batmanbebis

Alla inlägg under augusti 2015

Av batmanbebis - 2 augusti 2015 14:22

Jag sov verkligen länge..alltså...verkligen.

Längtar efter E!

Försökte titta lite på aktiviteter vi kan hitta på.

Tänkte på skansen, det kan nog passa oss.

Sen finns det en buss i stockholm om även åker ner i vattnet, haha fatta va coolt!

Sen finns det en typ linbana som går upp på globen, det kanske skulle vara något?

Annars går jag gärna ut i skogen och leker lite skogsmulle, tror det är bra för själen.


Men nu ska jag ringa och se om han kommer iväg, att passa tider är inte alltid riktigt hans grej.

Sen ska jag googla nåt gott recept som jag kan laga.

Borde plocka bort alla kläder som ligger på ena sidan av sängen också..haha


Och plötsligt blev det märkbart hur sent jag gick upp för det känns som det är lite bråttom!





Ego
Av batmanbebis - 2 augusti 2015 14:10

Gick och la mig strax efter halv två men min hjärna ville inte sova.

Försökte somna en stund men det slutade med att jag drog igång youtube och kollade på dokumentärer.

Alzheimer är alltid något som har faschinerat mig och jag såg flera klipp om just det.

Om en kille som heter Mike som levde sitt liv, var en "normal unge" och intresserad av sport.

Men sen fick han diagnosen när han var 25

Fan va hemskt, mitt i livet, vilken otrolig sorg det måste ha varit.

Han hade nu varit inlagd i tio år och pappan hälsar på ofta.

Pappan berättade också om hur han blivit överfallen av sin son flera gånger, eftersom hans sjukdom är agressiv.

Det var så skrämmande och se Mike svara på doktorns frågor, när doktorn frågade "känner du att du vill skada någon"..Ja jag skulle gärna slå in någons skalle med ett baseballträ säger han, helt lugnt.


Sen har vi ju Bodhi och Jani...

Där har jag sett flera klipp, och såg det första för flera år sedan.

Jani fick diagnosen alzheimer när hon var sex år.. Hon har flera låtsass kompisar, flera av dom är katter eller råttor.

Med starka mediciner så känner föräldrarna att dom ser en stor förbättring, hon får inte lika många känslomässiga utbrott. Men jag såg ett klipp inatt och herregud hon är verkligen unik.

Hon vill baka kakor, sen klappa en katt, sen pratar hon med en av sina låtsass katter, sen ska hon gå några varv, hon sitter verkligen inte still.

Sen kom hennes bror Bodhi, och dom började märka att det inte stiod rätt till där heller.


Just i det klipper jag såg så lämnar han inte huset, han hade varit på sjukhus i 8 veckor för utredning.

Får flera utbrott varje dag , biter hål på sig själv och dunkar huvudet i golvet.

Herregud ni måste verkligen söka på born schizophrenic jani and bodhi.

Fantastiskt intressant!




Av batmanbebis - 1 augusti 2015 21:47

Vet ni vad jag gjorde.

Jag skrev till min syster om hur det känns.

Orden bara flödade.

Jag skrev om min känsla av värdelöshet.

Om tomheten

Om att inte kunna andas.


Och hon är så bra

Hon blev inte förvånad, hon kom egentligen inte med en massa lungnande ord eller"det blir bättre"


Hon förstod, på riktigt

Klart man blir lite förvånad av en sån respons, man är väl mer van vid andra reaktioner.

Hon skrev att hon läst blondinbellasblogg

Där hon beskriver att hon fick ett adhd känsloutbrott och började hysteriskt rensa i sin garderob. Hennes man sa då åt henne att gå ut och springa istället.

Hon beskriver att han kan se när hon får dom här utbrotten och börjar göra saker maniskt och att han vet hur han ska hantera dom, stötta henne.


Vi har inga såna hjälpjag, utan vi måste hjälpa oss själva.

