Jag är väldigt mycket för att kommunicera i min relation.

Min pojkvän är mer"jaja det blir nog bra".

Ibland känns det som att det är typiskt killar?

Imorgon tänkte jag göra en övning, en lek.

Jag ska ta tre papper...

På papper ett, ska jag skriva 3 bra egenskaper med min pojkvän.

På papper två, ska jag skriva 3 saker som är viktiga för mig i vår relation

Och på papper tre,ska jag skriva 3 saker som jag tror är viktiga för HONOM.

Man hittar inte alltid tillfällen att prata, jag har satt mig ibland och"vi behöver prata", men min kille går i försvar på något vis och känner att jag bara ska klaga.

Och det ska ni veta.

Med mina enorma humörssvängningar har jag klagat otroligt mycket på honom.

Lapp ett: Du är alltid positiv.
              Du behandlar mig bra.

              Du är villig att hitta på saker.

Lapp två : Det är viktigt för mig att du lyssnar på mig, lyssnar klart.

               Det är viktigt för mig att vi hittar på saker tillsammans.

               Det är viktigt för mig att vi kommer iväg på semestern

Lapp tre: Jag tror det är viktigt för dig att
              Ha ensamtid.

              Skaffa dig ett jobb.

              Få ta hand om saker själv, utan att jag tjatar.

           Jag tror detta kan bli as bra.

Han har tillexempel flera gg trott att han"stöttar mig", genom att typ småtjata att jag ska göra saker, vilket har resulterat till att jag blir galen.

Jag tror inte heller han fattar hur kränkt jag känner mig när han inte lyssnar på mig.

Problemet är många gg att jag har skrikigt så jävla många gg, så när jag nu höjer rösten så stänger han av.

Han är en person som aldrig visar missnöje.

Sett honom gråtit engång, då rann det små tårar från hans kind, men han sa inget mer.

Han har verkligen varit i skiten många gg, men klagar ALDRIG.

Så vi får se, om leken blir ratad.

Varför är det så svårt att hitta platåskor numer?
När jag var ung så fanns dom överrallt..

Jag har idag fyra par.

Sen är jag ju rätt snål också, gillar ju billiga skor.

Finns ju online, men då kostar de flesta runt 1000 kr.

Här har vi ett par gamla skönheter.

Som jag tror fyller 14 år i år...

haha galet

Så jävla sant, så jävla bra.

Jag älskar Batman.

Har aldrig sett någon film, gillar inte låtarna från filmerna.

Har ingen koll på skådespelarna eller något liknande.

Jag gillar bara loggan.

Jag älskar loggan och försöker alltid att hitta nya saker med loggan på

Och bebis..

Ja, jag vill ju hemskt gärna ha en bebis..

Så då blev det

Batmanbebis

På fredag ska jag träffa min pappa.

Min älskade pappa.

Ett år sen sist.

Det gör så ont i min själ när jag träffar pappa.

Min tatuerade coola pappa, som jag alltid skröt om på dagis.

Som körde en bil utan tak och hade en cool frisyr.

Som alltid lyssnade på hårdrock när han lagade mat.

Den pappan försvann.

Idag är han ett tomt skal, intresset för bilar och musik försvann och nu jobbar han mest.

Han har slutat leva, och tycker inte livet är så viktigt.

Jag saknar dig!
Sa jag för några år sedan på telefon..

-Men vad är jag att sakna? Sa han..inte direkt bittert utan han undrade verkligen.

Man saknar ju roliga saker, och vad e det för roligt med mig?

Min pappa är en typiskt aspergare och har många svårigheter som visar sig då och då.

Han kan inte betala med mynt exempelvis för då tror han att dom  tycker han e jobbig och att det tar tid.

Han betalar sina räkningar över disk, och betalar extra för det.

Han provar aldrig skor i butiken, utan gör det hemma.

Och kan han inte ha skorna, eller kläderna också för den delen så slänger han dom, han skulle aldrig lämna tillbaka dom.

Min pappa har aldrig kramat mig eller sagt att han älskar mig.

Om pappa ringer och man är upptagen, och säger"jag e upptagen kan du ringa om 20 min". Då tar han det jätte personligt och kommer inte ringa sen.

Så man gör bäst i att alltid ta samtalet. Som ofta kommer på helgen på kvällarna när han druckit en heldel.

Han har ingen annan, så klart jag ställer upp.

På fredag vill han bjuda mig på mat.

Han väljer ställe, vi gör så, så att han får välja det han är trygg med.

Sen dricker han för mycket och jag får höra om berättelser som skedde för tio år sedan.

Vi pratar sällan om nuet.

Men han är min pappa, fast han ibland är så jävla envis och speciell så man vill skrika rakt ut,