WHAAAAAAAAAA, jisses va jävla trött jag var idag.

Under min rast så blundar jag lite och slappnar av, och somnar..wow!

Annars en fantastisk dag

Kollegan var hemma med sin sjuka son idag men det kändes så bra att i den här barngruppen blir det ingen panik.

Vi lekte och körde charader.

På torsdag ska vi ha lite möte och prata inför föräldramötet vi snart ska ha.

En av mina kollegor sa att vi skulle ta upp att barnen måste prata svenska när dom är här.

Alltså va?

Ska vi ta ifrån barnet ett helt språk medans dom är i skolan?
Det är inte bara idiotiskt utan.......får man verkligen säga så? begära det?

Barn som är tvåspråkiga leker såklart ibland på sitt språk.

Alltså jag blir galen och jag vägrar säga något sådant på ett föräldramöte...

Och imorgon ska jag ta upp det med min kollega som jag hoppas håller med mig.

Fick ju sms av henne imorse att hon var hemma idag hon skrev även såhär

"jag är så glad att jag börjat på xxx skolan och att jag har dig som kollega, du är en klippa"

WOW tack, va kul att höra!:)

Nu är ju tanken att jag ska torka golven, imorgon kommer dom och kollar ventilationen.

Såå trööööött

Dessa dagar som E har varit här har varit fulla med kärlek, underbart att mitt humör har hållt sig på en jämn nivå.

Igår handlade vi på centralen innan vi for hem, E glömde kassen på tåget.

Blev smått irriterad när vi kom på det, men jag fick inget utbrott:)

Fick ett brev hem förra veckan att dom ska komma och kolla ventilationen i alla lägenheter.

Visste att vi skulle bort hela helgen så jag fick panik.

Folk ska vara i min lägenhet......när ingen är hemma.......och det är stökigt.

E lugnade mig och sa att han skulle hjälpa mig att fixa här hemma.

Jag mötte upp E i centrum, vi åt en varsin kebab(som jag fick magont av), E åkte hemåt efter lite mer än en vecka hos mig och jag åkte hem.

Hemma märker jag att han diskat, plockat undan, rengjort köksluckor och dammsugit.

Så väldigt fint gjort!!

Så imorgon ska jag torka golven sen är jag mycket lugnare över onsdagen då dom kommer.

I lördags satt jag och E i ett centrum som tydligen kryllade av barnvagnar.

Jag vände mig mot E och sa att det gör så himla ont att jag aldrig kommer att få barn.

E sa att jag måste tänka positivt och att det är ingen undersökning som sagt att jag aldrig kan bli gravid.

Jag vet, men det gör så jävla ont.

Och faktum är att det känns som att jag snart ger upp, känns som jag lurar mig själv och det smärtar med alla insatser och försök.

Vi har inte sex med varandra på fyra dagar och jag tänker direkt"tänk om jag hade ägglossning då".

Denna oro tär på mig!!

Vi pratade iallafall om att prova en kur pergotime i sep eller oktober, att tajma in att han kommer till mig efter mens så..........ligger vi gärnet fram till nästa mens.

Och JA, klart som fan att jag borde göra en till inseminering, men denna jävla ångest över att berätta för min chef, jag orkar bara inte...Och tänker fanimej inte slösa en semesterdag.

Tuffa tankar men jag är så tacksam för E.

Jag har jobbat på fel sätt i flera år.

Jag har försökt få med mig arbetslaget, men det har inte gått något vidare.

Sen struntade jag i det, och körde deras race som också..typ..blev mitt race.

Vi har i flera år suttit och gjort stenciler på alla bokstäver

På bokastaven A ska man skriva Aaaaaaaaa

Snyggt och noga.

Samma på B osv.

Sen på bokstaven A gör alla barnen en apa.

Alltså....

vad i helvete?

Det slog mig nu hur jävla rubbat det är.

Tänk er att du har ett barn som öppnar sin pärm med alla stenciler......men där i finns bara bokstaven B och K.

För resten hade ditt barn inte lust att göra, av olika anledningar.

VILKET SÅKLART ÄR HELT NORMALT OCH OKEJ.