Och det har hon ju rätt i.

Hon skrev att hon också har sina tunga kors att bära, och att hon är övertygad om att vi båda har nån form av funktionsnedsättning.

Vilken tur jag har att ha en syster som sitter i samma känslomässiga båt som jag!

Vi lever totalt olika liv, men jag tror att vi lever i samma känsloras.

Hon beskriver ofta att hon nog inte kan falla lika hårt som jag, för att hon har barn.

Hon beskriver också hur mycke bättre hon tror jag skulle må om jag blev mamma, att livet liksom får en helt ny mening.

Att man aldrig innan trodde att man kunde älska något såå mycket, som man älskar sitt barn.


Jag vet.

Och det är ju såklart också en enorm grej i allt detta, jag är livrädd att bli barnlös.


Pappa ringde.

Pappa hade lite dötid på jobbet, säger såklart inget till pappa hur jag mår, det är för stort.

Men vi gled in på ämnet semester, att vi är rätt lika där

Vi båda ogillar hysterin över att man måste åka bort på semestern...Vi ogillar att vi är de enda som inte "gjort något i sommar"

Kändes enormt skönt att höra honom säga, "jag är också sån, jag fattar va du menar!"

Han sa också något klokt

Ibland behöver man ha semester från det man gör, sitt jobb...Det behöver inte betyda att man måste göra något annat.

Att sova ut och sitta och läsa tidingen på balkongen kan vara semester.


Funderade mer på att gå ut och bestämde mig för att stanna hemma

Jag orkar inte bevisa något idag och gå rakryggad på krogen för att bevisa för henne att jag inte mår skit.

Alla tankar och tårar har också gjort mig trött.

Finns tid senare, en anann dag att visa för henne att jag är GRYM:)


Inte en sekund ska hon få tro att jag sitter hemma och gråter över henne.

För på riktigt, hon är ett svin i sitt beteende, men det var absolut inte därför jag grät.

Min bägare var full, sen kom hon och kastade i en sten.


Jag tänker ignorera, för att det gör henne ledsen.

Sen tror jag att jag tänker låtsass som att inget hänt, det hade nog gjort mig mest förvirrad och sur:)
För jag kan inte, och tänker inte vara sur i en evighet.

När tiden är kommen så kommer jag säga, att det är mycket som hänt i sommar och det där med dig var en fyllegrej.



För summan av det hela är att hur pissigt mitt liv än må vara så har jag inte deras relation.

Där man låtsass, där man är otrogen.

Där man friar till varandra på krogen.


Man kan bråka, skrika, svära ha olika åsikter och framtidsmål.

Men man går fan inte bakom någons rygg med att vara med någon annan.


Så jag är inte ledsen på henne, jag är besviken över hennes beteende.

Man friar till en tjej och leker EN vecka senare med någon annan.

Hon kommer ha ångest, länge...Inte jag, jag har min relation, och har inte ljugit för honom.



Jag ringde E.

Han var hos sin syster, dom poppade musik och skulle ut.

En gammal bekant från hans hemstad hade kommit och hälsat på och dom skulle ut på krogen.

Detta är alltså första gången E går ut på....shit jag vetinte ens när?


Det viktigaste för mig under vårat samtal var att låta glad, få honom att känna sig trygg.

Så jag sa hur kul det är att han går ut, umgås med gammal vän och in syster

Och det är faktiskt så jag känner.

Han sa också att han skulle ha sin tjejpolare i knät hela kvällen för varken hon eller han orkade med ragg, hahaha..fantastiskt!

Jag skojade till det o sa att det är jobbigt att va poppis;)

Jag vill vara tjejen som säger WOHO kul för dig, för han är aldrig aldrig negativ när jag ska göra något.


Sen tror jag också såklart att det påverkar hans kväll

glad flickvän= rolig kväll

sur o tvär=dricker mer?


Förra gången han skulle komma så blev det ju lite knas.

