Strax ska jag äta torsk med räkor och selleri.

Till det ska jag äta paprika fylld med mozarella.

Hah, jag är verkligen sugen på allt, så jag ligger väl och åmar mig sen.

Imorgon ska jag hälsa på min farmor och farfar.

Dom bor inte speciellt långt ifrån mig men vi ses sällan.

Dom är otroligt fina människor som har hjälp till och tagit oss utomlands när vi var barn.

Men på något sätt så är det svårt att ses, ta sig för att ringa och sitta där i deras vardagsrum och prata om livet.

På mammas sida så träffas ju släkten på kalas m.m

Men på pappas sida gör man inte så.

När min syster är med är det inga problem, hon har ju också barn och dom livar alltid upp stämningen och man kan "skylla  på dom" när man vill börja runda av och åka hem.

Min syster hade fått till svar att det gick bra att dom kom "vi mår inte alls bra men kom gärna att se er gör oss väldigt glada"

Jag fick en klump i magen.

Fan är dom sjuka.

Jag vet ju att dom haft problem med krämpor och kroppen, men oj varför skrev hon så?

Ibland får jag lite ångest över att jag inte hälsa på dom, men det blir helt enkelt inte av OCH jag är faktiskt rätt less på att ha ångest över att jag inte hälsar på.

Jag älskar dom och vi är inte osams, kan det inte räcka?

Tillslut tog det för långtid så att ringa dom och spontant hälsa på kändes bara konstigt.

Men nu ska vi dit imorgon och det känns kul men blir orolig över hur dom mår.

Jag är 30 år och har inte förlorat någon i min familj, ingen har dött.

Så snart börjar folk att dö, jag tänker på det ibland...Fan va tråkigt och tomt när alla dör.

Hur vänjer man sig?
Att dom plötsligt inte längre bor i detdär huset, eller att man inte längre firar jul ihop.

Jag tänker iallafall att jag alltid varit tacksam, sagt tack och berättat hur mycket dom betyder för mig, och det dom har gjort.

 

anna

9 juli 2015 23:42

Jag förlorade många släktingar som ung. Morfar när jag var fem, farmor när jag gick i högstadiet och mormor i början på gymnasiet. Farfar lite senare efter en lång tids demens. Jag saknar att ha någon äldre i mitt liv. Någon som har levt livet redan. Stod väldigt nära min farmor och framförallt mormor. Det var en fruktansvärd tid när hon dog. Hela familjen splittrades och blev kaos. Det blev sig inte likt efter... och det är ändå femton år sedan.

batmanbebis

11 juli 2015 09:55

Jo jag kan verkligen tänka mig att det blir en stor sorg och en stor förändring..Jag beklagar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner ofta en stark längtan efter att föreläsa. Men om vad?haha alltså jag har ju varit med om en heldel men man kan ju inte föreläsa om ett helt liv. Sen är allt väldigt personligt så genom att föreläsa skulle jag kanske såra många människo...

Hej Jag har börjat plugga. Det är annorlunda som fan. Jag har läst kanske 3 böcker i mitt liv. Plötsligt har jag studielitteratur...på engelska. Plötsligt ska jag läsa massor, skriva massor och förstå helt nya saker. Men det är rätt häftigt...

Idag är det midsommar. Såklart dåligt väder. Kom iväg på lite firande och ätit god mat..och dotterns favorit just nu..jordgubbar. Men sen är det alltid extra jobbigt när man kommer hem..hon sover. Ensamheten smyger sig på. Jag tror att ensamheten...

Minns inte ens vad jag berättat om i bloggen. Känns som mycket händer känslomässigt men annars inte mycket. Jag har extremt lite ork kvar på kvällarna, vilket är sjukt jobbigt. Vilket gör att mitt hem är kaos. F sover tidigt, somnar fort och ...

F är sjuk. Jag försöker hålla gråten inne så hon inte ska se.. Fan ...