Det är så mycket med mig själv som jag hatar i perioder.

Jag tycker att jag har ett tråkiigt liv.

Jag blir galen på att jag är så dålig på att strukturera hemma.

Men fan vad jag älskar att jag inte håller tyst.

På möten på jobbet är jag alltid delaktig, jag kommer med förslag, förändringar och åsikter.

För mig är det idag helt självklart.

Ibland tror jag den kaosen jag lever och levt i gör att jag ser på livet på andra sätt.

Jag har valt att vara tillsammans med en kille som inte har något jobb.

Vi kan i dagsläget inte bo ihop, eftersom han gör mig galen.

Och ja, visst låter det konstigt.

Och många människor som läser min blogg har i vissa stunder sagt till mig, du förtjänar något bättre!

Men vad är det som är dåligt?

Skulle en kille med ett jobb vara bättre för mig?

Är man bättre för att man har ett jobb?

Min pojkvän är fantastisk på många vis. Och jag VET att jag inte är lätt att leva med, så jag tror att jag ska hålla hårt i min pojkvän.

Och ja, många i min ålder börjar se sig om att köpa något ihop, det kan inte vi.

Om vi ska åka utomlands tillsammans så är det jag som måste betala.

Vi kan inte åka till IKEA och välja ut en soffa som vi vill ha tillsammans, eller renovera vårat kök.

Såklart jag också vill ha det så.

MEN, detta är inget jag kan påverka.

Så min tanke är att jag lever mitt liv iallafall

Mitt liv ska inte avspeglas i att jag inte kan köpa en bostad med min partner, eller åka utomlands.

Jag tänker väl att nångång ska vi också få ha det så.

Fast under mina sämre dagar känns det som att han kommer vara arbetslös hela livet.

Sen tänker jag.

Hur mår han då?

Han som aldrig kan köpa kläder, aldrig har råd.

Även om han inte har ett jobb så har ju jag ett, vilket gör att jag egentligen kan göra vad som.

Som nu, när jag ska börja övningsköra.

Han kan inte göra det, finns inga pengar till det.

Jag höll ju på att göra slut med E för ett tag sen, jag orkade inte med att han var arbetslös.

Men jag tänkte, och kärlek handlar ju om så mycket mer än det.

E ser upp till mig, han säger till mig varje dag hur mycket han älskar mig.

Det är rätt häftigt.

Men jag hoppas att vi bara får vara lyckliga.

Jag önskar verkligen att han får ett jobb, en inkomst, få känna hur det är att ha pengar.

För han har aldrig haft det.

Dom var väldigt fattiga när han växte upp.

Min pojkvän är en sån som knappt gjort något i sitt liv.

Jag berättar om liseberg, spanien, grekland, vattenskoter, skidor, skansen.

Han har inte gjort något.

Och det ör något faschinerande med att vara tillsammans med någon som är så tacksam för så lite.