Nu finns det en AMAZING produkt för bara 99 kr!

Om du har nån liten fläck, solskada, finne eller liknande så ta en liten dutt av detta och det lixom smälter in i huden.

FETT VÄRT

finns på www.skincity.se

(hur sätter man in länkar så dom blir klickbara?)

Såg en sån jävla bra deal på en sida.

En sån mixer som också fungerar som ett glas. Så du mixar sen sätter du på ett lock och kan ta med dig den.

199 kronor bara, rean är klockan 16.00-.20.00

Så ska jag nu köpa den, så funkar inte sidan!?

Ska försöka maila kundservice men ja, sidan funkar inte...ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH

Ska ta och beställa ägglossningstest istället, eller inte istället utan det skulle jag ju göra också.

Mitt ex raderade mig på facebook för ett tag sedan, för han tröttnade på att jag inte tyckte som honom.

Nu sökte jag upp honom för o kolla hur han har det.

För typ sex månader sen tog han bort mig
.

Nu har han bytt efternamn.

Och gift sig.

Och hans fru väntar barn.

.

..fab

Jag gillar inte omålade tånaglar.

Jag fattar inte riktigt hur man kan gå med dom omålade.

Jag gillar inte när man drar in snor sådär högt och sen ner i halsen..ahhh!

Jag gillar inte när man kör in fingret i munnen och tar bort matrester från kinden/tänderna, och typ suger av fingret.

Jag gillar inte smör på mackan, huuu.

Jag gillar inte när man knäcker fingrarna.

Jag har typ fobi för att kräkas.

HUUUH!!

Stackars min kropp.

Jag har gjort den så jävla illa.

Jag började med p piller när jag var femton.

Var dödskär i Mikael och livet lekte.

Dagarna gick ut på att ha sex, se film och att äta.

En dag skulle vi på fest, jag la mjukisbrallorna åt sidan och skulle ta på mig lite finare.

Allt var för smått.

Jag hade gått upp 30 kg.

Åren gick och jag började straffa min kropp med mat och sex.

Efter Mikael gick mycket bananas, jag började ha sex med olika killar.

Trots att jag var väldigt överviktig så hade jag aldrig problem med att träffa killar.

Hade inte heller speciellt dåligt självförtroende, men otroligt dålig självkänsla.

Det blev en kamp att försöka gå ned i vikt, men det gick inte...Så jag gav fan i det.

Bestämde mig för två år sedan för att göra en GBP.

Jag skulle bli smal.

Ja, så blev ju inte fallet.

Jag gick ned i vikt, men inte tillräckligt, har massa massa kilon kvar.

Det hade ju inte behövt bli såhär, varför har jag den relationen jag har till mat?

Varför har inte min kropp varit viktig?

Nu sitter jag här med en trasig kropp och en önskan om att bli med barn.

Om det inte går, så måste jag gå ned i vikt för att få hjälp med IVF.

Kämpa med vikten, igen.

När jag blir gammal kommer jag kunna säga att jag mer än halva mitt liv kämpat med min vikt, fan va sorligt egentligen?

Kanske bara ska vara nöjd..Det är väl de roliga sakerna man vill minnas.

Det roliga man vågade göra och hur lycklig man är.

Inte alla gånger man hade ångest för vad man ätit och alla dieter man gått igenom, och misslyckats med.

Ibland tänker jag att jag bara borde ha sex varjedag...varjedag i ett år.,,,då borde det fan gå!!

Men det blir ju så jävla mekaniskt, tycker det kan bli mekaniskt om man har det fyra dar i rad liksom...

Tycker om att vänta lite mellan också, då hinner man bli känsligare och lusten ökar.

Ja jag vetinte..

Två till idag på facebook som skrivit och berättar att dom är gravida.oplanerat...hoppsan

Grattis

Nu börjar jag tro att juni2014 slår alla rekord i kyla?
Om nån dag börjar Bråvalla festivalen, var påväg att köpa biljett men nu såhär i efterhand är jagg så glad att jag ine gjorde det.

Jag har varit på sweden rock när det var kallt och det var bara hemskt, och då var det inte ens alla dagar.

Tältet är kallt, allt är kallt och man är konstant fuktig.

Nää fyfan, då stannar jag hellre hemma alla gånger!

Jag tror att jag har ägglosning inom de närmaste två dagarna, eller så har ja missat den.

Hur som haver.

När jag  har ägglossning och nån vecka före mens så är jag lättretlig, som fan.

Jag säger absolut inte att det aldrig är mitt fel.

Men det skulle underlätta om min pojkvän bara försökte lite till.

Idag lagade jag mat, jag ville vara själv i köket och sedan överraska honom.

Jag gjorde detta tydligt för honom.

Efter ett tag så är han påväg in i köket för o slänga en plastbit.

Jag stoppar honom i dörrhålet o säger NEJ, ge mig den eller släng den i badrummet, du får inte komma in.

Ähhh, säger han ..Och går in i köket och slänger plastbiten.

"åhhh du har gjort biffar säger han".

Då slår det slint för mig och jag blir hystrisk.

Om jag ber honom att inte komma in i köket, så är det kanske löjligt och ingen big deal för många, men för mig är det det...Så kom inte in!

Så jag blev förbannad och sa att jag tycker det e så tråkigt att han inte respekterar mig och det jag bett om.

Då skrattade han åt situationen och sa att det var väl ingen grej o bli sur av, att han såg maten.

NEJ , det handlat inte om maten utan om principen.

Om jag lagar en paj och ställer den i kylen och säger att du inte ska röra den och du äter av den, så blir jag sur för att du inte respekterar det jag säger...Inte för att pajen saknar en bit!

Sen avbryter han mig o säger"Bla bla släpp det där nu"

Då blir jag ännu mer galen.

Alltså det kryper i hela min kropp, jag blir galen jag vill bara slå honom hårt i huvudet.

Lagade klart maten och drog på mig kläder och sa fuck off och gick ut och promenderade.

Han smsade att han drar till en polare"så jag får lugn och ro"

Det var ju också jävligt idiotiskt att han plötsligt ska framstå som nån god jävla samarit.

Kompisen och han skulle ha träffats igår för att fiska, så han tar det bara idag istället och ska sen få det att låta som att det e för min skull.

Men jag klagar inte, jag klarar inte av att se honom när jag är förbannad.

Så nä..ingen graviditet denna månad.

I natt stod vi och tittade ut igenom fönstret..rakt in i en helikopter.

Jag bor högt upp och helikoptern stod i princip stilla utanför fönstret.

Polisbilar och civilbilar slingrade runt längstmed gågatan nedanför mig.

Man fattade att något hemskt hade hänt.

Kompisen vittnade om att hon hört en man skrika hysteriskt, då hon tittade ut såg hon en äldre man gripas.

Idag läste jag om att en nioårig flicka försvunnit på lördagsnatten och anmälningen om försvinnandet kom in 23.45

Flickan hittades sedan i mannens lägenhet.

Fyfan vilken hemsk känsla.

Tänk om ens barn är försvunnet?!

Jag blir bara så arg på hur media fungerar, absolut ska man skydda barnet till 100% men jag är osäker på om man kommer att få läsa mer om detta.

Jag blir alltid så analyserande över sånt här.

Vem är han?
Varför gjorde han detta?

Sen undrar jag ju verkligen va en nioåring gör ute på cykeln så sent på kvällen?

Hoppas vid guuud att han inte rört henne eller skadat henne!