Plötsligt ringer Hon mig

Vi pratar i en timme.

Hon berättar vad hon känner för mig, att Hon gillar mig och att Hon har menat allt Hon skriver.

Mina ögon fylldes med tårar plötsligt.

Jag vetinte varför

?!?!?!

Jag vet att Hon gillar mig men när hon sa det sådär blev det så känslofullt.

Är jag en jävla trasa nu, som suger åt mig allt?
Är jag så fattig på närhet?

Är Hon min snuttefilt?

Jag gillar verkligen att prata med Henne och få Hennes uppmärksamhet, absolut.

Men jag blir också förvirrad.

Tänkte att jag iallafall skulle berätta det för Henne, Hon försökte att pressa mig över telefonen att berätta men jag kan inte.

Ögonen fylldes av tårar och jag ville bara gråta, men bet ihop hårt för att inte avslöja mig

Sa att jag skulle skriva istället, att det är lättare så.

Så jag ska väl skriva.

Att jag inte vet vad jag håller på med.

Att detta är otroligt mysigt men också jobbigt.

Att jag inte vill att Hon ska bli sårad.

Att jag tänker på Henne.

Huvudvärken gör sig påmind, jag har haft den från och till hela dagen

Är jag bakfull?

Hon kunde inte ta emot besök, så jag åkte inte, kände mig ledsen, hade behövt en kram känner jag.

Imorgon är det dags för jobb igen.

Nu är det dags att slå ihop alla avdelningar till en, vilket gör att barnen är i olika åldrar och man får jobba med kollegor som man tidigare inte jobbat med.

En kollega är kvar från mitt arbetslag, resten har gått på semester.

Är nog väldigt bra för mig att jobba när det är så mycket som händer i skallen.

Jobbar dock bara mån tis ons.

Vad händer sen?
Flera veckor med ledighet, och jag har inga planer.

Kanske ska jag bara försöka göra roliga saker, utan att tänka för mycket.

Grilla, spela spel, umgås, läsa en bok och bada.

Det behöver inte vara så avancerat!

Jag känner att min och E s relation är sorglig, hur blev det såhär?
E är en fantastisk människa med så jävla många fina egenskaper.

Men dom utvecklas inte, utan han andas bara, han lever inte.

Hur får man en människa  att börja leva?
Det går såklart inte, han måste vakna av sig själv.

Önskar bara att jag kunde ge honom drivet, drivet att ordna en sysselsättning.

Jag ser honom sakta men säkert sjunka, och jag kan inget göra.

Nu är jag ju där igen, jag straffar honom

Jag ringde inte igår och ska(försöka) inte ringa honom idag.

Endel av mig säger att jag straffar honom, "han ska fan ringa mig, han ska LÄRA sig sakna mig, inte ta mig för givet"

En annan del säger, när allt i hans liv skiter sig kanske du behöver vara hans livboj?
Och, han har ju ingen telefon att ringa ifrån.

Så jag vetinte om det jag gör är rätt.

Jag vill bar känna mig behövd, jag skulle ramla av stolen om han imorgon ringde mig från sin mammas mobil bara för att kolla hur jag mår.

Av flera anledningar så gör han kanske inte det.

Men jag vetinte, eftrsom jag aldrig har gett honom utrymme, jag har ringt minst 2gg om dagen...alltid.

Så hur kommer det att kännas om jag inte ringer på två dagar.

Blir han orolig? -förmodligen inte.

Låter han mig vara, för att han tror jag är sur? -förmodligen.

Fredagen gick i festens tecken, ja det är mycket fest nu och det är så jag vill ha det.

Åkte hem till en bekant och hon sa "Johanna är här också".

Hade ingenaning om vem det var, tog av mig skorna och klev in och ser en mamma.

En mamma vars dotter jag haft, blir väldigt förvånad men glad och vi kramas.

Hon berättar hur bra jag är med hennes dotter och att hennes dotter fortfarande pratar om mig, kändes otroligt bra att få höra det.

Hamnade på balkongen och pratade mycket med min kompis, hon är en ny vän så vi har aldig direkt..pratat.

Hon var otroligt lätt att prata med och det kändes så jävla bra!

När jag pratar om min pojkvän så vill jag inte höra att han är en idiot och att han ska dra.