Lär vi barn bokstäver genom att man ska skriva tio Aa på ett papper?

Och alla de femåringarna vi får som faktiskt kan skriva, hur kul är det för dom?

FAN va sur jag blir på mig själv att jag har gått med på detta.

Nu verkar det som min nya kollega inte alls tänker såhär och det känns GRYMT skönt.

Sen kommer tiden när vi ska börja med alla lövträd och vanliga blommor.

Då ska alla måla eller skapa en vitsippa

ahhhhhhhhhhh!!!!!!!!!

Jag är inte perfekt, absolut inte men när jag hör hur min kollega pratar med föräldrar ibland så blir jag mörkrädd.

Och vänta tills den dagen hon möter en föräldrer som kommer säga åt henne, men jag tror hon pratar som hon gör till människor som hon"vet hon kan prata sådär till"

Idag skulle S gå hem, vi har alltså känt dessa barn i mindre än två veckor och såhär säger hon till hans mamma:

Ja S har bråkat idag, S vem var det du bråkade med, berätta för mamma nu.

Man gör inte så!

Det är en pojke som utmärker sig rätt mycket och nu innan jag skulle gå hem så fick han en pinne vid ögat.

Killen som gjorde det säger att han förtjänade det"han stör alla i klassrummet och jag e trött på det"

Jag hade ett långt samtal med pojkarna, men imorgon ska jag fråga hans klasslärare hur dom jobbar med detta

Pojken är ofta i konflikter och jag upplever att han är utsatt och det är något man ska ta på fullaste allvar.

Jag är inte hans fröken, och nu i början är vi mycket med "våra egna elever" så dom ska bli trygga med oss först.

Men när jag gick så sken han upp och skrek HEJDÅ FRÖKEN!

Lilla gubben.

ALLA ni som är föräldrar ha koll på era barns förskola, skola och fritids.

Ställ krav, och ta absolut inte skit från pedagoger som ska gnälla på ditt barn varje dag.

Om ett barn har svårigheter så vet man ju oftast det som föräldrer, och då är det ju inget man behöver höra varje dag

Börjar dom jobba med tråkiga stenciler eller att alla ska skapa likadana elefanter så ifrågasätt hur dom tänker, hur man som barn lär sig något genom att skapa något som ser ut som resten av klassens.

Lyssna på ditt barn varje dag, för hen har mycket att säga

Så var det dags för klassen att testa på att vara i skolan och på fritids en hel dag.

Det har gått riktigt bra och idag fick jag även kontakt med elever i andra klasser.

Imorse när min klocka ringde så var E redan halvvaken.

Och OJ, hahaha det är inte bra att börja prata med mig direkt på morgonen.

Jag är super fokuserad på mina rutiner och allt blir fel om han stör mig

Mobilen ringer och jag brukar snooza 2-3 gånger, då funkar det liksom inte att han ÅÅÅ ÄLSKLIING HEEEJJE efter första ringningen.

Efter andra ringningen drog han tag i min fot och skulle krama om den...Eh?...NEJ!

Jag gick upp och satte mig på sängkanten och sa att han måste låta mig vara.

Där är E lite så att han inte tar det på allvar utan ska fortsätta"gulla" tills jag blir galen.

Låste dörren när jag skulle tvätta ansiktet och sminka mig för att inte bli störd:)

Var hos tandläkaren idag för att ta bort tandsten.

Och det är ju jävligt konstigt egentligen.

Hos min förra tandläkare så hade jag väl "lagom tandsten" och inga hål.

Nu hos den nya har jag massor av tandsten och flera småhål. Visst tandhälsa förändras ju men klart man blir förvånad när man hela livet fått höra att man har god tandhälsa.

Denna tandhygenist sa att jag har en tendens att få tandsten UNDER tandköttet, och behandlar man inte det kan det innebära tandlossning.

Det blödde som fan när hon rensade.

Fast ja, jag har ju tandläkarförsäkring TACK O LOV, om jag nu plötsligt ska få sämre tänder?
Så jag går ju då på regelbudna koller så då borde det inte hinna bli tandlossning, kan man ju tycka?

