Huu vilken pissdag jag hae igår.

Inser i mensappen att vi borde ha legat med varandra igår, men ja..shit happens.

Man är inte så pigg på att ligga när man är förkyld och förbannad...

Enligt appen ska jag ha ägglossning på fredag.

Jag har två ägglossningstest kvar, såna som visar de fem mest fertila dagarna.

Så jag tog ett, som inte visade något.

Ska ju inte ta sånadär test för att dom är enligt läkaren inte tillförlitliga.

Läste om en tjej som tog tre test om dagen, hon kunde visa utslag på kvällen men inte morgonen efter, så ibland är ägglossningen(eller kroppen) väldigt konstig.

Men ja mitt i allt detta och min depp så tänker jag på E.

Han kanske faktiskt också mår skit i allt detta?
Han kanske också är ledsen.

Han pratar ju sällan om han är ledsen, han är en positiv kille vilket är otroligt starkt och bra av honom.

Men det har hänt otroligt mycket i hans liv, nästan så att man tror det är nån jävla film.

Imorgon ska jag iallafall jobba, blir knäpp av att vara hemma.

Hjärnan går på högvarv och jag börjar gå in i saker och tänka för mycket så jag helt enkelt blir ledsen.

Nu borde jag ju ringa gyn, för att se om den där gulsäcken har försvunnit.

Men ah, något gör det bara för svårt...

Vilken segdag alltså.

Jag fick en depp attack och kurade ihop mig i soffan och tyckte allt mest var skit.

E blir alltid smått berörd av när jag mår dåligt och försöker pigga upp mig.

Vilket jag inte alls är mottaglig för, utan stöter snarare bort honom.

Nåt förlossningsprogram började på tv och jag började kolla, vilket jag VET att jag inte ska göra...Mådde sämre och bytte.

Stötte bort E ännu mer och blev nog otrevlig, så han drog och fiskade.

Läste på om storkkliniken, en klinik för fertilitetsutredningar i Danmark.

Gränsen där är 46 år för IVF, osäker på va den är i Sverige? Så då blev jag lite gladare....46 år det ju ett tag kvar till..iaf.

Ibland blir jag också sur på mig själv.

Går jag ner 20-25 kg så får jag göra IVF.

Så.........varför gör jag inte det?
Men att bli sur på sig sjäv är liksom ingen lösning, och jag går verkligen inte ner i vikt genom att bli sur på mig själv.

Men egentligen är det ju "bara" det, men det är otroligt många kilon.

Har gått ner 30 kg på typ 4 år, och det med hjälp av en operation.

På tre år har jag gått ner 5.

Så EN bra sak är iallafall att jag inte gått upp i vikt, jag läser om jätte många som börjar gå upp 4 år efter sin operation.

Gymkort, LCHF, viktväktarna, promenader? Ja, något av det skulle asolut hjälpa mig.

Men hur fan får jag motivationen?

Två månader till min födelsedag, högtid för mig som betyder att jag blir påmind om att jag blir äldre.

Sen julen

Herregud julen är verkligen värst, barn med tindrande ögon och kärlek och glädje och jag bär på en enorm sorg.

Tänk TÄNK om jag fick den bästa julklappen!!

Tänk om jag satt där med hela släkten med ett liv i magen.

MEN VA SKOJ att skriva ett as långt inlägg så laggar hela jävla internet ihop..blöh!

Så nu blir det en förkortning av allt

Idag: hemma och sjuk.

Hade föräldramöte igår, gick kalasbra men det kändes som min hjärna var potatismos.

Så jag sa redan igår att jag blir nog hemma idag.

Är så jävla slut och matt, och har så varit sen i fredags.

Måste bli bättre på att ta mina vitaminer, då jag tror det är en bidragande orsak till min seghet också.

Känner redan hur otroligt tråkigt det är att vara hemma, då jag inte är supersjuk så går tiden sååå sakta.

Annars när man är sjuk så är det ju bara skönt med hemmatid och vila.

I söndags var jag ju hos mamma, har varit hos henne en gång innan, då bara i hallen.

Det var faktiskt trevligt, vi åkte några i släkten till henne

Hon har precis fyllt 54 år och det slog mig hur otroligt ung hon ser ut.

Jämför med kollegor i hennes ålder och dom ser mycket äldre ut

Saknar att ha en relation med min mamma, och det var trevligt att vara där.

Men jag vet också att umgås vi för länge eller för mycket så säger hon onödiga saker och spänningen mellan oss är bara jobbig.

Köpte min efterlängtade blåbärspaj på hemvägen, mumsade i mig en bit...mådde illa och la mig..hah!

Vi gjorde en beställning på en hemsida igår(mer kläder), dom har bara hemkörning med DHL så E blir kvar här några dagar eftersom leveransen brukar komma dagstid

Sen har jag väl ägglossning nu i dagarna...åh alltid detta schema.

Men åker han hem på måndag så ska de fertila dagarna vara lite lugnare och ja....

Ringde transportstyrelsen och det visade sig att jag glömt att skicka in en sak.

Blev smått sur på mig själv men det löstes fort, man kunde fylla i allt onlne och dom behandlade ärendet direkt.

Så snart ska jag kunna börja övningsköra!!

Nu ska jag äta makaroner och halloumi.

E sover fortfarande och det gör mig lite irriterad faktiskt, märks att han varit här länge nu för jag börjar störa mig;)

Men jag älskar allt han gör här hemma, maten står på bordet och disken är diskad.

Så härligt länge jag sov idag!

Idag har jag ebay shoppat:

Detta är en fickspegel, haha jag tyckte den var så rolig.

Och denna var ball!

E drog och fiskade när vi vaknade, jag orkar inte följa med känner mig helt utslagen.

Sen ska han möta upp min bekanta som har blivit hans vän och dom ska hem till min bästis, kul faktiskt!
Tycker det är bra att han får umgås och göra roliga saker, dom ska ha spelkväll:)

Själv sitter jag här och äter riskakor med ostsmak med hushållsost på..alltsåå ahhh va gott!

Funderar på att dra igång nån film, är sugen på lördagsgodis också.

Kanske är skönt för kroppen att komma ut lite, men åh jag är så seg.

Fick ett långt sms av en kompis idag, där hon frågar vad som hänt mellan oss.

Hon skriver att det är synd om min barnlöshet men att hon inte vill bli bortsött bara för att hon fått barn.

Jag skrev att det är inte så svart eller vitt.

Jag orkar inte med mig själv länge, det jag orkar är sjunga och umgås ytligt med människor.

Jag skrev också att man aldrig ska säga "jag förstår", till någon i min situation, för man förstår inte, det går inte att sätta sig in i detta.

Och man behöver inte förstå, komma med liknande historier som min och "sluta stressa", man behöver bara säga..."fan va jobbigt du har det..kram"

Jag tror också såklart att det handlade om att hon flyttade ut till landet, man tar sig inte hem till henne hur lätt som helst.

Aja, nu har jag ebay grejer och ellos fynd att se fram emot iallafall.

Shopping är en bra tillfällig  medicin

E var vaken hela natten, jag förstår honom..Många tankar som snurrar:(
Jag drog till jobbet och jag kramade om honom extra hårt, han säger inte så mycket min pojkvän men klart han är ledsen.

Jag jobbade på och det killar i näsan och snorig är jag också.

Kommer hem och äter fiskpinnar med pommes som E fixat.
Jag är helt slut och går och lägger mig två timmar, somnar pladask när jag lägger mig på kudden.

Nu sitter jag här och ska strax gå och lägga mig för natten.

Smsade lite med mamma igår, några i släkten ska dit på söndag så jag ska samåka med min moster dit.

Mamma har fyllt år och hon tjatar om att hon vill ha mig dit, hem till henne.

Jag vill ju inte, men detta blir ett bra tillfälle, stanna några timmar och dessutom får skjuts dit och hem.

Det är svårt att undvika någon när personen i fråga inte alls ser situationen på samma sätt.

Gjorde en beställning på ellos, 30% på REA priset, så 1500 kronor blev 720 kr.

E har varit här rätt länge nu.

Det har varit mysigt och jag känner verkligen hur vi kommunicerar bättre när vi inte bor ihop på heltid.

Nu när han vart här länge märker jag att det börjar knorra igen, lite smått.

Han pratar om att han ska åka hem igen typ på tisdag.

Jag har eventuellt ägglossnning fredag, så han skulle behöva vara här iallafall mån-söndag

Så vi får väl se om det kan bli så, annars får vi missa denna ägglossning:/

E har en kompis som han känt i flera år som har cancer.

Det var verkligen mycket som hände med henne, hon har genomgått ett flertal operationer.

Hon kunde inte äta vanlig mat, tänderna var förstörda av medicinerna.

Hon fick krampanfall och psyket blev så påfrestat så att hon tillslut la in sig själv på psyket.

Hon var inte ens fyllda trettio och hennes liv är en kamp

En dag frågade hon om vi ville passa hennes hund, eftersom hon åker in och ut på sjukhus

Jag var rätt tveksam, är ju ingen hundmänniska men ville hjälpa till.

Hunden var här i en månad och jag blev förälskad, vilken fantastisk hund!

Vi passade hunden flera gånger och hon var så tacksam

Jag addade henne på facebook och hon skriver om nya krampanfall och rädslor.

Hon skriver att hon träffar en kille.

Sen skriver hon om att han var elak och att "karma kommer slå tillbaka"

Jag imponerades verkligen av hur denna människa kämpade, hela tiden varje dag.

Igår kväll får E ett sms

Hon är död.

Jag blir helt chockad...jag säger ba...va..alltså va.

Det var ett krampanfall och kroppen orkade inte mer.

E ser helt tom ut, hans vän, som han känt i så många år....är nu död.

Vi lägger oss i sängen och pratar, det är iaf glädjande att hon nu slipper ha ont, slipper kämpa

Sen kommer vi att tänka på hunden, hur ska det gå för hunden?

Och vi tänker på hennes mamma.

Fyfan:(

E smsar lite med en bekant till familjen som berättar att denna tjej, denna kämpe några veckor innan har blivit misshandlad.

Då har alltså killen hon var tillsammans med misshandlat henne?!
Vad...alltså...vilken jävla människa misshandlar någon som är så liten och svag och sjuk som hon var?

E berättade att stressen av att han fanns i närheten och hade gjort så mot henne blev för mycket och flera anhöriga kunde se att hon mådde sämre.

Killen hade tydligen också förstört hennes lägenhet.

Jag blir fan stum!

Jag fick aldrig träffa denna människa.

Så jag har bara chattat med henne och fått tagit hand om hennes fantatiska hund.

Vi skulle ses men det blev för mycket sjukhusbesök och hon orkade inte.

Jag träffade aldrig henne men allt detta känns så sjukt overkligt.

Går in på hennes facebook, i tisdags skrev hon"det är jobbigt nu".

Hon mådde dåligt, men det gjorde hon så ofta.

Hon fick ett krampanfall och kroppen orkade inte.

Vila i frid fina kämpe!

Igår gjorde jag en gynundersökning för att se om jag kan börja en kur med pergotime

Det kunde jag inte.

Det visade sig att jag hade en "äggsäck" som låg kvar, den avger hormoner så därför får jag inte tillsätta hormoner.

En sådan säck kan ligga kvar upp till tre månader, men kan också åka ut med mensen inom några dagar.

Jahapp.

Jag ska nu försöka boka en tid hos gynekologen här i min kommun och se så att säcken är borta innan nästa mens

Hoppas!

Sen börjar jag få ont i halsen, näsan rinner och killar.

Jag blir varje år sjuk i denna period så det är väl bara en tidsfråga.

I helgen är jag sugen på karaoke och shopping

Få se om det blir något av det, hänger på om förkylningen bryter ut.

Gick ju handledarkursen förra helgen och skickade in körkortstillståndet, men jag fattar inte varför tillståndet inte kommer?
Skulle dröja 2-3 dagar sa dom på körskolan.

Jag får väl ringa transportstyrelsen imorgon.

Åt nyss taco och mår illa, mår ofta illa, dumpar eller blir as trött efter middagen hemma på kvällen.

Inte på jobbet, tack o lov.

Imorgon är det fredag!

Smärtan kom som en smäll på käften.

Mensvärken tog över hela jävla min kropp och jag var ute på gården och försökte gå bort smärtan.

Lyckades smita iväg till skolsyster och fick en alvedon.

Sen var det tur för mig att ha rast och jag la mig på soffan i det lilla personalrummet och låg och vaggade som jag gör när jag har ont

Jag lägger mig med mobilen och vaggar och väntar på att alvedonen ska kicka in.

Då kommer två kollegor som annars inte brukar ha rast i detta rum, men ska ha det.

Man ser att jag ligger och kollar mobilen men ändå ska jag störa mig.

Jag blir rätt sur.

Först säger en kollega"är du stressad eller"? Nej jag har jätte ont svarar jag. Det var ju ingen dum fråga egentligen.

Sen kommer nästa kollega och säger att jag ska peka ut vilket skåp som är mitt , så hon vet.

Jag reste mig och gjorde det.

Där måste jag bli bättre på att säga ifrån, men jag är dålig på det.

Sen ska hon fråga mig en massa saker, "Kom och kolla på det här och vad är det här"

Jag blir så arg på mig själv att jag inte säger stopp.

MEN sen så tänker jag.

Om DU väljer att inte ha rast så fine, men ha respekt för att andra har rast. Personalrum betyder rast!!!

Idag jobbade jag 8-16.45, jag behöver min enda rast på 30 min.

Hon jobbar aldrig längre än fyra så om hon känner att hon inte behöver rast så får det stå för henne

Humöret har verkligen varit tufft idag, speciellt när jag hade så ont.

Bokade en tid hos gynekologen på sjukhuset.

Så imorgon ska jag dit och är allt OK så börjar jag om fem dagar med en kur pergotime.

Känns inte så jävla mysigt att gå dit när jag nu har mens, men det får gå.

Jag la in ledigheten och sa det till min kollega.

Orkar inte tänka på att det ska "ställa till med något", jag har rätt att göra detta.