Jag vill bli tröstad i det jag är i och känner.

Pratade också om Henne, och om att jag inte riktigt vet vad jag håller på med.

Varför jag smsar henne hela dagarna.

Gillar ja henne eller är hon min snuttefilt?

Festen fortsatte och på natten ringer jag min pojkvän.

Ville bara säga vilken otroligt dålig stil det är att säga åt mig att jag ska låta honom vara.

Han pratde lungt med mig och jag fick skrika.

Jag skrek inte bara för det, jag skriker för att jag är så jävla ensam, less och vilse.

Han bad om ursäkt och sa att det var otroligt klumpigt, BRA!

Han börjar bli riktigt less av att inte ha några pengar, jag kallar det deprimerad.

Han hade haft hög feber och spytt och hade varit helt matt berättar han.

Jag ringde mest för att jag ville skrika.

Jag sa att han nog inte ens vill ses, så varför låtsass som det.

Jag kan inte få in i min skalle varför man inte bara fixar, lånar, ber om...NÅGOT...100 kr för att komma hem till mig.

Jag fattar inte.

"Det verkar som att han inte vill ses"

Säger ni.

Nej, jag vet att han vill ses, varför ljuger man om att man vill ses?
Jag kan ju inbilla mig att han lever ett nytt liv, med en annan tjej och inte ens älskar mig längre....men vad för gott gör det mig?

Jag fick skrika och säga hur jävla orättvist allt var.

Han sa puss jag sa hejdå.

Lördagen kom och jag var bjuden på 4oårs fest.

Alkoholen flödade och jag mådde riktigt riktigt bra.

Smsade Henne och sa att jag längtade efter henne, ville hålla hennes hand och ha en kram.

Vad håller jag på med?

Min pojkvän har en mobil som han kan svara i men inte ringa ifrån, jävligt typiskt att allt skit och konstigt ska hända honom.

Så jag får inga sms.

Jag får inga sms om hur vacker jag är, hur saknad jag är och att han längtar efter mig.

Pratade med Henne hela lördagen också.

Ringde inte E på hela lördagen.

Sen han åkte så har vi pratat varje dag.

Igår ville jag inte, han fick inte plats i min dag.

Jag känner att jag måste träffa honom för att se hur det känns.

Vi måste planera något, sätta några mål och krav.

Jag kan inte ha en distans relation på de här premisserna.

Där jag inte får besök på fyra veckor, inga sms eller samtal.

Det går inte.

Har man en relation på distans så är samtal och sms A och O.

Jag måste träffa honom och se hur det känns.

Hur kommer min kropp att kännas när han kramar mig?

Idag ska jag åka och träffa Henne.

Min pojkvän säger till mig igår att han kanske kommer idag.

Han vet också att han inte ska eller bör ge mig förhoppningar så han förtydligar....KANSKE.

Så jag tänker att han inte kommer, precis som jag alltid försöker att göra.

Jag ringer honom hela dagen.

Han svarar inte.

Jag blir rätt orolig, varför svarar han inte.

Sen har jag lust att slå mig själv på käften.

Orolig?
Det har fan aldrig hänt honom något, ,så han sover väl ellernåt.

Klockan fyra svarar han....

Han sover.

Jag skriker.

Jag sover, jag är sjuk och mår inte bra, säger han.

Jag skriker.

Låt mig vara säger han.

Och då rasar allt ihop.

Låta dig vara?

LÅTA DIG VARA?!?!

Vi har inte setts på tre jävla veckor.

Du skulle KANSKE komma idag, jag skulle ringa dig vid 11.

Och du ber mig låta dig vara?

Jamen fuck off då jävla idiot.

Ja, han menade förmodligen att jag skulle sluta skrika och låta han vara.

Men det spelar ingen roll.

Varför ska jag alltid ta hänsyn?

Allt jag tänker på nu är att åka till Henne.

Hamna i Hennes armar då hon kramar mig och lyssnar på mig.

Men ja, hon är ju på ett ställe där sånt inte direkt går.

Det känns som att jag håller på att drunkna.

Gråter.

Spenderade nästan tre timmar på en filt med min bästa vän.

Min bästa vän som jag ibland inte klarar av att se, eller träffa.

Han som gör mig galen med sitt speciella sätt och åsikter.

Men han är ärlig och äkta, därför gillar jagg honom massor.

Vi pratade om allt och han frågade om mig och E.

Och det är ju egentligen ingen som vet om att han flyttat, så frågan gjorde mig lite ställd men jag sa väl att det känns jobbig och konstigt..Kan inte sätta ord på det mer.

Nu på kvällen så känner jag mig tom.

Ringde honom som jag brukar för att säga godnatt, lät nog lite kort och ledsen Han var ute och cyklade så han reflekterade inte över det.

Jag kanske kommer imorgon, säger han.

Eh...okej?

Det beror på om en kompis betalar min biljett säger han.

Sen säger han

"då kommer jag nog förbi dig också och lämnar dina solglasögon".

Okej.

Förbi mig?

Jag vet att jag tolkat sönder min pojkväns ord förr, och att jag oftast överreagerar.

Men jag är också så trött på att han ibland uttrycker sig som en jävla spade.

"Jag kanske kommer imorgon, längtar efter dig"
Hade väl låtit jävligt mycket trevligare?

Jag vet att han saknar mig, så varför tvivlar jag.

ENKELT

För jag behöver verklighet och berörning inte några torra jävla ord på telefonen.

Men ja, hahahahah

Han kommer ju förmodligen inte ens, för det är ju alltid så, saker skiter sig fan jämt när han ska planer något.

Jag tror resan därifrån kostar under 100 kronor.

Tanken har alltså inte ens slagit honom att hans mor, syster eller systers pojkvän kanske kan låna ut det till honom, GE honom?

Fattar ni, man har alltså inte ens 100 kronor.

Vad är det för liv?

Jag känner mig så jävla maktlös och jag behöver fan bara en kram!!!!!!!!!!!

Man ska fan inte ha en relation men ändå känna denhär känslan och fan tigga om en kram.

Men WOHO för mig för min pojkvän KANSKE, kommer förbi.

Om han har tid alltså, kan ju vara så att han måste rädda hela jävla världen eller att alla ber honom om hjälp.

fuck it!!!

Alltså denna kvinna!
Hon är så jävla vacker, och jag blir så himla glad att hon är tjock.

Googla själv tjocka tjejer så får ni se hur otroligt osmakliga flera av bilderna är.

Men tess är vacker och modell....och tjock!
Hon är även tjock överrallt, inte som extremt många andra som har stor röv men sen geting midja, eller enorma bröst och ingen mage.

Det är så fint och ballt och ger en verkligen självförtoende och boost!

#tess #fatgirls #sommar #modell

Huuuu, idag har det verkligen varit varmt.

Vi skulle till stranden med barnen men vi ställde in det.

Det är väldigt jobbigt för dom att gå dit då man går mellan hus, alltså  ingen skugga. Sen skulle vi gå hem och att gå hem med trötta solhysteriska barn är så himla jobbigt

Så vi tog fram vattenslang, leksaker och vattenspridare, gick jätte bra och dom var nöjda.

Fick sluta en halvtimme tidigare, var så få barn.

Nu sitter jag här i bh och brallor framför fläkten, häääärligt!

Har smsat med Henne hela dagen igen, tänkte åka och hälsa på henne idag,men det är helt enkelt för varmt.

På lördag ska jag på en kompis sambos 40års fest.

Jag har träffat honom en gång, haha

Jag frågade om lite tips vad man skulle köpa.

Hon ba; presentkort på dressmann

Eh, hur jävla kul är det då?
Och liksom, presentkort bör ju ligga på minst 300 för att det ens ska  vara dugligt att ge nån som fyller jämt, typ.

Faktum är att jag i princip aldrig ger det man önskat sig.

Jag tycker inte födelsedagar handlar om att man ska få det man vill ha, speciellt inte när man är vuxen.

Okej om man går ihop flera och köper något större som personen önskar, absolut!

Klart man vill ha en större dyr grej än en massa kraffs.

Men jag tänkte att jag ska kolla på teknikmagasinet efter något skoj till honom.

Ringde E som satt på socialen och väntade på nån handläggare, antar att han inte fått pengar.

Han sa att han saknade mig massor.

Juste!
Igår köpte jah biljetter till Judast Priest som ska spela i sthlm i slutet av året, wooho old style!