Jag drar ut

Jag drar ut och sätter mig på en gräsplätt och andas frisk luft.

Nej.

För vi lever i ett jävla sktsamhälle där en tjej inte kan gå ut vid den här tiden.

Skulle vara så härligt att ligga på gräset med hörlurar och lyssna på Sia.

Men nej, då hör man ju inte mördaren.

Fyfan

Fattar ni män inte vad ni har gjort?
Ni män som ser på oss kvinnor som nå jävla köttstycke

Tror att det är KUL när ni busvisslar på oss när vi går omkring och skriker sexistiska kommentarer

Tror att vi hemskt gärna vill småprata med er främmande män medan vi väntar på bussen.

Läste en så jävla bra grej idag.

"Det är ju konstigt att lesbiska kan umgås med kvinnor med kort kjol utan att förgripa sig på dem, tafsa eller bete sig som en idiot...så jag tror inte att det är den korta kjolen som är problemet".

Samhället gör mig så jävla ledsen.

Och vet ni
Jag har fan också varit en idiot.

Jag har sagt till Kajsa när hon är ledsen på Kalle att "ja men han nyper dig för han gillar nog dig"

Fattar ni hur galet det är?

Ska Kajsa acceptera och bli nypt för att Kalle inte kan uttrycka sin känslor?

SKA VI LÄRA VÅRA DÖTTRAR OCH TA "LITE SKIT", FÖR ATT "KILLAR ÄR JU SÅ".

Helvete heller!

Kalle ska ge fan i Kajsa.

Ingen får ta på Kajsa på ett sätt som hon inte vill, Kajsas kropp är HENNES. Och Kalles också för den delen.

Så tänk om jag kunde gå ut nu, och se den där mannen gå bakom mig men inte bry mig.

För att sen komma till en gräsmatta och lägga mig.

Blunda.

Och lyssna på musik...

Kanske ligga där en timme eller två, utan att vara rädd eller se mig om.

Tänk.

Nej ja stannar hemma.

Jag är trött på mig själv.

Jag orkar knappt vara med mig själv, ens vistas i samma rum hur fan gör man då?

Jag vill vara den här starka oberoende kvinnan!!

Hon ställde in, sånt kan ju hända....men ah jag och ändrade planer klingar inte så jävla bra.

Vi pratade..

Eller ordbajsade, för vi pratar egentligen inte om något, eller kommer fram till något.

Hon går ut nu ikväll tillsammans med sin flickvän.

Ja, det är ju såhär det kommer att vara, hon är upptagen, klart jag inte går först.

Ringer E för att kolla läget, han fiskar, jag har lust att skrika på honom

Känner mig så jävla bortglömd.

Jag vet att han hör det på min röst, han säger att han tänker på mig, och saknar mig

Men vad gör det?
Jag behöver inte att nån tänker på mig!

Jag behöver en kram.

Jag är så jävla trött på att han säger att det ska bli bra...sen...nångång.

Jag tänker på alla gånger han fått mig att skratta och då ler jag och älskar honom.

Men den här situationen, hatar jag.

HATAR

E ger mig ingen uppmärksamhet och Hon har inte tid för för mig, eller svarar på mina sms tillräckligt fort.

Jag blir som ett vrak.

Ett jävla känslomässigt vrak

Kan bara NÅN av er ge mig det jag behöver!??!

Känns som jag skiter i om det är E eller Hon som ger mig det, jag måste ha bekräftelse och närhet.....NU

Hon säger att jag är om en hiss i mitt humör, det var nog ganska bra beskrivet faktiskt.

Jag HATAR att må såhär.

När Hon skrev att hon skulle fixa sig för att gå ut på krogen så bröt jag ihop.

Tårarna bara forsade och jag visste inte var jag skulle ta vägen.

Hon säger att vi kan ses imorgon, hon hade några ärenden till där jag bor iallafall.

Jag försöker väl att inte hoppas på något, hon kan ställa in.

E och jag har inget att prata om när vi pratar, det är helt jävla otroligt att samtalen alltid är detsamma

Hej

Hej

Hur mår du

Jo det e bra här

vad gör du?

Vad har du gjort idag?

Är ju inte ens kul att ha sånna samtal!

Jag måste vara Jag och inte flickvän just nu.

Vad vill JAG?
Vad tycker JAG om att göra?

Sen får allt det här med min relation komma sen, jag förändrar ju inte hans och min relation eller vårat läge genom att må piss och flippa ur?

Jag tänker på människor som försöker ta sitt liv.

Jag har alltid tyckt att det varit så otroligt egoistiskt

Jag har också tyckt att vill man dö så dör man, man vet ju egentligen hur man gör, så varför misslyckas man.

Men jag fattar.

Man vill inte dö, man vill veta om någon verkligen bryr sig.....på riktigt.

Skulle folk bli oroliga?
Skulle nån komma till sjukhuset?

Skulle folk säga som dom känner, pga alla känslor?

Jag har i mina perioder en längtan efter att göra just detta

Jag satt idag och tänkte att jag skulle göra något för att hamna på sjukhus, för att se vem som kom.

Vem skulle hålla min hand?
Vem skulle bli orolig för mig?

Vem skulle säga att jag är fantastisk och borde inte göra såhär?

Det är otroligt korkat och egoistiskt men jag kan verkligen inte förklara hur det känns att känna sig så otroligt ensam.

Övergiven.

Klart dom säger att dom gillar mig.

Klart dom gillar mig, eftersom vi umgås.

Men när man mår riktigt riktigt dåligt så räknas inte det.

Man tror att människor låtsass och man tror att dom är med en för att dom måste, eller tycker synd om en.

Jag vill bara ställa mig mitt i vägen utanför krogen för att se vem som skulle reagera och flytta på mig.

Kanske är det bättre imorgon.......

OH så härligt gott jag sov inatt, riktigt skönt.

La mig nog vid ett och sov till...tolv!..haha

Sen var det dags för tvättstugan.

Jag har börjat tvätta mycket av mina kläder i 30grader, det kan verkligen rekomenderas, speciellt svarta kläder som har en förmåga att bli bleka.

Kläder är sällan så smutsiga så man behöver tvätta i så hög temperatur.

Gick till affären och hämtade ut fyra paket..Skor,klänning och nagellack.

Allt passade, supernöjd!

Sen åkte jag med min kompis hem till en av hans kompisar.

Där satt vi och snackade och drack lite.

Vi drog iväg till ett karaokeställe som vi inte varit på förr, det var skoj..jag sjöng:)

Vi var inte där länge eftersom vi ville hinna med sista tåget hem, men det räckte...

Imorgon ska jag träffa Henne!
Hon frågade om jag ville ses, typ käka lunch promenera eller så..absolut!

Ska såklart bli mysigt.:)

Men jag börjar få ont i halsen och det gillar jag verkligen inte:(

Meen nu supertrött.

Jag älskar verkligen skor.

Så jag köpte två par nya:)

LOVE LOVE LOVE