Med åren så har jag verkligen lärt mig att uppskatta min släkt.

Det är så kul och rogivande att umgås med folket i min släkt.

Min kusin och jag är lika gamla men väldigt olika.

Jag flyttade hemifrån när jag var 23...tror jag? han flyttade hemifrån när han var 28.

Han har aldrig behövt söka jobb eller haft dåligt med pengar.

Hans mamma betalade och övningskörde med honom när han var 19, sen fick han jobb hos sin pappa.

Ja, skjut mig...men ibland blir man liiiiiite nervös.

Så han började jobba för sin pappa och fick rätt bra lön, allt ner i fickan, behövde inte betala något hemma.

När jag var 15 så skaffade jag min första pojkvän, vi var tillsammans i tre år.

I samma veva träffade min kusin en tjej och dom var tillsammans i fyra år tror jag.

Sen har han varit singel tills för ett år sen.

Då träffar han en tjej.

Efter några månader så åker hon med släkten på en kryssning.

Hon är rätt trevlig men verkar väldigt osäker, ber min kusin om pengar hela tiden och har svårt att sitta stilla.

Tre månader senare flyttar dom ihop.

Förlovar sig.

Hon säger upp sig från sitt jobb.

Skaffar katt.

Åker utomlands.

Och för tre dagar så friade han till henne.

VARFÖR har man så bråttom?

Det har alltså inte ens gått ett år, varför ska allt skynda? Är hon döende?

Klart man gör som man vill men detta är ju min familj så klart man bryr sig, reagerar.

Dom har varit utomlands tre gånger.

Ja nånstans så är jag också avundsjuk...Jag vet egentligen inte på vad.

Jag är inte avundsjuk på att dom har så bråttom.

Jag vet också att hon lider av ångest och det är fruktansvärt.

Sen pratar alla i släkten nu om hur fantastisk hon är, för hon bakar ju till alla. Tre månader efter att dom blivit tillsammans så var hon på ett kalas och hade gjort tårtan och alla kakor

När jag och E varit tillsammans i tre månader hade han inte ens träffat min mamma.

När hon fyllde år så fick hon blommor av MIN mormor och morfar..

Nu är det ju så att både jag goch min syster haft pojkvänner i flera år och varför har om inte fått blommor på sin födelsedag.

Ah det är bara en sån konstig känsla att en främmande människa kommer in i familjen och tar en så stor plats.

Men det är ju också nytt...Alla har ju varit gifta i flera år så det är väl bara jag som tagit med någon"ny" in till familjen tidigare....Och E är ju inte den som tar plats.

Det tar nog inte många månader innan dom är gravida, och det är ju såklart jobbigast av allt.

Min förkylning gör sig påmind, ahhh denna hostan och allt snor...gaah!

Idag var det bara 17 barn i klassen, det var en kalas bra dag med mycket skratt. Jag gillar verkligen barnen i klassen med deras ärlighet. Dom säger direkt ifrån om dom känner att något är orättvist eller att vi är orättvisa.

Idag sa en elev såhär"jag gillar inte Kajsa så mycket som fröken" -nähä varför då?

"för hon gör aldrig något när vi bråkar, hon bara går förbi"

Och detta tyckte jag var så jälva vettigt och moget på något vis.

För man kan ju tro att jag är jobbig som säger ifrån och lägger mig i när dom bråkar, men så var ju då tydligen inte fallet.

Dom vill att man ska bry sig.

Sen är det ännu mer fantastiskt att han lagt märke till detta, det har ju jag med men trodde aldrig att barnen, eller iaf han hade lagt märke till detta.

Tog äl test idag, clearblue...inget utslag...känns såklart jävligt pissigt.

#barn #längtan #jobb