Dessa dagar som E har varit här har varit fulla med kärlek, underbart att mitt humör har hållt sig på en jämn nivå.

Igår handlade vi på centralen innan vi for hem, E glömde kassen på tåget.

Blev smått irriterad när vi kom på det, men jag fick inget utbrott:)

Fick ett brev hem förra veckan att dom ska komma och kolla ventilationen i alla lägenheter.

Visste att vi skulle bort hela helgen så jag fick panik.

Folk ska vara i min lägenhet......när ingen är hemma.......och det är stökigt.

E lugnade mig och sa att han skulle hjälpa mig att fixa här hemma.

Jag mötte upp E i centrum, vi åt en varsin kebab(som jag fick magont av), E åkte hemåt efter lite mer än en vecka hos mig och jag åkte hem.

Hemma märker jag att han diskat, plockat undan, rengjort köksluckor och dammsugit.

Så väldigt fint gjort!!

Så imorgon ska jag torka golven sen är jag mycket lugnare över onsdagen då dom kommer.

I lördags satt jag och E i ett centrum som tydligen kryllade av barnvagnar.

Jag vände mig mot E och sa att det gör så himla ont att jag aldrig kommer att få barn.

E sa att jag måste tänka positivt och att det är ingen undersökning som sagt att jag aldrig kan bli gravid.

Jag vet, men det gör så jävla ont.

Och faktum är att det känns som att jag snart ger upp, känns som jag lurar mig själv och det smärtar med alla insatser och försök.

Vi har inte sex med varandra på fyra dagar och jag tänker direkt"tänk om jag hade ägglossning då".

Denna oro tär på mig!!

Vi pratade iallafall om att prova en kur pergotime i sep eller oktober, att tajma in att han kommer till mig efter mens så..........ligger vi gärnet fram till nästa mens.

Och JA, klart som fan att jag borde göra en till inseminering, men denna jävla ångest över att berätta för min chef, jag orkar bara inte...Och tänker fanimej inte slösa en semesterdag.

Tuffa tankar men jag är så tacksam för E.

Jag har jobbat på fel sätt i flera år.

Jag har försökt få med mig arbetslaget, men det har inte gått något vidare.

Sen struntade jag i det, och körde deras race som också..typ..blev mitt race.

Vi har i flera år suttit och gjort stenciler på alla bokstäver

På bokastaven A ska man skriva Aaaaaaaaa

Snyggt och noga.

Samma på B osv.

Sen på bokstaven A gör alla barnen en apa.

Alltså....

vad i helvete?

Det slog mig nu hur jävla rubbat det är.

Tänk er att du har ett barn som öppnar sin pärm med alla stenciler......men där i finns bara bokstaven B och K.

För resten hade ditt barn inte lust att göra, av olika anledningar.

VILKET SÅKLART ÄR HELT NORMALT OCH OKEJ.

Lär vi barn bokstäver genom att man ska skriva tio Aa på ett papper?

Och alla de femåringarna vi får som faktiskt kan skriva, hur kul är det för dom?

FAN va sur jag blir på mig själv att jag har gått med på detta.

Nu verkar det som min nya kollega inte alls tänker såhär och det känns GRYMT skönt.

Sen kommer tiden när vi ska börja med alla lövträd och vanliga blommor.

Då ska alla måla eller skapa en vitsippa

ahhhhhhhhhhh!!!!!!!!!

Jag är inte perfekt, absolut inte men när jag hör hur min kollega pratar med föräldrar ibland så blir jag mörkrädd.

Och vänta tills den dagen hon möter en föräldrer som kommer säga åt henne, men jag tror hon pratar som hon gör till människor som hon"vet hon kan prata sådär till"

Idag skulle S gå hem, vi har alltså känt dessa barn i mindre än två veckor och såhär säger hon till hans mamma:

Ja S har bråkat idag, S vem var det du bråkade med, berätta för mamma nu.

Man gör inte så!

Det är en pojke som utmärker sig rätt mycket och nu innan jag skulle gå hem så fick han en pinne vid ögat.

Killen som gjorde det säger att han förtjänade det"han stör alla i klassrummet och jag e trött på det"

Jag hade ett långt samtal med pojkarna, men imorgon ska jag fråga hans klasslärare hur dom jobbar med detta

Pojken är ofta i konflikter och jag upplever att han är utsatt och det är något man ska ta på fullaste allvar.

Jag är inte hans fröken, och nu i början är vi mycket med "våra egna elever" så dom ska bli trygga med oss först.

Men när jag gick så sken han upp och skrek HEJDÅ FRÖKEN!

Lilla gubben.

ALLA ni som är föräldrar ha koll på era barns förskola, skola och fritids.

Ställ krav, och ta absolut inte skit från pedagoger som ska gnälla på ditt barn varje dag.

Om ett barn har svårigheter så vet man ju oftast det som föräldrer, och då är det ju inget man behöver höra varje dag

Börjar dom jobba med tråkiga stenciler eller att alla ska skapa likadana elefanter så ifrågasätt hur dom tänker, hur man som barn lär sig något genom att skapa något som ser ut som resten av klassens.

Lyssna på ditt barn varje dag, för hen har mycket att säga