Teatern med barnen var bra. När vi kom ut så hällde regnet ned. Dyngsura tog vi oss hemåt.
Gick på toa.
Rosa på pappret.
Fan.
Det gör verkligen lika ont varje gång

Idag har humöret varit bra, känns härligt och jag är tacksam för sådana dagar.

Kom hem och gjorde en kanongod mat.

Jag stekte vitkål som jag har saltat, stekte i smör en bra stund  så den blev mjuk, stekte sedan champinjoner.

Stekte köttfärs och kryddade med oregano

ÅHHH Smaskens!!

Igår gick jag och la mig 20.30, och det var verkligen hääärligt.

Imorgon ska hela jobbet på teater, och på kvällen ska jag på min första körlektion; JEHU!!!!!!!!!!!!!

Tillbaka på jobbet idag.

Gick upp tidigare för att äta frukost(som jag aldrig gör hemma) tuggade långsamt och kände efter om magen klagade.

Inget.

Åkte iväg till jobbet.

Har haft otroligt kort stubin och dåligt tålamod idag, det går INTE ihop med att jobba med barn.

Det la sig fram emot eftermiddagen, som tur var.

Köpte proviva och drack och magen kändes gladare.

Efter lunch fick jag springa på toa.

Berättade för min kollega att jag fått yrsel igår

-Åhh du kanske är gravid, ÅÅÅÅ TÄNK OM DU ÄR DET, ,va gulligt.

Nej alltså, jag är bara bajsnödig.

Så sa jag ju inte...utan jag sa bara äsh då.

Syster ringde idag. Jag pratade på om min mage och hur konstig den var...hon var typ tyst och sa sen.

JAMEN säg då, har du fått mens?!?!

Alltså den är beräknad på lördag.

Jaha, fan jag har räknat fel, säger hon.,Åh jag trodde det var igår, men jag vågade inte ringa.

Jag känner inget längre, inga hugg eller något nytt, så jag är rätt säker på att det inte är något.

Känns som syrran är väldigt hoppfull denna gången, känns som man gör henne ledsen också:/

E åker hem idag, hans systerdotter fyller år imorgon och dom ska fira.

Vilket betyder att han inte kommer att vara här när jag får mensen på lördag, men äh...ska nog gå bra att trösta mig själv.

Magen är fortfarande i uppror.
Dricker proviva

Gick hem från krogen i lördags och såg ett gäng sova i tunneln.

Jag har nog aldrig sett en grupp människor sova ute sådär, är det vanligt?
Jag vet såklart att det förekommer men när dom låg där framför mig kändes det så verkligt

Tror det var fem personer, liggandes i sovsäckar och stora säckar typ IKEA.

En man låg och höll om en kvinna förmodligen för att hålla värmen.

Ska det vara såhär?

Jag har sett många hemlösa, oftast missbrukare som tigger pengar , sitter ute eller går omkring och letar i sopor. Kanske sovandes på någon bänk.

Men detta.

Jag ville göra något, men vad?

Tänkte att jag kanske kunde fixa lite soppa och åka dit och ge dom lite..

Men jag tänker alltid så jävla mycket utan att komma till skott.

Där låg dom, ihopkurade, undrar hur deras morgondag ser ut?

Min mage känns fortfarande konstig, jag skulle köpt proviva, det är bra grejer.

Ska nog gå upp tidigare imorgon så magen får en chans att vakna och komma igång.

Annars går jag upp ca 20 min innan jag ska gå hemifrån.

Nu är kvällen här, ibland går tiden så fort så jag blir lite orolig på något vis..Tiden och dagarna bara susar förbi, och det känns som man borde göra något vettigt.

Kom till en artikel här omdagen som jag funderat mycket på, och därför såklart måste blogga om

En kvinna på 25 år, väntade sitt 4e barn(lucky her) men fick missfall, minns inte vilken vecka.

Man ser fostret eller embryot, och det är rätt skrämmande...och fashinerande...för du kan typ se en kropp och ett huvud i den där minimala "påsen". Hon hade döpt den, och jag fattar inte varför direkt, för man vet ju inte ens könet.

Kanske blir det viktigt?

