Jag tror att jag har ägglosning inom de närmaste två dagarna, eller så har ja missat den.

Hur som haver.

När jag  har ägglossning och nån vecka före mens så är jag lättretlig, som fan.

Jag säger absolut inte att det aldrig är mitt fel.

Men det skulle underlätta om min pojkvän bara försökte lite till.

Idag lagade jag mat, jag ville vara själv i köket och sedan överraska honom.

Jag gjorde detta tydligt för honom.

Efter ett tag så är han påväg in i köket för o slänga en plastbit.

Jag stoppar honom i dörrhålet o säger NEJ, ge mig den eller släng den i badrummet, du får inte komma in.

Ähhh, säger han ..Och går in i köket och slänger plastbiten.

"åhhh du har gjort biffar säger han".

Då slår det slint för mig och jag blir hystrisk.

Om jag ber honom att inte komma in i köket, så är det kanske löjligt och ingen big deal för många, men för mig är det det...Så kom inte in!

Så jag blev förbannad och sa att jag tycker det e så tråkigt att han inte respekterar mig och det jag bett om.

Då skrattade han åt situationen och sa att det var väl ingen grej o bli sur av, att han såg maten.

NEJ , det handlat inte om maten utan om principen.

Om jag lagar en paj och ställer den i kylen och säger att du inte ska röra den och du äter av den, så blir jag sur för att du inte respekterar det jag säger...Inte för att pajen saknar en bit!

Sen avbryter han mig o säger"Bla bla släpp det där nu"

Då blir jag ännu mer galen.

Alltså det kryper i hela min kropp, jag blir galen jag vill bara slå honom hårt i huvudet.

Lagade klart maten och drog på mig kläder och sa fuck off och gick ut och promenderade.

Han smsade att han drar till en polare"så jag får lugn och ro"

Det var ju också jävligt idiotiskt att han plötsligt ska framstå som nån god jävla samarit.

Kompisen och han skulle ha träffats igår för att fiska, så han tar det bara idag istället och ska sen få det att låta som att det e för min skull.

Men jag klagar inte, jag klarar inte av att se honom när jag är förbannad.

Så nä..ingen graviditet denna månad.

I natt stod vi och tittade ut igenom fönstret..rakt in i en helikopter.

Jag bor högt upp och helikoptern stod i princip stilla utanför fönstret.

Polisbilar och civilbilar slingrade runt längstmed gågatan nedanför mig.

Man fattade att något hemskt hade hänt.

Kompisen vittnade om att hon hört en man skrika hysteriskt, då hon tittade ut såg hon en äldre man gripas.

Idag läste jag om att en nioårig flicka försvunnit på lördagsnatten och anmälningen om försvinnandet kom in 23.45

Flickan hittades sedan i mannens lägenhet.

Fyfan vilken hemsk känsla.

Tänk om ens barn är försvunnet?!

Jag blir bara så arg på hur media fungerar, absolut ska man skydda barnet till 100% men jag är osäker på om man kommer att få läsa mer om detta.

Jag blir alltid så analyserande över sånt här.

Vem är han?
Varför gjorde han detta?

Sen undrar jag ju verkligen va en nioåring gör ute på cykeln så sent på kvällen?

Hoppas vid guuud att han inte rört henne eller skadat henne!

Förlitar mig ju endast på menskollen i mobilen.

Eller jag fattar väl också att den inte är 100% men ja, det är den jag går på.

Köpte ju clear blue ägglossningstest för ett tag sedan och fick spunk.

Började testa mig långt innan appen sa att jag skulle ha ägglossning, blev hysterisk och så fixerad.

Så igår tog jag min sista sticka, på dagen jag skulle(enligt appen) ha äl, men det var ingen.

Så nu tänker jag inte köpa fler sånna test av det märket, sju stickor kostar över 300 kr.

Hittade denna sidan:

 www.agglossningstest.se

och hittade billigare alternativ, kanske ska man köpa ett sådant?

Inatt drömde jag att min mamma var gravid.

Det var så otroligt verkligt och hemskt.

Min mamma bor inte i Sverige för tillfället men hon var, i drömmen, på besök här och kom och hälsade på..med gravidmage.

Jag blev galen.

Jag verkligen kände mina känslor i drömmen, hysterisk, grät och kastade saker.

Graviditeten var inte planerad men hon var så lycklig.

Lite såhär är det ju i mitt verkliga liv.

På midsommar kom en gravid tjej som (naturligt) pratade om sin graviditet, planeringen om att köpa vagn, nyfikenheten över vilket kön det var osv.

Jag hade aldrig träffat denna tjej men jag tror jag lyckades spela ganska bra med att inte lysa av avund.

Men jag vet att om jag hade fått spendera flera dagar med henne hade jag mått jätte dåligt.

Jag hoppas verkligen inte nån av mina nära vänner blir gravid nu, för jag vill verkligen vara ett stöd för något så stort, men jag kan inte just nu.

Min kompis fick barn i januari.

Jag grät hysteriskt när jag höll i bebisen.

Alla dessa känslor är så otroligt utmattande.

Ge mig en dag utan denna enorma längtan.

Vad i helvete?
Seriöst...vart är sommaren?
Jag börjar inte bara bli förbannad utan även lite orolig.

Kollade prognosen igår, den för två veckor framåt och max temperaturen är på 21 grader, 21!!

Jag behöver sol, för mitt mående och för att må bra.

Tack som fan att jag har bokat en resa till Turkiet i agusti, då är jag iallafall garanterad sol.

Midsommar annars var bra och mysig.

Tillbringades med familj, som det ska vara.

Nu kör jag helt utan mina antidepp piller föresten.

Har ju ätit dom sen augusti-13

Känns väl helt okej, jag var ju inget nervvrak innan heller precis men behövde något som stabiliserade mina hormoner.