Skulle komma på måndagen, kom onsdag o jag var helt trasig o ledsen o ensam...

Så det gjorde att vi bråkade när han kom hit.

Och sen småhögg jag honom hela veckan.


Men nu känner jag mig verkligen bara lycklig över att han ska komma.

Och jag ska göra allt i min makt för att vara en fantastiskt flickvän!





Ego
Av batmanbebis - 1 augusti 2015 19:07

Ja,jag bloggar hysteriskt nu.

För att jag kan

Får.

Behöver.


En tanke slog mig, och jag hoppas att ni kan komma med era åsikter.

Av nästan 300 läsare så finns det nog många kloka där ute, kanske nån med samma kaos?


Såhär tänker jag.


Idag skrev jag att det var uteslutande, noll, zero att jag skulle gå ut idag.

Jag sitter här och känner mig bättre mentalt, men trött.

Bästis sa att han var lite seg och skulle äta....


Min bekanta skriver på facebook att hon tackar alla som kom och firade hennes födelsedag.

Hon skriver att hon hoppas hon ser fler ikväll...då hon ska ut.


Och  jag tänker.


Sitta hemma, läka mig själv, vila och kanske gotta ner mig med någon film..sova tidigt.

Sen tänker jag.

Karaoke är ju mitt liv, och gör mig glad..

Ska jag låta mina känslor styra över att jag inte får gå ut o göra något kul, sjunga?
Ingen alkohol, det är bestämt.

Men sång....kramar..vänner?


Hon kommer att vara där.

Kommer det att göra ont att se henne?
Ska jag låta henne göra att jag stannar hemma och gråter?
Tänker.

Ska jag låta henne vinna?

Eller är det inte att låta henne vinna utan är det bäst för mig att vara hemma?


Att gå ut behöver ju inte vara att ja förnekar mitt mående.


Vad tycker ni?




Ego

204

Av batmanbebis - 1 augusti 2015 17:43

Jag ser att min blogg har 206 sidvisningar.

Det är rätt mycket.

206 stycken som kommit till min blogg, det måste vara för många....det måste ha blivit fel, jag menar, hur kan den veta?


Jag har iallafall sovit ett tag nu, höll på att trilla ihop framför datorn.


Vet ni något som är riktigt sjuk.

Ibland näär jag ligger och vill fundera och tänka på något....så börjar min hjärna sjunga

Är det något försvar?


Jag vet ju att musik oftast är i min hjärna, men varför då? varför när jag vill tänka.

Försökte förklara detta för en terapeut engång, men hon trodde typ jag hörde röster....och så är det ju inte.


Alltså på riktigt så är det sol idag.

Första gången på riktigt riktigt längre faktiskt.

Och jag är inne.

Bästis frågade förut om jag ville göra något, och jag borde nog göra något...han är lättsam och ställer inga krav.

Men nu känner jag för att sova lite till.


Jag vill inte koppla allt detta till henne.

Hon var nog min snuttefilt, så hur kunde jag bli så sårad.

Men......fan det känns bara som ett jävla sätt.



Imorgon kommer E hit.

Och jag längtar efter honom så himla mycket.

Jag ska ta med honom in i skogen här, jag tror skogen lungnar än mer än vad man tror.



Ego
Av batmanbebis - 1 augusti 2015 11:46

Psykisk sjukdom ha väl egentligen alltid intresserat mig.

För något år sedan så gjorde jag en utredning. För jag tyckte inte att jag fungerade som andra

Och jävlar vilken utredning!

Man får först svara på en massa frågor hemma, frågor som rör flera olika diagnoser ADD ADHD borderline, OCD..och annat


Sen gör man en psykologisk utredning

Man pratar om barndomen, min mamma kom och berättade hur jag var som liten.

Sen fick jag titta på en skärm, jag skulle trycka på en knapp när två likadana symboler kom upp efter varandra

Symbolerna var former, kvadrat cirkel osv..


