Jag och min J åkte och hälsade på kompisen som sen i lördags är på psyket.

Jag hade så många tankar och fördomar när jag kom dit.

Dörren var låst.

Jaha hur gör man nu?
En man öppnade och sa, jaha hej.

Hejsan vi ska träffa xx.

Okej sa han och släppte in oss.

Man kunde inte vara på så många ställen som besökare. Som tur var var det kanon väder ute så vi satte oss ute i "rökhörnan"

Pratade massor och jag kollade in omgivningen.

Hon verkade må bra men höll också upp en fasad, det märkte man.

Hon har konsant tillsyn, vilket innebär att det är en person vid hennes sida, HELA tiden.

Så under vårat besök så satt där två olika personer, som bytte av varandra.

Såg fem andra patienter där.

Min kompis hajade plötsligt till och sa att hon varit granne med kvinnan som satt längre bort och rökte.

Och då tänkte jag hur jävla sårbart detta med att ta emot besökare är.

Jag dömer inte henne.

Hon märkte inte oss, eller kände igen min kompis.

Men hur hade jag reagerat om jag satt där som patient sen kom det nån på besök där som känner igen mig

Jag hade nog blivit totalt knäckt.

Man ska inte skämmas att man är där, absolut inte, men man är nog sårbar, och man kan ju liksom inte fly undan.

Detta är ju deras hem, och så kommer vi där och sitter, och kan gå därifrån när vi vill.

Kanske kunde man som besökare typ få besöka patientens rum och sitta där, så slipper andra vår närvaro.

Ingen verkade bry sig iof.

Vi pratade om kärlek, känslor, sex, relationer, livet och allt när en av vårdarna satt en meter ifrån.

Kändes otroligt bra att få hälsa på henne, kan fortfarande inte hantera mina känslor riktigt

Vetinte var dom kommer ifrån.

Hon ger mig massa komplimanger och uppmärksamhet, kanske är det jag gillar?

Känner mig ju rätt tom känslomässigt och törstar verkligen efter uppmärksamhet och bekräftelse.

Hon vetinte när hon kommer ut därifrån.

Jag är lite orolig över henne, hur det ska gå när hon kommer hem, till sin vardag som påminner om hennes liv.

Jag gör nog ett stort misstag om jag inleder nån slags romans med denna människan.

Men av nån anlednin så känner jag mig så otroligt dragen till henne.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner ofta en stark längtan efter att föreläsa. Men om vad?haha alltså jag har ju varit med om en heldel men man kan ju inte föreläsa om ett helt liv. Sen är allt väldigt personligt så genom att föreläsa skulle jag kanske såra många människo...

Hej Jag har börjat plugga. Det är annorlunda som fan. Jag har läst kanske 3 böcker i mitt liv. Plötsligt har jag studielitteratur...på engelska. Plötsligt ska jag läsa massor, skriva massor och förstå helt nya saker. Men det är rätt häftigt...

Idag är det midsommar. Såklart dåligt väder. Kom iväg på lite firande och ätit god mat..och dotterns favorit just nu..jordgubbar. Men sen är det alltid extra jobbigt när man kommer hem..hon sover. Ensamheten smyger sig på. Jag tror att ensamheten...

Minns inte ens vad jag berättat om i bloggen. Känns som mycket händer känslomässigt men annars inte mycket. Jag har extremt lite ork kvar på kvällarna, vilket är sjukt jobbigt. Vilket gör att mitt hem är kaos. F sover tidigt, somnar fort och ...

F är sjuk. Jag försöker hålla gråten inne så hon inte ska se.. Fan ...