Aja får väl bli mer effektiv med den där förbannade tandtråden, använder ni tandtråd?

Nu blev klockan plötsligt jävligt mycket och jag måste ju packa inför helgen, vi åker till syrran!

Jaha idag testade barngruppen att ha mellanmål för första gången.

Alltså jag har redan fastnat mycket för en flicka som går i klassen

Hon är adopterad och har adhd och är helt fantastisk.

Hon har svårt med sitt tal så jag har inte lärt mig helt vad hon säger men wow vilken personlighet.

Idag spelade hon tillsammans med sina vänner fia med knuff och hon var så jävla bra och pedagogisk, eftersom hon var den enda som visste hur man spelade.

Hon förklarade och var bara så jävla bra.

Sen i samlingen så tänker hon verkligen till och räcker upp handen och är trevlig.

Jag berömde henne till hennes pappa men jag kommmer absolut att ge mer beröm om denna flicka för jag tycker hon förtjänar den.

Självklart har vi flera fantastiska elever men det är alltid någon som man kommer närmare lite fortare.

Jag tycker det är viktigt att berätta för föräldrar vilka fina barn dom har

Och då menar jag inte "fina" utan att jag ser sidor hos dom som verkligen är fantastiska, som man som föräldrer ska vara riktigt stolt över.

Men oftast är det lite svårt att få fram utan att det låter konstigt tycker jag....tyvärr!

Och det är en rolig grupp att läsa för, och jag älskar att läsa för barn.

Men imorgon är det heldag för mina små femåringar.

Och det kommer att bli en stor skillnad, även för mig. Har ju inte jobbat i barngrupp på sex veckor..Några timmar nu senaste dagarna absolut men imorgon blir det monsterpass, 8-16.45

Ska bli kul och lära känna alla andra elever också i de andra klasserna.

Imorgon ska jag till tandis och ta bort resten av min tandsten.

E är fortfarande kvar här...Har gått en vecka nu.

Och ska jag vara ärlig börjar jag få lite behov av att vara ensam nu, hahaha

Hur beroende är du av facebook?
Jag är absolut beroende och skäms inte alls för att säga det.

Med beroende menar jag att jag kollar facebook varje dag

Om jag inte kollar, så vet jag iof inte om jag får abstinens, så jag vetinte om det räknas som ett beroende då?

Jag tycker det är ett smidigt sätt att hålla koll på folk.

Få en överblick vad som händer i människors liv,

Idag så ringer jag aldrig nån och har längre samtal, annat än min syster.

Och jag tycker det är rätt skönt.

Jag har över 200 vänner på facebook, vilket egentligen är aldelles för mycket.

När jag skaffade ett konto så fattade jag aldrig hur stort det skulle bli så jag addade alla jag kände.

Även om jag bara träffat dom 2-3 gg.

MEN

Facebook har en baksida som jag tror att vi många gånger inte inser.

För att många skriver ju om bra saker, och många överdriver nog lite.

Allt är bra, i sommar ska vi bada, åka till landet, grönalund, liseberg, mormor och grekland.

Många skriver inte om separationer, tomma plånböcker, misshandel eller bajsblöjor.

Och det är klart, jag vill inte dela med mig av det mest privata, men gärna av det som är kul och bra!

Flera gånger har det kännts som att "alla har det så kul och gör massa roliga saker".

"alla har så många kompisar att umgås med"

För det står det ju på facebook.

Jag har en bekant på facebook, en sån som jag aldrig träffar.

Jag har nog inte träffat honom på 7 år.

Han gör alltid så jävla roliga saker.

Känner mycket folk, åker runt i landet till olika människor

Har fin bil och har precis gift sig med en skitsnygg tjej.

Jag har bara tänkt, wow va kul dom verkar ha det.

Idag skrev han ett inlägg om att dom ska separera.

Dom gifte sig ju nyss?

Så livet är inte alltid vad det ser ut att vara..

Och det blev så tydligt iom just detta.

Så jag tror man ska försöka läsa allt med en nypa salt.