Testet gjorde mig dum i huvudet

Ja, kanske inte bokstavligt, men otroligt stressad och det kändes som att väggarna kom närmare.

Sen fick jag laga till en måltid.

skulle steka ett ägg, rosta ett bröd och koka te.

Allt medans en tjej satt och såg påå.


Och ja, jag blev väl godkänd.

Jag låg på gränsen för en heldel men man bedömde mig som, känslomässigt instabil.

Alltså som jag ofta beskriver, känslorna utanpå:)


Men det fokuserades väl mer på att jag har svårt för förändringar.

Svårt att "se resultat".

Svårt att lita på folk.


För att det var det som var aktuellt.

Vi pratade aldrig om mörkret...


Mörkret som jag nu befinner mig i.

Så på måndag ska jag ringa och be om en samtalstid

Tyvärr kommer det säkert att dröja, är helt sjuka väntetider inom psykvården.

För i mina banor.

Upp och ner.

Känslan av maktlöshet, mörker, tomhet...

Tyder på borderline.


Jag tycker inte alltid att man behöver jaga titlar.

Men med en titel så finns det något att ta på...och då kan man kanske lättare rikta in stödet.

Skulle faktiskt jätte gärna vilja prata med folk som har det såhär.

Inte med folk som säger "ut i solen med dig".



Och jag vill också påstå att när jag mår såhär så har jag absolut ingen skyldighet att vara trevlig.

Inte sagt att jag får vara otrevlig, men om jag är "blank" så låt mig vara det.

Kommentarer som "jaha men va sur då"...går verkligen inte hem då.

Jag är inte sur.

Tro mig, jag önskar fan att jag vore sur!

Jag är trasig.



Pratade med E.

Frågade om han kunde komma idag.

"men älskling, du sa ju att du ville att jag skulle komma på söndag, så nu har jag gjort planer"


Och det e väl klart, han frågade vad som passade MIG bäst..jag sa söndag.

Sen fick jag ett mer laddat breakdown.........och vill att han ska komma och rädda mig.


Så jag fattade, den friska mentala jag fattade.

Men jag e inte den just nu så ja blev arg.

Sa med darrig röst att jag inte kände mig viktig.

Varför kan du inte ställa in dina planer?


Efter verbal kaskadkräkning, så lungnade han mig.

Jag måste nog förklara mer för honom om vad jag tror händer med min hjärna..

Jag tror han fattar hur jag funkar, jag vill bara inte att han ska tröttna.


För man tröttnar!


Spydde ut mig lite till min bästis också...han lyssnade.

Känns som att ja bara måste säga till nån, man kan fan inte låtsass som att detta inte händer.

När det tar över min kropp..min hjärna.



Av batmanbebis - 1 augusti 2015 08:12

Är mentalt trött...så jävla trött.

Jag vetinte hur jag ska ta kontroll över mitt liv.

Snart börjar jag jobba, då kryper verkligheten fram...Mitt liv.

Det är bra att få rutiner, jobba, nya kollegor, nya elever.

Men jag känner mig inte redo.

Är det för att jag är som jag är........rädd för det nya?

Jag vetinte.

Det är väl vanligt att inte vilja börja jobba igen efter semestern, men det känns annorlunda.

Jag tappar andan.

Jag känner att jag inte har någon kontroll över mitt liv, känns som att det håller på att spårar ur.


Och jag har ingen att prata med.

Jag känner att jag skulle vilja skriva ett brev till min syster.

Jag vetinte vad hon ska göra....och det är väl inte det att hon ska göra något...Jag vill bara få ur mig det.

Att någon ska veta.


Jag vetinte varför jag har sånt behov av att hon ska veta.

Men jag antar att detta är för jobbigt för att vara i det här ensam

Och hon är så smart och säger alltid kloka saker.


Min kompis hör av sig.

