Jag är så hungrig helatiden, och sugen på något.

Tänkte åhh jag ska köpa chips, den sorten jag ville ha fanns inte.Så jag köpte osthjärtan.

Nu sitter jag här och märker att jag bara matar in hjärtan utan att egentligen tycka att det är gott...Måste ställa undan skålen.

En vecka sedan vi gjorde insemineringen, känns som jätte länge sen vi var på sjukhuset, ändå så har veckorna verkligen gått fort.

Har liksom känt mig överkörd idag på jobbet, ont i axlarna och nacken och varit allmänt trött, skönt att det snart är helg.

Ringde och skulle boka tid för att fixa mina naglar, och jag blir verkligen galen på att människan som svarar inte kan kommunicera, min kollega satt i samma rum när jag ringde och bara skrattade.

Hejsan, jag skulle vilja ha en tid idag halv fem.

Halv fem halv fem, vänta lite...nej vi har klockan ett.

Okej, nej jag behöver en senare tid .

Okej, klockan två.

Nej

Så höll vi på sådär, är rätt jobbigt när man inte kan göra sig förstådd.

Blev tillslut imorgon halv sex, inte det mest ultimata men det var de som fanns.

Jag har en fantastisk systerson på sju år som just nu har många funderingar.

Hans mamma, som är minst lika fantastisk, försöker svara på alla hans funderingar.

Igår hade dom diskuterat släkten, hur många kusiner han har, vem som är äldst och yngst.

Plötsligt säger han "M och Es barn (alltså jag och min pojkvän) kommer bli min yngsta kusin.

Varav hans mamma sa"men dom har ju inga barn ännu"

Då svarar han"nej jag vet mamma, men dom ska ju få, jag drömde inatt att dom fick ett barn, så jag vet att det är så"

Han är sju år och vet självfallet inget om att vi försöker få barn

Så när min syster berättar att han helt allvarligt och tvärsäkert sagt"jo dom sa ha barn jag drömde det"

Då började jag gråta.

Detta är så otroligt känslomässigt, och han, den lilla pojken , hade drömt detta...Om oss..helt plötsligt!

Vi pratar vidare, jag sitter på bussen påväg hem och torkar mina tårar..

Hon frågar om jag känner något?
Nej, nej jag känner nog inget.....Jag orkar inte känna efter längre.

Känns det något?

Jag är kissnödig, trött och har fått två finnar.

Hur känner man efter....när man inte vet hur det ska kännas?

Åhh denna väntan!
Tänk om man kunde testa sig dagen efter..
När testar vi en tredje gång?
Har molande värk i äggstockarna varje dag.
Hoppas att brösten snart ska göra ont..det är ju ett gott tecken.
Graviditets symptom är liknade som när mensen är på G. Så man kan inte veta..
Snälla..

Mailade en säljare på en bil igår. .är så himla pepp på att köra nu.
Automat is The shit

Hade lite dötid innan jag skulle till optikern.

Gick in på H&M.

Alltså deras barnkläder.............omg.

Vet ni hur jävla mycket batmankläder dom har?
Jackor, västar, tröjor, bodys, byxor, skor, mössa, vantar, strumpor....omg

Jag vill köpa.......något.

Men det går inte, det kommer göra mig knäpp.

Köpte för ett år sen en sån dreggelhaklapp eller va dom heter, den ligger intryckt i en låda.

Hittar den ibland, glömmer va som finns i, öppnar och blir ledsen.

Så det är inte lönt med fler grejer.

Drömde att jag plussade.

Och min kollega var me när jag testade mig, jävligt skum dröm.

Min bitch kollega.

Åh.

Grattis till mig.

Slutade jobba och E mötte upp mig i centrum.

Frågade vad jag kände för att hitta på.

Jag var sjukt sugen på pizza, eftersom jag avlider av en hel pizza så delade vi på en calzone och småpratade.

Igår när vi såg på tv så såg vi en bebis, jag ba ÅÅ.

Så har jag sagt flera gånger, det är inget ovanligt eller konstigt. Det som var ovanligt var hur E svarade

"Ja snart är det kanske vår tur", så klappade han min mage.

Hela jag stelnade till.

Detta har varit så mycket min kamp, känner inte riktigt att jag har haft med mig honom i detta..

Jag läser i div forum att sånt är ganska vanligt, att killarna inte är så"med i processen", klart dom stöttar och följer med. Men det är ändå vi som varje dag känner efter, undrar och längtar.

Så när han sa sådär så blev jag bara..ÅH!

Åh

När vi tog bussen från centrum idag så sa jag

"tröstar du mig när jag får mens"

-Du ska inte tänka sådär, tänk positivt nu älskling.

