En fantastisk helg hos syster.

Vi har gått i affärer, pratat massor, sett på film och serie och spelat spel.

Min syster är den smartaste människan jag känner. Den mest givmilda, empatiska och så jävla förstående.

Söndag.

Vaknade och började småkika när jag skulle hem.

För ovanlighetens skull så ville jag inte hem.

Jag brukar ha svårt att vara borta en hel helg, komma bort från mina rutiner, ha hänsyn till andras. Jag får alltid en känsla av att jag är ivägen eller att det syns att jag är lat.

Hon frågade om jag ville stanna,  men jag sa nej..

Gick på toa, var ljusrött på pappret och det var då jag bestämde mig för att jag måste åka hem...NU
Jag kan inte hålla upp en glad fasad, låtsass, få frågan..."Kom mensen"

Åt mat, och blev jätte dålig i magen. Gick på toaletten två gånger.

Jag åt enligt LCHF så jag vetinte vad det var

Kom på sen att jag blir ibland dålig i magen iom mens.

Sa hejdå och tog bussen till tåget, hemåt i ca 2 timmar.

Lyssnar på tåget hem på en dokumentär, jag verkligen älskar P1/P3 dokumentär

Den är sorglig, som det mesta jag intresserar mig för handlar om sorg, våld missbruk eller övergrepp

Om en flicka som blir misshandlad av sin pappa, som åker in och ut på boenden, på hem, på sjukhus.

Hon prostituerar sig som väldigt ung, en man köper sex, som visar sig vara en FD polischef.

Detta har, såklart, blivit enormt stort i media. En man som har engagerat sig i jämnställdhetsfrågor och en polischef har köpt sex av en mindreårig, som han dessutom torterat och våldtagit.

Dokumentären är välgjord, detaljrik och aldelles fruktansvärd.

Om det ändå "bara" var männen som förgrep sig och köpte sex av en mindreårig som var idioter, nej...en psykriatiker som äger flera boenden visas vara en otrolig elak människa.

Fyfan.

Jag pausar dokumentären och kliver på det andra tåget, ser en kvinna stå vid sin vagn, vaggandes och fixar till filten.

När blir det där jag?

Livet går lite ut på att ha barn, om man nu vill...
Om det nu inte går, vad ska jag göra då?
Vad är DÅ meningen med livet?

8 kg och att jag verkligen har sockerbantat, räcker tydligen inte

3 försök med hormoner , insemination...räckte inte.

Progesteronet som jag smörjt med nu i tre månader...räckte inte heller.

Det förs in sperma i min livmoder när jag ska ha ägglossning, det är då det liksom"ska bli barn"
Vi fyller på senare på kvällen, fler simmare simmar dit om ska

Nu jävlar har allt klaffat, vi vet att jag har ägglossning och att den sker NU

Men inget.

Detta är så otroligt frustrerande.

Om det bara var som ett test"fan vi missade en fråga, men vi övar lite till så sätter vi den nästa gång".

Det känns så långt borta att bli mamma, så främmande och så omöjligtsvårt att jag ibland kommer på mig själv sittandes att "det kanske inte är meningen...........det kanske finns en förklaring till att det inte går"

Det är kanske meningen att jag ska göra något annat?

Jag har inte gett upp, jag har ju IVF kvar efter att jag gått ner i vikt.

Så inte fan ger jag upp, jag har ju fler test att göra...fler prov att genomgå innan jag får den där drömmen.

Men ibland undrar jag vad jag håller på med?
Vi har sex, jag har ägglossnning, det finns sperma...varför går det inte?

Kanske har jag i alla dessa år bara haft dåliga ägg, jag kanske producerar dåliga ägg..och då går det inte.

Sånt vet man inte  genom ultraljud eller blodprov.

Jag vill så gärna bevisa att jag kan.

Jag kan bli en grym mamma, det känns som min enda mening i livet, att bli mamma.

Att visa att JAG, som har bott i källare, destruktiva platser, missbrukat sex, sålt sex, misshandlat mig själv och min kropp. JAG KAN!

Jag är något, jag är inte den där trasiga tjejen med konstiga föräldrar.

Jag är M, som avgudar sitt barn.

Ögonen fylls med tårar...Och nånstans försöker jag vara positiv.

Jag är en förebild för mina syskonbarn och jag har en syster vid min sida som är så fantastisk så jag ibland måste nypa mig i armen.

 

anna

3 januari 2016 21:52

Vi har också gjort tre försök med insemination. Misslyckats. Lika jobbigt varje gång. Nu var det flera månader sen sist. Antar att det blir ivf. Är så trött, orkar inte ta tag i det. Men M Å S T E ju. Jag kan inte bli hon som aldrig fick barn. För jag vill så jävla gärna. Förstår dig, var väl det jag ville säga. Lider med dig.

batmanbebis

3 januari 2016 22:33

Åh va man ibland behöver höra nån som går igenom samma resa, man känner sig så ensam.
Jag hade börjat med IVF nu nu nu nu, om jag fick. Jag blir ju inte yngre:( Men klart...är rädd att det inte heller ska gå.

 

Mi

3 januari 2016 23:00

Jävligt ledsen för din skull. Kramar

batmanbebis

3 januari 2016 23:31

tack......kram!

 

Emmy

4 januari 2016 07:30

Livet är så JÄVLA orättvist ibland!! Vet en i min närhet som gjort flera aborter o har två barn med två olika kvinnor o inte tycks bry sig för fem öre och det gör mig så jävla förbannad!! Varför går det så himla lätt för såna som inte bryr sig?? Hade en kompis som länge försökte få barn och då får man en helt annan inställning och förståelse för hur otroligt svårt det här kan vara! Nu frågar jag aldrig "när kommer det barn då?" eller "blir det syskon snart?".. Vet hur ont det gjorde för henne att höra.. Dock för att lämna lite pepp så stod dom i kö för ivf en bra tid o när det blev deras tur så blev hon gravid spontant o dessutom när hennes sambo och hon bodde separat ett tag pga jobb o bara sågs då o då! När dom berättade att hon var gravid blev jag nästan ännu gladare än då jag själv fick +! Nu känns det som att jag är där igen o bara önskar att det blir din tur snart!! Ge inte upp för det kommer hända, fortsätt kämpa! Vi är nog många som hoppas o önskar för din skull! Kram

batmanbebis

4 januari 2016 11:27

Tack för dina ord. Ja jag blir rörd och förvånad av hur många som verkar följa min resa..kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner ofta en stark längtan efter att föreläsa. Men om vad?haha alltså jag har ju varit med om en heldel men man kan ju inte föreläsa om ett helt liv. Sen är allt väldigt personligt så genom att föreläsa skulle jag kanske såra många människo...

Hej Jag har börjat plugga. Det är annorlunda som fan. Jag har läst kanske 3 böcker i mitt liv. Plötsligt har jag studielitteratur...på engelska. Plötsligt ska jag läsa massor, skriva massor och förstå helt nya saker. Men det är rätt häftigt...

Idag är det midsommar. Såklart dåligt väder. Kom iväg på lite firande och ätit god mat..och dotterns favorit just nu..jordgubbar. Men sen är det alltid extra jobbigt när man kommer hem..hon sover. Ensamheten smyger sig på. Jag tror att ensamheten...

Minns inte ens vad jag berättat om i bloggen. Känns som mycket händer känslomässigt men annars inte mycket. Jag har extremt lite ork kvar på kvällarna, vilket är sjukt jobbigt. Vilket gör att mitt hem är kaos. F sover tidigt, somnar fort och ...

F är sjuk. Jag försöker hålla gråten inne så hon inte ska se.. Fan ...