Hur beroende är du av facebook?
Jag är absolut beroende och skäms inte alls för att säga det.

Med beroende menar jag att jag kollar facebook varje dag

Om jag inte kollar, så vet jag iof inte om jag får abstinens, så jag vetinte om det räknas som ett beroende då?

Jag tycker det är ett smidigt sätt att hålla koll på folk.

Få en överblick vad som händer i människors liv,

Idag så ringer jag aldrig nån och har längre samtal, annat än min syster.

Och jag tycker det är rätt skönt.

Jag har över 200 vänner på facebook, vilket egentligen är aldelles för mycket.

När jag skaffade ett konto så fattade jag aldrig hur stort det skulle bli så jag addade alla jag kände.

Även om jag bara träffat dom 2-3 gg.

MEN

Facebook har en baksida som jag tror att vi många gånger inte inser.

För att många skriver ju om bra saker, och många överdriver nog lite.

Allt är bra, i sommar ska vi bada, åka till landet, grönalund, liseberg, mormor och grekland.

Många skriver inte om separationer, tomma plånböcker, misshandel eller bajsblöjor.

Och det är klart, jag vill inte dela med mig av det mest privata, men gärna av det som är kul och bra!

Flera gånger har det kännts som att "alla har det så kul och gör massa roliga saker".

"alla har så många kompisar att umgås med"

För det står det ju på facebook.

Jag har en bekant på facebook, en sån som jag aldrig träffar.

Jag har nog inte träffat honom på 7 år.

Han gör alltid så jävla roliga saker.

Känner mycket folk, åker runt i landet till olika människor

Har fin bil och har precis gift sig med en skitsnygg tjej.

Jag har bara tänkt, wow va kul dom verkar ha det.

Idag skrev han ett inlägg om att dom ska separera.

Dom gifte sig ju nyss?

Så livet är inte alltid vad det ser ut att vara..

Och det blev så tydligt iom just detta.

Så jag tror man ska försöka läsa allt med en nypa salt.

För jag tror man tar åt sig och jämför mer än vad man märker av.

Jag tycker min skelning har blivit värre.

Enligt ögonläkaren så har jag skelat länge, jag har väl vetat om det men aldrig känt av det.

Jag gör övningar, vilket innebär att jag kollar på mitt pekfinger framför ansiktet och sen tar den mot näsan, så att alltså ögonen kollar i kors.

Gör det fem gånger, och ögonen känns "tränade" efter det.
Så kanske är det en övning som jag göra skillnad?

Dag 2 med barnen gick öven den galant.

Gruppen verkar somsagt vara fin och jag är SÅÅÅÅ glad om det stämmer.

Förra året var verkligen hemskt med en otroligt tuff barngrupp.

Det var nog den jobbigaste barngruppen i hela mitt arbetsliv.

Tänk er barn som är som små tonåringar och som rymmer.

Nu har dessa elever börjat i ny klass och ny avdelning. Jag gick förbi igår och idag och det är ju verkligen kaos.

Jag gottar mig lite eftersom att de pedagoger som har dom nu sa förut att vi överdrev och att "det ska minsann bli ändring sen när vi har dom"

Detta är barn med stora sociala problem, det löser man inte med en "lite bättre pedagog".

Tycker det är otroligt tråkigt att man har det tankesättet, som om vi inte skulle göra vårat jobb därför barnen var"jobbiga"!