E kom hem igår efter promenaden, satte sig på soffkanten och jag började prata.

Jag pratade och pratade och E har egentlige aldrig så mycket att säga.

Han håller med mig, han försvarar sig inte utan han håller med.

Men det är ju lite så missbrukare gör.

Ja, älskling du har rätt, ja älskling jag ska gå på fler möten jag lovar

JAG SKA SKÄRPA MIG!

Men han vet ju inte specifikt hur, eller hur man gör.

Så allt är ju bara tomma ord, det betyder verkligen inget.

Hur ska du skärpa dig då?
Jamen jag ska skaffa mig ett jobb.

Men E, du är ju sjuk, du har en sjukdom, fattar du inte det?

Jag vetinte vad för sjukdom som gör honom såhär, jag vetinte om jag gissar rätt därför är det så svårt att hitta botemedel och stöd för denna sjukdom.

Har fått en massa respons och ni alla säger i princip samma, och jag vet ju det:)
Lämna honom

Du förtjänar bättre.

Du kan inte hjälpa honom om han själv inte vill.

Men E är ingen ond människa, jag är övertygad om att han hatar sitt liv.

E är inte ens 30 år och är bostadslös och arbetslös, knappt nån familj och knappt vänner.

Klart han är olycklig.

Men nånstans så har han inte förmågan att ändra detta, det är som att han inte vet hur man gör.

Som många missbrukare så är dom lite offer, att det är lite andras fel att man inte får jobb, eller att pengarna från socialen dröjer.

E har inte så mycket GO i sig, jag tror han har tappat den efter all skit han har satt sig i.

När jag säger att han nog bör flytta så säger han okej

Igår sa jag, vet du du borde säga.

Nej älskling jag vill inte, säg till mig vad jag kan göra, jag gör vad som!!''

Men E gör inte så.

"jamen vill du att ja ska flytta så är det ju ditt val, det kan jag ju inte ändra på"

Men jo det är ju precis det du kan!!

Det är något, som äter upp min pojkvän, hans lycka, hans go, hans självförtroende och jag vetinte vad jag ska göra.

Mannen jag älskar håller på att försvinna.

Så klart jag inte bara kan gå.

Klart jag inte efter tre år bara kan säga, harre bra hej.

Men jag tror absolut att jag måste be honom flytta ett tag, särbos helt enkelt.

Och han höll med, han sa att det var vettigt och att det är bara dumt att jag ska fortsätta att betala för honom.

Ja, och sen är du en tjuv.

Det E inte förstår är att jag inte kan se på honom, krama honom, därför måste han iväg..För det är inte okej att avvisa en människa som jag avvisar E, så då ska han bort istället.

Vi kan inte gå här och ha den här tunga luften emellan oss.

Jag köpte biljetter till grönalund.

För vad som än händer så måste vi fan kunna vara på grönalund tillsammans, som ett par eller ej.

Det handlar inte bara om oss utan min syster, systerson och pappa ska dit också.

Min pappa har träffat E två gånger och älskar honom.

Min pappa har inte träffat min syster på flera år, så detta är stort.

Och detta är sen planerat innan att E ska få av mig i födelsedagspresent.

Så innan ni skriker ut att jag är dum i huvudet.

Att jag inte slänger ut den här idioten, har jag ingen självrespekt?

Jo absolut, men nånstans där inne finns ju min E, som får mig att skratta och som gör mig tygg.

Jag kan inte bara ta bort det.

Men om han flyttar får jag distans, slipper oroa mig eller störa mig på småsaker.

Går vi att rädda?
Kommer vi att bli lyckliga?
Jag har faktiskt ingen aning.

Eller står jag och hoppas vid en dörr som aldrig kommer att öppnas?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner ofta en stark längtan efter att föreläsa. Men om vad?haha alltså jag har ju varit med om en heldel men man kan ju inte föreläsa om ett helt liv. Sen är allt väldigt personligt så genom att föreläsa skulle jag kanske såra många människo...

Hej Jag har börjat plugga. Det är annorlunda som fan. Jag har läst kanske 3 böcker i mitt liv. Plötsligt har jag studielitteratur...på engelska. Plötsligt ska jag läsa massor, skriva massor och förstå helt nya saker. Men det är rätt häftigt...

Idag är det midsommar. Såklart dåligt väder. Kom iväg på lite firande och ätit god mat..och dotterns favorit just nu..jordgubbar. Men sen är det alltid extra jobbigt när man kommer hem..hon sover. Ensamheten smyger sig på. Jag tror att ensamheten...

Minns inte ens vad jag berättat om i bloggen. Känns som mycket händer känslomässigt men annars inte mycket. Jag har extremt lite ork kvar på kvällarna, vilket är sjukt jobbigt. Vilket gör att mitt hem är kaos. F sover tidigt, somnar fort och ...

F är sjuk. Jag försöker hålla gråten inne så hon inte ska se.. Fan ...