Fan va ballt det vore att få jobba med musik

Skulle vara så jävla skoj att få sjunga för människor, annat än karaoke.

Om jag bara kunde spela ett instrument så skulle jag kunna få jobb som trubadur.

Men jag har ingen lust eller vilja att börja träna på typ gitarr.

Jag känner flera gånger att klart jag borde byta jobb. Detta jobb är mitt första fasta jobb, klart jag inte bör stanna  där hela livet.

Men det är ju det jag är bra på.

Fast klasserna ökar, barnen blir galnare, färre personal och inte speciellt bra betalt.

Minns att jag träffade en tjej som höll på med något musikprojekt, hon hade unga tjejer som fick komma till nån studio o testa olika instrument o grejer. Det vore ju himla skoj att jobba med. Nån satsning för unga liksom...

Hmm kanske typ fryshuset?

Bara få jobba med något som man brinner för.

Jag älskar barn och älskar mitt arbetssätt, men många gånger så får det inte plats för min kunskap längre.

Det blir bara stressigt och utarbetat.

Kom att tänka på en mamma vars son fick en muskelsjukdom.

Hon och dottern flyttade rätt plötsligt till en annan del av sverige.

Försökte hitta henne för o se hur det går för dom, och hur sonen mår.

Hon flyttade för sex år sen...

Hon har under dessa sex år fått..............FEM BARN

Jag blev rätt jävla chockad när jag såg det.

Fem barn på sex år.

Sen blev jag sur, som alltid...att det ska vara så lätt för vissa att bli gravida.

Ja alla känslorna om barn kom direkt när jag började jobba igen.

Det var som att trycka på en knapp.

Nu på kvällen käkade jag grillad kyckling, sallad och bulgur.

En lagom portion men jag blev fan inte mätt, och det stör mig.

Jag får smått panik när jag inte känner mättnad...Men jag känner ju sällan mättnad..Jag måste lyssna till när min kropp är nöjd...Eller så blir jag kräkfärdig.

Men jag är livrädd för att vågen ska börja visa uppåt.

I början på sommaren gick jag ner tre kilo, det är rätt häftigt när vågen stått på samma i 1.5 år.

Men nu är det tre upp igen och har så varit ett tag.

Enda anledningen till att jag blir så fokuserad på vikten är ju mina chanser för hjälp med IVF

Får JAG bestämma så är jag klar med vikthetsen, ångesten och känslan av att vara värdelös.

Men det finns en gräns för IVF.

Jag vet fan inte vad som hände, men jag försov mig i morse.

Vaknade 07.53 och satt på bussen 08.05, det är rätt bra jobbat iaf.

Dagen bestod av att namna upp barnens hyllplatser i hallen samt fix och städ.

Sen åkte vi på utbildning om allergi.

Och nu sitter jag här med en jävla huvudvärk.

Har druckit två glas vatten idag, vilket inte är så himla bra.

Pratad med E för en stund sen

Han var så glad för att han hade hittat ett personligt assistent jobb som han tyckte passade perfekt, som han nu hade sökt

På fredag åker vi till en Ö med jobbet.

På lördag är det små spelningar, gratis, i en park...Hoppas på fint väder.

Läste nyss här uppe i spotlighten att föräldrar till överviktiga barn borde skämmas.

Tycker det är otroligt tragiskt att man har ett sånt synsätt..

Därför kontrade jag med "ser massor av ouppfostrade barn, skäms på er föräldrar".

För jag ser det som ett större problem att du inte uppfostrar dina barn, än att dina barn är feta.

Självklart är övervikt inte hälsosamt, men vad hjälper det om man som förälder ska skämmas?
Jag är tjock , ska min mamma skämmas?

Jag är även en bra vän, ärlig, trevlig, empatisk...bör hon inte vara stolt över det?

Och.

Tror ni inte att tjocka barn har det tillräckligt tufft än att man ska säga att föräldrarna ska skämmas?

Eftersom jag själv var tjock som barn så vet jag ju även att man får hjälp av vårdcentralen.

För..dom håller inte käften.

När jag var sju så fick jag påbörja min första diet. Jag minns att doktorn sa att vi bara skulle köpa blå mjölk.

Minns även att mamma sa att det var svårt med maten eftersom jag hade en smal syster som fick ta mer mat, exempelvis

Vi åt bara godis på lördagar, och läsk var bara något man hade hemma till jul och födelsedagar.

Jag vet att vi i år hade en elev som var väldigt överviktig.

Och det är för mig intressant och skrämmande hur mycket åsikter resterande pedagoger hade om henne.

Det var liksom som att man inte brydde sig om hennes intressen eller vem hon är, bara att hon är tjock.

Man frågade hur hon mådde....ja hon mår bra?

Vi har barn som lever i hemska hemförhållanden.

Vi har barn som bor i fosterhem

Men dom tjatar man inte om och ställer frågor....

Men om dom är tjocka,ojoj då blir man orolig.

Det är inte mitt uppdrag som pedagog att sätta ditt barn på diet.

Sjuksköterskan på skolan träffar alla barn , och hon kan då uttrycka om det är något

Föräldrarna kan ha en åsikt.

Men jag ska inte komma och göra det"jag tror är bäst".

Ibland känns det som att övervikt är det värsta som kan hända vissa männikor.