Jag vet fan inte vad som hände, men jag försov mig i morse.

Vaknade 07.53 och satt på bussen 08.05, det är rätt bra jobbat iaf.

Dagen bestod av att namna upp barnens hyllplatser i hallen samt fix och städ.

Sen åkte vi på utbildning om allergi.

Och nu sitter jag här med en jävla huvudvärk.

Har druckit två glas vatten idag, vilket inte är så himla bra.

Pratad med E för en stund sen

Han var så glad för att han hade hittat ett personligt assistent jobb som han tyckte passade perfekt, som han nu hade sökt

På fredag åker vi till en Ö med jobbet.

På lördag är det små spelningar, gratis, i en park...Hoppas på fint väder.

Läste nyss här uppe i spotlighten att föräldrar till överviktiga barn borde skämmas.

Tycker det är otroligt tragiskt att man har ett sånt synsätt..

Därför kontrade jag med "ser massor av ouppfostrade barn, skäms på er föräldrar".

För jag ser det som ett större problem att du inte uppfostrar dina barn, än att dina barn är feta.

Självklart är övervikt inte hälsosamt, men vad hjälper det om man som förälder ska skämmas?
Jag är tjock , ska min mamma skämmas?

Jag är även en bra vän, ärlig, trevlig, empatisk...bör hon inte vara stolt över det?

Och.

Tror ni inte att tjocka barn har det tillräckligt tufft än att man ska säga att föräldrarna ska skämmas?

Eftersom jag själv var tjock som barn så vet jag ju även att man får hjälp av vårdcentralen.

För..dom håller inte käften.

När jag var sju så fick jag påbörja min första diet. Jag minns att doktorn sa att vi bara skulle köpa blå mjölk.

Minns även att mamma sa att det var svårt med maten eftersom jag hade en smal syster som fick ta mer mat, exempelvis

Vi åt bara godis på lördagar, och läsk var bara något man hade hemma till jul och födelsedagar.

Jag vet att vi i år hade en elev som var väldigt överviktig.

Och det är för mig intressant och skrämmande hur mycket åsikter resterande pedagoger hade om henne.

Det var liksom som att man inte brydde sig om hennes intressen eller vem hon är, bara att hon är tjock.

Man frågade hur hon mådde....ja hon mår bra?

Vi har barn som lever i hemska hemförhållanden.

Vi har barn som bor i fosterhem

Men dom tjatar man inte om och ställer frågor....

Men om dom är tjocka,ojoj då blir man orolig.

Det är inte mitt uppdrag som pedagog att sätta ditt barn på diet.

Sjuksköterskan på skolan träffar alla barn , och hon kan då uttrycka om det är något

Föräldrarna kan ha en åsikt.

Men jag ska inte komma och göra det"jag tror är bäst".

Ibland känns det som att övervikt är det värsta som kan hända vissa männikor.

Första dagen på jobbet avklarad.

Vi har en ny förstelärare som ska vara med och stötta oss i vårat arbete, och jag fick beröm av henne för att jag vågade vara rak och ville ha svar på mina frågor..kul!

Jag har precis fyllt i min hälsodeklaration för körkort online.

Imorgon ska jag posta in mitt synintyg.

Sen ska man betala in en avgift för att sen ansöka om handledarskap och sen gå en utbildning.............tror jag?

Så jag frågade pappa idag o han ville övningsköra med mig och han sa absolut.

Så det känns ju jävligt skönt.

Jag vill så gärna genomföra något, lyckas med något stort och få cred för det.

Men min pappa har fan inte ens nyckel i sin bil, hahaha jag blev så förvånad förut när jag åkte med honom"VA har du bara en knapp du trycker på".

Jag är super rädd att misslyckas och jag är rädd att pappa tycker att jag är dum, men jag ska försöka!!

Det vore ju rätt ballt att ha kortet nästa sommar, men ett år är kanske rätt kort tid att lyckas på?

Imorgon är det möten och vi ska till sjukhuset för att lära oss om äggallergi, samt om adrenalinspruta.

Jag gick den utbildningen för två år sen, fick tillomed ta den där sprutan i mitt ben(för att ingen annan i arbetslaget vågade)

Känns skönt att vara på banan igen, rutiner och jobb...Finns inget utrymme över att tänka så mycket på ALLT som jag gjort nu.

Funderar på att dra och bada imorgon efter jobbet.

