycket.
Min relativt nyfunna vän, som jag mest går ut med, hon ba"åh jag vill vara som du, bara dricka en cola och vara nöjd"
För mig är det enkelt.


Men sen tänker jag, jag är ju en slav under socker och kolhydrater, så där kan man kanske göra en liknelse.
Jag förstår inte hur man inte kan gilla chips, eller hur man inte kan dö för pizza.


Så lite lika är det.
Men ah, nu är jag uppe sådär supersent igen och jag måste börja skärpa mig för att jag börjar ju jobba snaaart

Presentation


batmanbebis

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2 3
4
5
6
7
8 9 10
11
12
13 14 15 16 17
18 19 20
21
22 23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards