Jag är en sån som älskar verklighetsbaserade böcker(när jag väl läser) och filmer, dokumentärer.

Jag har tittat på ett flertal dokumentärer och intervjuver med människor som har varit med om otroliga livsöden.

Jag hörde för ett tag sen om en tjej, som jag såg en intervju med, som jag bara inte kan släppa.

Hon och hennes pojkvän var tillsammans och han var agressiv och slog henne.

En dag vaknar hon av att han kastar varm olja i hennes ansikte.

Detta är fruktansvärt.

Dom har två barn ihop, hon är mamma till hans barn och så gör han såhär.

Men vet ni vad som gör att jag tänker på detta lite extra mycket?

Innan han gjorde detta fruktansvärda så hade han friterat kyckling i oljan. Så denna fantastiska kvinna får inte bara brännskador över i princip HELA kroppen utan även salmonella.

Alltså.

Jag blir så jävla upprörd!

Sen vill jag IGEN skriva om de vidriga monstret Ariel Castro.

Denna pappan kidnappade tre unga tjejer som han hade kidnappade i sitt hem i 10 år.

Jag kan bara inte släppa detta.

Jag har googlat, läst och sett filmen som handlar om detta och jag är helt mållös.

Fattar ni, TIO JÄVLA ÅR.

Det är ju så sjukt lång tid.

Lagar har ändrats, teknikprylar har utvecklats, saker har uppfunnits.

I tio år så misshandlade han och våldtog dessa unga kvinnor.

Och förstå att vara hans dotter, han hade flera barn.

Alltså...helvete.

Idag hade jag ett samtal med en mamma som pratade smått om sin dotter...allmänt.

Sen sa hon"sen är det en sak till ".......xxx pappa gick bort för snart ett år sen.

Jag blev helt stum.

Jag såg hur mamman bet sig i läppen.

Jag beklagar verkligen

Hon beskrev det som att hon var orolig över att många skulle fråga, och hon sa att hennes dotter har slutat att svara, och att det har stört många barn.

Fan jag ville bara krama dom!

Men jag berättade att familjer ser olika ut, och att det är absolut något vi ska prata mycket om i klassen.

Oftast är det ju så med barn, dom frågar , och får dom svar är dom många gånger nöjda med detta.

Pappan dog i hallen.

Pang bom.

Inga sjukdomar.

Det fick mig att tänka om det är värt alla gånger jag skäller på min pojkvän.

Jag skulle gå sönder om jag förlorade honom.

Men jag skulle gå itur om jag förlorade honom om jag innan varit riktigt elak.

Vi har oftast som en regel att alltid säga godnatt till varandra.

Och vi försöker att inte somna osams, det har vi försökt sen dag 1.

För ibland är livet för kort..

Första inskolningadagen tillsammans med alla barn är avklarad.

Verkar vara en väldigt fin grupp med fina och omtänksamma barn.

Imorgon är det dags för dom små liven att äta lunch för första gången.

Jag minns förra året när vi skulle äta lunch. Köttbullar som rullade av tallriken.

Potatisar som rullade över golvet.

Barnen kommer ju från förskolan och där serveras ofta maten vid bordet

Vi har ju en matsal där man tar mat och sen går en bit till sin plats.

Så imorgon ryktas det om pannkaka, så det ska bli spännande:)
Speciellt eftersom jag jobbar på en sockersmart skola så det kommer inte att serveras sockersylt.

Känns riktigt skönt att komma igång med rutiner, jobbar och lära känna barnen och min nya kollega.

Kom hem och E hade lagat mat så det var bara att sätta sig och äta, härligt

Han är rastlös och jag är trött, mest i skallen iof. Men han drog och fiskade nu.

Avbokade tadläkarbesöket idag, ska ju göra min rotfyllning men jag drar verkligen ut på den för att....ja..den skrämmer mig.

HAH och en annan jävligt konstig grej är ju min våg.

Jag hade lite(eller har) vikthysteri då jag såg att jag helt plötsligt gick upp i vikt under två veckor

Alltså jag pendlar hela tiden 3 kg iof.

Vägde en sak på fredagen...sen lördag vägde jag tre kilo mindre.

Båda gångerna vägde jag mig på morgonen.

Söndagen vägde jag ett kg mer.

Men det har ju med så mycket att göra, vätska i kroppen exempelvis.