Himelen var ju aldelles blå idag och det var otroligt kvavt.

Åh juste, jag har ju köpt jordgubbar!!

Fick nyss en jobbig känsla av att börja jobba igen.

Jag är med i ett par grupper på facebook som handlar om just ofrivillig barnlöshet.

Dom har varit lungna under sommaren, antar att det är för att det är svårt att få behandlingar under sommartid.

Jag tycker inte direkt de där grupperna gör mig något gott, eller för med sig något positivt.

Jag trodde nog att jag skulle få mer motivation när jag såg andra, som har haft det svårt, blev gravida.

Men så är det inte.

Det spelar ingen roll vem som blir gravid, ens efter tio år......det är inte jag.

Deras kroppar är inte min, så ja tänker inte"lyckas hon lyckas jag"

Så jag ska nog kliva ur dom.

Igår fick min kompis barn

En riktigt stor tjej på 53 cm och hon vägde över 5kg...jisses.

Jag har inte brytt mig om graviditet nu sen juni när jag gjorde miin inseminering.

Sen kom mensen nu och krånglade.

Jag blödde i fredags när vi var ute och åt tacobuffe

Lite i lördags och inget alls idag.

Så jag blir rätt jävla less, jag bryr mig inte längre, jag försöker inte få barn, så varför ska min kropp jävlas!?!

Så blod en dag..

Jag fattar fan inget.

Imorgon fotograferas vi också, så jag ska tvätta håret imorgon bitti.

Förra året störde jag mig som fan på att mitt hår såg smutsigt ut:P

Saknar E och vill så jävla gärna ha honom här imorgon när jag kommer hem efter första arbetsdagen.

Michelle Knight var påväg till rätten för att kämpa för vårdnaden  för sin son.

Hennes mamma fick plötsligt inte tid att skjutsa henne dit så hon började gå, hade svårt att hitta vägen.

Hon stötte ihop med Ariel Castro, hon visste vem han var eftersom hans dotter och hon gick i samma skola.

Så hon hoppar in i hans bil, med hopp om att få skjuts.

Men han kidnappar henne.

Och sedan två tjejer till..

Han har dom i sitt hus...i...10 år...kan ni fatta, 10 år!

Nu har det gjorts en film av detta ur Michelles perspektiv och herregud säger jag bara.

Jag har sett filmen och dokumentärer och intervjuver med Michelle och wow vilken kvinna.

Det är verkligen fruktanvärt hur han har dessa tjejer inlåsta i 10 år.

Han band fast dom , våldtog dom och hade flickorna som slavar.

Ariel Castro var själv med vid letandet av en av flickorna, alla i stan visste ju typ vem han var. Folk kände hans barn och han spelade i ett band.

Det som också är så fruktansvärt i denna historia. Är att Michelle beskriver hur hon sitter och ser på tv när hon är inlåst. Men det pratas aldrig om hennes försvinnande. Bara om de andra två tjejerna.

Amanda och Gina hade familjer som letade och satte upp lappar. Det hade inte Michelle.

Alltså, fy fan!!!!!!!!!

Och allt detta hände i princip nyss, 2014.

21 år var Michelle när han tog henne, 31 när hon kom ut.

Herregud kan ni fatta hur mycket man missar, hur skadad man lär vara, sårad och förstörd?

Men Michelle pratar verkligen som en överlevare, hon älskar att sjunga och laga mat.

Ariel Castro hängde sig själv i fängelset, fega jävel.

Se filmen, men den är tuff:/

Fyra veckor har verkligen gått fort

Men det känns som en evighet sen jag var på jobbet.

Försökte logga in på vår arbets-portal för att se hur morgondagens schema såg ut, men jag verkar ha glömt mitt lösenord.

Får se till att fixa det imorgon, vet att vi börjar klockan 8 iaf.

Hela veckan är barnfri och sånt kan jag tycka är så jävla trååkigt.

Men nu vet jag att det behövs, för det finns många frågetecken.

Vi ska se till att gå en allergikurs eftersom vi får ett väldigt allergiskt barn.

Sen ska vi få en kortare handläggning i en annan pojkes handikapp.

Schema ska göras och planering ska påbörjas, såna saker är viktiga.

Men sen ska det städas och ställas i ordning och blää, va tråkigt sånt är:)

Sen den 17 kommer alla nya elever.

Det är alltid en otroligt speciell känsla att ta emot nya elever som jag gör varje år.

26 stycken ska vi vara i klassen, det är ju helt galet egentligen, det är extremt många elever.

Man behöver vara på sin vakt och vara sådär extra trevlig, samt jobba hårt för att lära sig allas namn.

Så man är oftast rätt slut efter första veckan.

Att lära sig namnen är otroligt viktigt för mig.

Sen har vi alla föräldrar som är oroliga för det enorma klivet från förskola till förskoleklass.

Sen har jag ju en helt ny kollega.

Så det är mycket för mig att lära mig och anpassa mig till.

Har jobbat med samma kollega länge, och man visste vart man hade henne och hon visste detsmma.

Vi vet varandras styrkor och svagheter.

På fredag ska vi iväg med båt och käka mat på en Ö, samt ha planering(och bekväma kläder..ahh hatar sånt).

Men nu ska jag se om det finns nån film att kika på.

Om ni inte sett sista Johan Falk filmen, så..gör det!
Attans va bra den var!

Jag har ju tusentals gånger frågat mig själv om jag är kär.

Hur kärlek känns.

Om jag är kär i honom eller kär i kärleken.

Jag har ett helvete med mina känslor och mitt humör och jag kan vara en riktig bitch.

Men när de där små sakerna sker, så man blir helt varm i kroppen..då vet man.

Häromdagen hände en sån grej, en liten grej men som betydde massor.

En rätt privat grej egentligen, men äh...bloggen har jag väl inga hemlisar för;)

Vi hade varit och fiskat.

E fick napp(såklart) och inte jag(haha..suck).

Vi var ungefär en timme hemifrån och vi bestämde att vi skulle käka innan vi rätt sent på kvällen skulle åka hem.

Vi åt på ett ställe som inte alls var speciellt mysigt, haha fan vilken otur vi har med ställen.

Det var flera timmar sen jag åt, så jag fick i mig mycket av maten.

Frös så jag skakade gjorde jag också.

Så mätt som attans skulle jag bara gå på toa....Well....det gick inte.

Efter min magsäcksoperation så har jag ibland problem med magen.

Nu är det länge sen, men nu var det dags.

Jag är alltså hård i magen och ...ja.

Så jag satt där på toa, och hade så ont och mådde illa...men det gick inte.

För att tala klarspråk.

Fatta att vara bajsnödig men inget kommer, men du känner att det måste komma....typ.

Kände mig stressad och fick panik

Eftersom jag vet vilket helvete det kan blii

Är det illa måste jag ta hjälpmedel för att kunna gå på toa.

Så jag stressar upp mig själv.

Vetskapen om att tåget gick om 40 min..och att det tar ytterligare 40 min hem hjälpte ju inte att minska stressen.

Jag kommer ut från toan och berättar läget för E.

Det är ju en grej som jag älskar, att jag kan absolut vara öppen med E om detta.

Jag var kallsvettig och hade ont och vi går till tåget.

Det är alltid bra att promenera så det var skönt.

Jag fryser så jag skakar så vi bestämmer oss för att sätta oss på tåget som står inne, fast det inte skulle åka på 26 min.

Och nu kommer något som kanske för många är självklart, men för mig så jävla fint

E frågar hur jag mår, och jag brusar upp mig själv när jag har det sådär med magen och är nog rätt kort i tonen.

Han säger att jag ska säga till om jag vill gå av tåget"säg bara till älskling så går vi av och tar nästa tåg istället"

Nästa tåg gick en timme efter,

Det stödet han gav mig, och att han sa att "självklart kan vi ta nästa tåg"

Gjorde mig så lugn och trygg.

Det är fan inte många människor jag kan förklara för att "jag har förstoppning och as ont, kan vi ta nästa tåg?"

Tåget gick och resan gick bra..

Men när jag kom hem...rusade jag in på toa...skrek av smärta....

Så kom jag ut och höll om honom och tackade för stödet när jag hade ont och stressade upp mig.

Sa att jag älskar honom.

Det krävs alltså att jag ska vara bajsnödig för att jag ska kunna säga de tre magiska orden...hahahahahaha

Men ja, det är de små sakerna som räknas.

Vi fiskade och jag trasslade in linan, som jag så många gånger har gjort.

Men han suckar inte, han blir inte arg på mig.

Jag hoppas aldrig jag glömmer det här lilla, för det betyder så mycket.