För jag tror man tar åt sig och jämför mer än vad man märker av.

Jag tycker min skelning har blivit värre.

Enligt ögonläkaren så har jag skelat länge, jag har väl vetat om det men aldrig känt av det.

Jag gör övningar, vilket innebär att jag kollar på mitt pekfinger framför ansiktet och sen tar den mot näsan, så att alltså ögonen kollar i kors.

Gör det fem gånger, och ögonen känns "tränade" efter det.
Så kanske är det en övning som jag göra skillnad?

Dag 2 med barnen gick öven den galant.

Gruppen verkar somsagt vara fin och jag är SÅÅÅÅ glad om det stämmer.

Förra året var verkligen hemskt med en otroligt tuff barngrupp.

Det var nog den jobbigaste barngruppen i hela mitt arbetsliv.

Tänk er barn som är som små tonåringar och som rymmer.

Nu har dessa elever börjat i ny klass och ny avdelning. Jag gick förbi igår och idag och det är ju verkligen kaos.

Jag gottar mig lite eftersom att de pedagoger som har dom nu sa förut att vi överdrev och att "det ska minsann bli ändring sen när vi har dom"

Detta är barn med stora sociala problem, det löser man inte med en "lite bättre pedagog".

Tycker det är otroligt tråkigt att man har det tankesättet, som om vi inte skulle göra vårat jobb därför barnen var"jobbiga"!

Jag är en sån som älskar verklighetsbaserade böcker(när jag väl läser) och filmer, dokumentärer.

Jag har tittat på ett flertal dokumentärer och intervjuver med människor som har varit med om otroliga livsöden.

Jag hörde för ett tag sen om en tjej, som jag såg en intervju med, som jag bara inte kan släppa.

Hon och hennes pojkvän var tillsammans och han var agressiv och slog henne.

En dag vaknar hon av att han kastar varm olja i hennes ansikte.

Detta är fruktansvärt.

Dom har två barn ihop, hon är mamma till hans barn och så gör han såhär.

Men vet ni vad som gör att jag tänker på detta lite extra mycket?

Innan han gjorde detta fruktansvärda så hade han friterat kyckling i oljan. Så denna fantastiska kvinna får inte bara brännskador över i princip HELA kroppen utan även salmonella.

Alltså.

Jag blir så jävla upprörd!

Sen vill jag IGEN skriva om de vidriga monstret Ariel Castro.

Denna pappan kidnappade tre unga tjejer som han hade kidnappade i sitt hem i 10 år.

Jag kan bara inte släppa detta.

Jag har googlat, läst och sett filmen som handlar om detta och jag är helt mållös.

Fattar ni, TIO JÄVLA ÅR.

Det är ju så sjukt lång tid.

Lagar har ändrats, teknikprylar har utvecklats, saker har uppfunnits.

I tio år så misshandlade han och våldtog dessa unga kvinnor.

Och förstå att vara hans dotter, han hade flera barn.

Alltså...helvete.

Idag hade jag ett samtal med en mamma som pratade smått om sin dotter...allmänt.

Sen sa hon"sen är det en sak till ".......xxx pappa gick bort för snart ett år sen.

Jag blev helt stum.

Jag såg hur mamman bet sig i läppen.

Jag beklagar verkligen

Hon beskrev det som att hon var orolig över att många skulle fråga, och hon sa att hennes dotter har slutat att svara, och att det har stört många barn.

Fan jag ville bara krama dom!

Men jag berättade att familjer ser olika ut, och att det är absolut något vi ska prata mycket om i klassen.

Oftast är det ju så med barn, dom frågar , och får dom svar är dom många gånger nöjda med detta.

Pappan dog i hallen.

Pang bom.

Inga sjukdomar.

Det fick mig att tänka om det är värt alla gånger jag skäller på min pojkvän.

Jag skulle gå sönder om jag förlorade honom.

Men jag skulle gå itur om jag förlorade honom om jag innan varit riktigt elak.

Vi har oftast som en regel att alltid säga godnatt till varandra.

Och vi försöker att inte somna osams, det har vi försökt sen dag 1.

För ibland är livet för kort..