Hon blir gravid igen och får missfall...igen....Så på bilden ser man två foster med ett pojk och ett flicknamn

Självklart var artikeln inte Svensk, men hon har fått otroligt många reaktioner.

Personligen så tycker jag att det är väldigt udda och sorgligt, men hon skadar ju ingen eller gör inget olagligt så ..kör.

Det är kanske e form av bearbetning efter ett missfall?

MEN att lägga upp ett missfall sådär i sociala medier det är för mig osmakligt. Det ska väl vara något intimt och privat?

MEN också.........kanske behövs detta i sociala medier? Istället för gravida kvinnor och perfekta förhållanden så kanske vi också behöver se hur verkligheten kan se ut?

Se på detta med ofrivillig barnlöshet, det är ju super vanligt men ingen pratar om det.

Jag pratar iallafall absolut inte om det i sociala medier, och knappt alls.

Detta är min grej, min kamp och jag tror inte den blir lättare för att fler vet om den.

Däremot kan det bli mer känsligt, att folk ska "förstå" eller säga åt mig att"slappna av".

På lördag är min mens beräknad

Och huggen i äggstockarna är borta...

Det jag kände sådär i flera dagar var förmodligen vandringen av ägget. Ägger ska ju vandra och slutligen fästa.

Så fast mensen inte ens kommit så känner jag mig väldigt ledsen, börjar planera när vi kan försöka igen.

Igår var det fars dag, facebook svämmade över med hälsningar från pappor som firade sin första fars dag

Jag läste saker som"att sätta ett barn till världen är inte så svårt, men att vara en pappa kräver mer"

ÅH, ni skulle bara veta.

Ja, jag misstänkte att det var magen, hoppades att det skulle vara något med inseminationen.

Försökte gå på toa flera gånger utan att lyckas, tog en smörgås gick på toa...smärtan över.

Så jag har alltså sjukskrivit mig idag för att jag var bajsnödig...yey

"Men det kunde du ju inte veta", säger E..Nej, hah givetvis kunde jag inte det, men är ju rätt "komiskt".

Så dagen har spenderats i soffan, nä vi har inte gjort något vettigt alls...

Gick ner med sex par skor, känns som dom hör med till sommar/vår.

Tog upp fyra par nya..haha skor e min grej:)

Nu gör jag en gratäng med blomkål, vitlök, paprika och rödlök, morätter o grädde..och självklart...ost.

Tänkte steka bacon till, nu måste jag ta en paus från kolhydraterna igen, ätit det hela helgen och min mage mår inte alltid så bra av det.

Så imorgon är det nya tag igen då:)

Klockan ringde imorse som vanligt och jag var riktigt trött..
Kravlade mig upp och klädde på mig.

Får sms av kollegan, hon har varit vaken i natt pga smärtor, hon blir hemma. Jag smsade tillbaka, krya på dig.

Plötsligt får jag illamående och svettas som fan, sätter mig på toa och tänker att jag kanske är dålig...Inget.

Det hugger och det gör jävligt ont, svettas, som att stå i en bastu.

Går in i sovrummet, måste sätta mig vid fönstret..Sätter mig på sängen vid fönstret som är lite öppet.

Ser haken högst upp, försöker sträcka mig efter den men det hugger.

Sätter mig på sängen och vaggar...Måste vagga snett för sitter jag rakt gör det ont.

E vaknar och blir klarvaken på några sekunder, smeker min rygg och frågar om han ska ringa ambulans.

Jag gråter, huggen gör så ont...dom kommer sporadiskt.

Försöker resa mig upp, då skriker jag rakt ut.

Fan.

Ringer och sjukanmäler mig, tänker direkt på hur sjukt det låter att jag blev dålig så plötsligt.

Tillslut lyckas jag lägga mig på sidan och hasa mig upp och somnar i två timmar.

Vaknade och känner att det är en molande värk..

Går på toaletten och kissar, då hugger det.

Det kan ju inte vara magen om det känns när jag kissar?

Att min mage är knepig det vet jag ju så jag tror ju direkt att det är magen. Jag kan exempelvis få sjukligt ont bara pga av gaser.

Nu sitter jag här och det känns, hugger inte men känns.. Kändes som att jag typ kissade på mig lite, så jag gick och kollade....inget.

Kan detta ha med inseminationen att göra?