Han har så jävla rätt.

"Om allt går åt helvete, så kommer du inte ångra att du tänkte positivt innan"

Det kanske ligger något i det.

Jag har bara så svårt att tänka positivt i just detta.

Jag KAN inte föreställa mig detta.

Men jag måste försöka tänka, komigen, det kanske går..hoppas...

Har varit en helt okej födelsedag iallafall.

Mysigt och på bra humör.

31.

AHhHhhhhh detta jävla humööör!

Fan, varför ska jag tänka så mycket HELA TIDEN.

Pengar.

Pengar är något som är otroligt laddat för mig.

Jag är uppvuxen mestadels hos min mor som verkligen inte kan hantera pengar. I största delen av mitt liv så har min mamma jobbat, men aldrig haft pengar.

Alltid fattig, och la pengarna på fel saker.

Därför idag så är jag ibland väldigt försiktig med pengar. Jag är rädd att ta lån, har aldrig tagit något eller gjort avbetalning.

Jag kan också bränna pengar på kläder, för att jag känner att jag har råd

Nu efter senaste lönen så tänkte jag...VAFAN?

Jag har knappt några avgifter och tycker väl jag inte har spenderat så mycket pengar, men nu tyckte jag att summan på mitt konto var lågt.

Jag fick direkt panik

Jag tänkte den summan, och kommande avgift för exempelvis förskola, försäkringar, blöjor och kläder.

Shit, det blir tajt!

Har jag råd att bli mamma?

Jag tittar på mitt sparkonto, som är min diamant.

Som är min trygghet, där finns det pengar om något händer.

Sen inser jag, det händer rätt mycket nu, PENGARNA KOMMER TA SLUT!

Inseminationer, 2000 kr/per gång+undersökningskostander

Körkortet, 700 kr per lektion.

Jag som tänkt köpa en bil, och tänkt att köper jag en bil billigt så har jag iaf pengar kvar på kontot

Men då tänkte jag inte på att pengarna jag har sparat kommer ju gå till körkortet, ett körkort kostar massor!

Nej, om jag köper en bil så kommer jag få ångest tror jag, väntar nog till typ mars då jag hunnit spara ihop lite till.

Alltså dom här tankarna, jämt, konstant, oron i mitt huvud, jag vet snart inte vad jag ska göra:(

Blev ingen läskig sminkning igår, men det blev en sminkning.

Glömde för typ fjärde året i rad att systembolaget var stängt igår, haha typiskt.

Men jag hade alkohol hemma så det var ingen större fara.

Var på glatt humör och vi drog till en krog som inte var så rolig så vi drog vidare till det vanliga stället och sjöng.

E drack för mycket och ja...jag har väl delade åsikter om det.

E och jag bråkade mycket om alkoholen när vi blev tillsammans för tre år sedan.

Vi har bråkat, gråtit, hotat om att göra slut.

Nu på senaste så är det mycket bättre, han dricker i princip aldrig.

Det är inte så att han blir agressiv ellernåt, absolut inte mot mig

Jag är känsligare mot fylla pga min bakgrund, så det är nog mycket det.

Men det här tjatet, upprepningarna, sluddrandet, pratet om hans förflutna, va han varit med om...ÅÅÅÅ det är så JÄVLA tråkigt och inte alls attraktivt.

Så igår märkte jag att han började bli berusad men det gjorde mig inget, vi skålade och skrattade o hade det kul.

Men det ser aldrig riktigt ut som att han har det kul, han känns inte avslappnad.

Han är inte sur eller så men ja, han känns ..stirrig.

Det var dags att gå och jag och min kompis gick ut och väntade, E och en annan kompis dröjde och sånt där gör mig verkligen galen...KOM UT!
Varför dröja kvar på ett ställe, som tänt lampan, ska stänga...vi har ett tåg att passa.

SEN när vi kommer hem, ja då ska han ut på promenad?!
haha, jag kommenterar inte ens det. Det där gör han VARJE gång han dricker, han kommer hem och ska alltid göra något
.

Promenad var iof något nytt, men annars är det typ se film, lyssna på musik, prata med mig.

Jag somnade till iaf, och han kommer och lägger sig, blev nog ingen promenad.

Och sen började det.

Snarkningarna, suckarna, snarkandet, snurrandet i sängen..Alltså jag blir galen!

Så jag la mig klockan två, har vaknat säkert 10 gånger, tillslut gav jag upp och klev upp klockan nio.

Så sjukt störande att inte få sova.

Men kvällen var godkänd måste jag ändå säga.

Känns lite deppigt att jag inte fixat något kalas eller liknande, så man blir ju inte firad direkt.

Jaha, imorgon är jag 31