Stå alltid för dina åsikter även fast du står upp ensam.

Det ÄR jävligt jobbigt att stå på sig, kriga och slåss mentalt.

Men i hjärtat kommer du känna dig fantastiskt.

Jag har slagits för mina åsikter och det rätta i hela mitt liv.

Den största och första fighten jag minns var den när jag var bostadslös.

Ingen av mina föräldrar kunde ha mig hemma, jag var 20 och ensam.

Pratade med socialen, visade framfötterna och skaffade mig ett vikariat.

Det är inte det lättaste att sköta ett vikariat när man inte har en fast plats att bo bo.

Bodde hos en kompis i hennes villa, hon jobbade på krog och kom hem sent och skulle alltid envisa sig med att kedjeröka och ha på musik bredvid mitt huvud i soffan.

Med röda ögon gick man ofta till jobbet på förskolan för att tjäna pengar.

Jag fick hjälp med lägenhet efter att jag hade tjatat och visat att jag fått ett vikariat och skötte mig.

Lägenheten var en ungdomslya för ungdomar med problem och eller tidigare missbruk.

Lägenheten var det finaste jag sett.

Och bäst av allt, den hade en dörr som man kunde låsa och få vara ifred.

Lägenheten var förståss inte alls fantastisk.

Plastmattorna var svarta av smuts, fanns ingen ugn och varmvattnet i duschen kom och gick.

Silverfiskarna var enorma och många.

Minns att jag hade fällor för silverfiskarna, en dosa med lim som dom gick in i och sen fastnade.

La ut fem stycken i min lilla etta som var fulla efter en månad.

Sen behövde andra ungdomar komma in i lägenheter, man förflyttade oss som hade "Kommit på fötter" och jag fick lägenheten som jag nu bor i.

Jag hade såklart en enorm tur men det var fan inte gratis.

Jag har krigat för detta.

Nu har jag mitt krig på jobbet.

Min chef uttrycker sig inte alltid så smart och för några veckor sedan gick det för långt och jag bröt ihop.

Ringde högsta chefen och grät och berättade varför jag var upprörd.

Ett möte bokades, som jag hade i onsdags.

Jag kände mig så jävla stark inför mötet.

Såklart är det läskigt att gå in i ett litet rum på ett möte med två chefer.

Men den hösta chefen var så jävla profesionell.

Hon var verkligen neutral och lyssnade in oss båda och valde inte sida eller parti.

Det grymmaste var när vi pratade om möten. Jag sa att jag skulle uppkatta om man bokade in ett möte med mig om man ville något inte att man pratar med mig på min rast eller på gården med barnen.

Då svarade min chef att hon har fått intrycket att man tycker att det är "en massa möten" och att det inte varit uppskattat.

Då sa jag

"Men om man känner att möten är en trygg miljö, något som behövs så går man ju gladerligen ner.

Om man däremot inte litar på sin chef eller känner sig motarbetad så är det klart man går ned med kutad rygg.

Fattar ni att jag sa så!?

Det är ju så jävla grymt!

Men vet ni, jag kände mig så jävla stolt och log hela jävla arbetsdagen.

Min högsta chef sa att jag hade helt rätt och min närmsta chef tog åt sig och skulle "jobba på " att ge mig mer feedback, inte prata med mig om jobb på raster osv.

Självklart är jag inte dum, när du säger dina åsikter så kan det påverka dig och ditt arbete, din lön.

Men för mig kändes det fantastiskt att den högste chefen uppskattade mig och det jag hade att säga, det är ändå hon som är i toppen av allt.

Mina kollegor sa bara WOW när jag kom upp.

Tyvärr kommer dom inte att boka in liknande möte som jag hade, trots att dom har massor med åsikter och missnöje.

Och det är väldigt tråkigt.

För det är jobbigt och krävande att slåss ensam.

Om alla skulle stand up and speak up, så skulle högste chefen inse att en hel avdelning är missnöjd och hon skulle sätta in resurser.

Men nu är det "bara jag", och då blir det på ett helt annat sätt.

Men gör ALLTID det som känns rätt i hjärtat, och håll inte käften för då sker inga förändringar.

#speakup

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner ofta en stark längtan efter att föreläsa. Men om vad?haha alltså jag har ju varit med om en heldel men man kan ju inte föreläsa om ett helt liv. Sen är allt väldigt personligt så genom att föreläsa skulle jag kanske såra många människo...

Hej Jag har börjat plugga. Det är annorlunda som fan. Jag har läst kanske 3 böcker i mitt liv. Plötsligt har jag studielitteratur...på engelska. Plötsligt ska jag läsa massor, skriva massor och förstå helt nya saker. Men det är rätt häftigt...

Idag är det midsommar. Såklart dåligt väder. Kom iväg på lite firande och ätit god mat..och dotterns favorit just nu..jordgubbar. Men sen är det alltid extra jobbigt när man kommer hem..hon sover. Ensamheten smyger sig på. Jag tror att ensamheten...

Minns inte ens vad jag berättat om i bloggen. Känns som mycket händer känslomässigt men annars inte mycket. Jag har extremt lite ork kvar på kvällarna, vilket är sjukt jobbigt. Vilket gör att mitt hem är kaos. F sover tidigt, somnar fort och ...

F är sjuk. Jag försöker hålla gråten inne så hon inte ska se.. Fan ...