Det är så jävla knepigt att ha problem i en relation

Jag märker att jag  tycker det är pinsamt. Jag börjar måla upp om vi gör slut..och min första tanke är att"vad ska jag säga till pappa"

Vad kommer släkten säga, jag blir den enda som sitter ensam där på julen, utan partner.

Det är så pinsamt att man tar så mycket skit.

Kvinnor som lever med män som slår dom, där folk säger"jag skulle aldrig ta att någon slår mig, jag skulle dra direkt"

Jag förstår hur dessa kvinnor måste känna efter de orden

Man känner sig dum, minde värld....för "varför är jag inte så smart så jag också lämnar min relation"

Nu slår inte min pojkvän mig, absolut inte, men det är en liknelse. Om man inte är lycklig"så går man".

Men det är ju inte så lätt.

Här har vi min pojkvän, en fantastisk man som lämnar avtryck hos människor vi träffar.

Han är omtyckt och har ett otroligt fint hjärta.

Men det är något inom honom, nån oro eller liknande som gör att han ibland...spårar ur.

Igår  var det än engång han skulle "fixa en grej", jag är så tött så jag orkar inte ens engagera mig i vad han ska fixa.

Han kom hem och jag sa att jag inte orkar längre, alla dessa urspårningar, min oro, min fundering.

Att jag i dessa stunder måste leka dektektiv, ta reda på...det tär på mig.

Jag sitter där ihop sjunken i soffan och känner mig helt avtrubbad, jag bryr mig inte.

Jag fick ett konstigt behov av att skära mig själv, bara för att se om det skulle kännas, HUR det skulle kännas.

"säg till mig vad jag ska göra så gör jag det", säger han.

Men jag vetinte?
Vad ska han göra? Jag har ingenaning.

Skärpa sig?
Sluta?

Ja, det har vi sagt så många gånger.

Funderar på parterapi men samtidigt så känner jag att HAN måste söka nån form av hjälp också, för sig själv.

Han bär på något som måste ut och bort, en inre oro som  gör att han beter sig konstigt plötsligt.

Efteråt så beter han sig precis som en man som nyss slagit sin fru, sådär som man läser om.

Är snäll, uppvaktar, lagar mat, fixar hemma, är tyst och undergiven.

säger "det ska aldrig hända igen"

Precis där är jag..Så plötsligt är jag en misshandlad kvinna, fast utan slag

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner ofta en stark längtan efter att föreläsa. Men om vad?haha alltså jag har ju varit med om en heldel men man kan ju inte föreläsa om ett helt liv. Sen är allt väldigt personligt så genom att föreläsa skulle jag kanske såra många människo...

Hej Jag har börjat plugga. Det är annorlunda som fan. Jag har läst kanske 3 böcker i mitt liv. Plötsligt har jag studielitteratur...på engelska. Plötsligt ska jag läsa massor, skriva massor och förstå helt nya saker. Men det är rätt häftigt...

Idag är det midsommar. Såklart dåligt väder. Kom iväg på lite firande och ätit god mat..och dotterns favorit just nu..jordgubbar. Men sen är det alltid extra jobbigt när man kommer hem..hon sover. Ensamheten smyger sig på. Jag tror att ensamheten...

Minns inte ens vad jag berättat om i bloggen. Känns som mycket händer känslomässigt men annars inte mycket. Jag har extremt lite ork kvar på kvällarna, vilket är sjukt jobbigt. Vilket gör att mitt hem är kaos. F sover tidigt, somnar fort och ...

F är sjuk. Jag försöker hålla gråten inne så hon inte ska se.. Fan ...