Hon flyttade till hus för något år sen...fick två barn tätt...Vi tappade väl kontakten lite.

Hon vill att jag kommer.

Hon saknar mig


Jag kan inte komma.

Jag får panik om jag tänker på det.

Jag försöker förklara, men hon förstår inte.

Hon har en ettåring och en bebis, jag klarar det inte.

"det är väl bara att komma?"...du får vara ledsen här också!


Jag vet.

JAG VET.

Fan, jag kan bara inte.


Nu väntar jag bara på att klockan ska bli lite mer....human...så jag kan ringa E.


Hur blev det såhär?
Hur blev jag ett känslovrak

Herregud, jag är så jävla rädd för min framtid.



Censur · Ego
Av batmanbebis - 1 augusti 2015 07:55

Ja..

Vad ska jag säga...igår:


Åkte hemifrån strax före sex, hem till kompisen för att dricka vin innan karaoken.

Hon var där och jag tänkte väl egentligen inte mycket mer på det..

Skulle det bli kaos, eller skulle förra helgen spelas upp igen?

Det blev kaos.


Jag märkte hur min syn på henne förändrades desto mer jag drack, jag trodde faktiskt inte det handlade om alkoholen.

Jag vetinte vad vi pratade om egentligen men plötsligt började jag gråta....på balkongen

Rätt så jävla mycket faktiskt.

Hon klarade väl inte av det, för hon gick in igen...ut kommer min kompis och frågar vad som hände

Men det är ju just det, jag vetinte.

Kanske grät jag över situationen, eller över..........allt?

Vi skulle gå vidare och då väljer hon att gå hem

Jaha?

Hon körde nån jävla offer taktik och bara "nää det är bäst så"

Äh lägg av, kan vi inte ens umgås nu? Skit i mig då men dina andra kompisar.

Nä..nä..hon skulle hem.

Vi går ut.....sjunger, har faktiskt kul:)
Byter ställe....så är hon där.


Hon som påstår att hon skulle gå hem har alltså gått ut på en annan krog.

haha, alltså, jag blev så jävla sur.

Kan man inte ens vara ärlig?
Kunde hon inte isåfall sagt "jag drar till det andra stället kom om ni vill"

Hon var där, tillsammans med sin flickvän..så ...ja.

Vi kommer in...hon reser sig upp för att krama mig, jag puttar undan henne

Nu räcker det.

Hon puttar undan mig jämt mentalt så nu är det FAN dags för mig att sätta ner foten.

Jag är fan ingen drog som dödar...Jag är fan ingen man måste undvika.

Kan jag förstå att hon drog från oss/mig? ABSOLUT...hon kunde väl inte kontrollera sina lustar ellernåt.

Kan jag förstå att hon inte sa det utan ljög? nej.


Natten fortsätter och jag undviker henne till tusen.

Åker hem och hon skickar nåt sms, något fånigt för att få min uppmärksamhet.

Jag svarar inte.

Nej, nu får det faktiskt räcka.


Jag kommer i säng halv tre ..och..som alltid när jag lägger mig sent och har druckit så får jag knappt nån sömn.

Inte för att jag mår dåligt ellerså jag bara vaknar, och idag började jag sjunga i mitt huvud, gick inte att slappna av.


Sju vaknade jag, men ah.....det får bli att sova middag sen.


Fan, jag känner mig så jävla trasig med allt detta.

Jag vill ha hem E igen...men ah, ja måste stå mitt kast att jag bad honom flytta.

Han försöker bygga upp en egen tillvaro där han bor nu, så jag kan inte dra upp honom från det...Och kanske är detta bäst.


Men jag kan inte sluta tänka på att kanske skulle det bli annorlunda om vi bodde ihop igen?
Nu när vi vet hur det är att bo isär?



Presentation


batmanbebis

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5
6
7
8 9
10 11 12
13
14
15
16
17 18 19 20
21
22
23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< Augusti 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards