Ni måste se detta.

Sia släppte en låt som heter Chandelier för ett tag sen, låten är så jävla bra.

Videon är fantastisk och ni kan se Maddie Ziegler som i videon är elva år dansar med sån jävla inlevelse så jag blir helt stum.

I detta videoklipp är Sia och Maddie på besök hos programmet ellen och kör låten på ett annat sätt.

I studion inför publik brukar de flesta artiser stå på en schen med dämpad belysning, kanske några dansare.

Men Sia står i bakgrunden och låter Maddie ta all plats med sitt fantastiska scenspråk.

Detta är musik med enorm inlevelse, åhh jag blir så glad!!!

#tips #känslor #love #music #musik #fab #chandelier

Vaknade klockan tio idag fast jag kom i säng vid halv fyra imorse.

Detta gjorde att jag var totalt utslagen vid 16 tiden så jag fick gå och lägga mig.

Åh min säng var så perfekt, mjuk skön och kall från det öppna fönstret, somnade som en stock, i två timmar.

Vaknade och gick till centrum för att köpa middagen, kebab i bröd.

Känner mig bakfull idag fast jag bara drack cola igår, konstig känsla..trött och seg.

Men känner mig på himla bra humör och sånt uppskattas alltid!

Köpte detta:

(jag vetinte hur man vrider bilderna här, haha)
Jag älskar verkligen krossade tomter från #Mutti, men dessa har jag aldrig provat.

Mutti är ett bra märke om jag inte fattat fel och det syndes väl på priset om inte annat.

En burk, 35 kr.

Det ÄR ju fullkomligt rubbat egentligen.

Nu tänkte jag kolla in en intervju med Bruce Jenner, han vill ju bli kvinna och ska genomgå operationer.

Det är ju rätt stort egentligen.

En känd familjefar som bestämmer sig för att bli kvinna.

Stå alltid för dina åsikter även fast du står upp ensam.

Det ÄR jävligt jobbigt att stå på sig, kriga och slåss mentalt.

Men i hjärtat kommer du känna dig fantastiskt.

Jag har slagits för mina åsikter och det rätta i hela mitt liv.

Den största och första fighten jag minns var den när jag var bostadslös.

Ingen av mina föräldrar kunde ha mig hemma, jag var 20 och ensam.

Pratade med socialen, visade framfötterna och skaffade mig ett vikariat.

Det är inte det lättaste att sköta ett vikariat när man inte har en fast plats att bo bo.

Bodde hos en kompis i hennes villa, hon jobbade på krog och kom hem sent och skulle alltid envisa sig med att kedjeröka och ha på musik bredvid mitt huvud i soffan.

Med röda ögon gick man ofta till jobbet på förskolan för att tjäna pengar.

Jag fick hjälp med lägenhet efter att jag hade tjatat och visat att jag fått ett vikariat och skötte mig.

Lägenheten var en ungdomslya för ungdomar med problem och eller tidigare missbruk.

Lägenheten var det finaste jag sett.

Och bäst av allt, den hade en dörr som man kunde låsa och få vara ifred.

Lägenheten var förståss inte alls fantastisk.

Plastmattorna var svarta av smuts, fanns ingen ugn och varmvattnet i duschen kom och gick.

Silverfiskarna var enorma och många.

Minns att jag hade fällor för silverfiskarna, en dosa med lim som dom gick in i och sen fastnade.

La ut fem stycken i min lilla etta som var fulla efter en månad.

Sen behövde andra ungdomar komma in i lägenheter, man förflyttade oss som hade "Kommit på fötter" och jag fick lägenheten som jag nu bor i.

Jag hade såklart en enorm tur men det var fan inte gratis.

Jag har krigat för detta.

Nu har jag mitt krig på jobbet.

Min chef uttrycker sig inte alltid så smart och för några veckor sedan gick det för långt och jag bröt ihop.

Ringde högsta chefen och grät och berättade varför jag var upprörd.

Ett möte bokades, som jag hade i onsdags.

Jag kände mig så jävla stark inför mötet.

Såklart är det läskigt att gå in i ett litet rum på ett möte med två chefer.

Men den hösta chefen var så jävla profesionell.

Hon var verkligen neutral och lyssnade in oss båda och valde inte sida eller parti.

Det grymmaste var när vi pratade om möten. Jag sa att jag skulle uppkatta om man bokade in ett möte med mig om man ville något inte att man pratar med mig på min rast eller på gården med barnen.

Då svarade min chef att hon har fått intrycket att man tycker att det är "en massa möten" och att det inte varit uppskattat.

Då sa jag

"Men om man känner att möten är en trygg miljö, något som behövs så går man ju gladerligen ner.

Om man däremot inte litar på sin chef eller känner sig motarbetad så är det klart man går ned med kutad rygg.

Fattar ni att jag sa så!?

Det är ju så jävla grymt!

Men vet ni, jag kände mig så jävla stolt och log hela jävla arbetsdagen.

Min högsta chef sa att jag hade helt rätt och min närmsta chef tog åt sig och skulle "jobba på " att ge mig mer feedback, inte prata med mig om jobb på raster osv.

Självklart är jag inte dum, när du säger dina åsikter så kan det påverka dig och ditt arbete, din lön.

Men för mig kändes det fantastiskt att den högste chefen uppskattade mig och det jag hade att säga, det är ändå hon som är i toppen av allt.

Mina kollegor sa bara WOW när jag kom upp.

Tyvärr kommer dom inte att boka in liknande möte som jag hade, trots att dom har massor med åsikter och missnöje.

Och det är väldigt tråkigt.

För det är jobbigt och krävande att slåss ensam.

Om alla skulle stand up and speak up, så skulle högste chefen inse att en hel avdelning är missnöjd och hon skulle sätta in resurser.

Men nu är det "bara jag", och då blir det på ett helt annat sätt.

Men gör ALLTID det som känns rätt i hjärtat, och håll inte käften för då sker inga förändringar.

#speakup

Woho va skönt det är med en extra ledig dag, yäy ho!

Besöket på sophia hemmet gick helt okej.

Jag fick prata lite om mina tankar och funderingar och bad om att få min journal hemskickad.

När jag frågar om min oro över att inte ägglossningstickorna gett utslag så får jag till svar att det kan vara så.

Tyckeer det är väldigt konstigt.

Men hon sa att med all forskning som finns, med vår erfarenhet så har jag ägglossning.

Jag fattar inte hur man kan se att någon har ägglossning varje månad genom ETT blodprov, men så är det tydligen.

Hon sa även endel vettiga saker om just ägglossningstester.

Att jag inte ska ta dom.

Jag blir stressad och ledsen och sen så kostar dom mycket pengar, hon ansåg att det var bättre att "bara" ha sex regelbundet istället.

Och det har hon ju rätt i.

Har bara velat se så att min kropp fungerar som den ska, och när testen aldrig  gav utslag blev ja knäckt.

Nu har jag ju en lass med tester här hemma som jag beställde innan sjukhusbesöket, så ska använda dom lite random.

MEN!!

På frågan om "kan vi göra något mer för att öka våra chanser".

Så kom plötsligt inseminering upp.

När vi gjorde vår utredning så sa hon att det inte skulle"göra någott för oss", utan att det skulle vara lika effektivt som att vi har sex själva.

Men nu sa hon något helt annat.

Vid inseminering så får jag pregotime som ska framkalla äggblåsor(om jag fattat det rätt), när dom sen är rätt storlek och rätt antal så tar man E sperma, väljer ut de bästa simmarna och för in dom.

Jag har ju en förträngning i äggledaren på ena sidan och hon sa att man kan då se på vilken sida ägget har släppt, och är det släppt på den "friska "sidan så utförs insemineringen.

Så NEEEEEEEEEEEEEJ, detta är ju verkligen inte som att ha sex hemma!

Nu väljs ju de bästa spermierna ut och jag får hjälp att stimulera fram äggblåsor.

Lägger egentligen ingen större vikt i att hon sa något annat förut, då blir jag galen.

Men ja..

E är i småland så jag vill inte ta upp detta med honom över telefon, men i juni, om allt går som jag vill, så bokar vi tid för inseminering.

Wow, känns jätte konstigt.

Och min första tanke är, shit...tänk om man blir gravid...tänk!

Här hemma är det ju JÄTTE stökigt.

#inseminering #vårtur #längtan #barnlös #lycka #kanske #vi2