Efter duschen så står jag och kollar på mitt blond-ish aktiga hår.

Äh

Jag öppnar en burk hårfärg och kladdar in lite rött.

Har ingen tid för detta egentligen, klockan är 19.15 och jag behöver gå om 30.

Äh!

Blev helt okej, undrar hur länge det sitter bara:)

Drack några cider hemma hos bästis, sen drog vi vidare till hemmafesten.

Vi kommer till festen och det är några människor där, ganska seg stämning.

Bästis blev bjuden på en grogg. Sen en tequila shot(som han häller ner i sin grogg)..

Han får tre shots som han har ner i sin grogg.

hahaha.

Folket bara...."varför gör du så"?
Men han bara fånade bort det..."ahh vetinte, fett gott"

En timme gick och han hade inte ens druckit halva glaset.

Det fanns verkligen mycket sprit där att tillgå, men han verkade inte vilja ha.

Det är verkligen inte hans stil liksom.

Sen kom jag på att jag har sällan sett honom sådär full full, däremot så låtsass han ju ofta.

Eller vafan, kanske är han full men beter sig sådär löjligt..haha

Helt plötsligt så kommer han in med en öl i handen istället, folket ba"var e drickan"

Han påstod att han druckit upp den.

Då blev folk nästan provocerade.....jamen..vafan tar du en massa dricka om du ska hälla ut den för?

Jag la mig inte i, jag vet att han hällde ut den.

Jag kom sen på.......kanske vill han inte bli för full eftersom han skulle ju ligga med en tjej som var där.

Han var hödljudd och tar mycket plats, därför folk hade koll på va han drack:)

Han är liksom sådär..alltså...han frågade om folket namn...det var väl en 10 pers.

Sen när han ska säga namnen igen så säger han fel...med flit..och det blir liksom så tröttsamt med hans humor

höhöhö rut hette du va? höhöh...nej jag heter alice...jahaaaa okeeej.

Jag drog strax före tolv, tackade för mig och gick mot bussen.

Missade tyvärr den, så jag promenerade till mitt stammishak.

Hann vara där i ca en timme, och hann sjunga två gånger, så jag är nöjd:)

Hon...ni vet...som jag hade "en grej med"

Hon ska flytta från stockholm tillsammans med sin sambo.

Snabba ryck.

Hon lämnar allt, sysselsättning, familj och vänner.

Det hade jag aldrig klarat av.

För två veckor sen sa hon iof att hon aldrig skulle flytta, men nu verkar hon ha bestämt sig.

Och hon och jag pratar ju inte, så då blomstrar nog deras relation;)
Nu när jag är ute ur bilden(på MITT initiativ) så skickar dom hjärtan till varandra på facebook;)

Hon har tydligen brytit med en kompis också, som även är min kompis, som hon känt i över 10 år.

Hon hade tagit bort henne på facebook och hon har försökt fråga henne varför, men inte fått något svar.

Fyfan det är så dålig stil så jag mår illa.

Någon du känt så länge, och som DESSUTOM har låtit dig bo där, hemma hos henne...två gånger!

Såna människor ska man fan vara evigt tacksam över.

Henne tar hon bort, men inte mig...konstigt

Jaha, söndag och sen börjar man jobba dåra.

Igår träffade jag ju min gamla vapendragare som jag umgicks massor med förr.

Men herregud så jävla full hon blev.

En hållplats innan vi skulle gå av så håller hon på att kissa på sig så vi måste fort gå av tåget.

Hon kissar i ett typ väntbås.

Sen är det 29 min till nästa tåg...vi går upp till bussen 23 min kvar

Vad gör hon?
Liftar.

Första bilen stannar.

Fan heller att jag går in i en bil.

Hon ropar kom, kooooooom flera gånger.

Jag ger efter och sätter mig i bilen.

Det är två polacker, män.

Jag sitter som på nålar hela resan(på typ 5 min).

Hon sa att hon vägrar begränsa sig pga att män är idioter och likaså samhället.

Ja jo det har du väl rätt i, men vad hade du gjort om dom typ hade låst dörrarna och kört oss nån annanstans

Då hade jag spöat dom..säger hon...min kompis på 51.

hahaha jisses.

Men nej jag liftar nog inte igen, inte på eget initiativ

Men visst var det nice att komma dit direkt än att vänta på buss:)